Vilken tur att barnen har en pappa!
Vissa saker upphör man aldrig att förundras över. Som t.ex. när jag berättar att jag fått jobb och börjar efter semestern. Den givna följdfrågan på detta är ju då: ”Åh, så roligt! Har ni fått förskoleplats till N då eller?” Jag svarar som det är att nej, det har vi inte. Då får jag nästan alltid ett höjt, bekymrat ögonbryn och motfrågan ”Men, hur ska ni göra DÅ då? Ska du gå ner i tid? Det har du ju rätt till vet du.” I bland får jag lust att säga att först ska jag stämma kommunen för att vi inte får en plats och därefter får jag sälja mina barn eftersom det tydligen inte finns nån som tar hand om dem. Men så kan man ju givetvis inte uttrycka sig, så jag brukar säga att deras pappa kommer att vara föräldraledig med dem. Då brukar det där ögonbrynet åka ner igen för att ge plats att åt det andra ögonbrynet och kommentaren: ”Jahaa… Vilken TUR att ni kan lösa det så.”
Ehh ja?
(För jodå, så länge man planerar i tid går det minsann visst att ha egen firma och vara föräldraledig. OCH pappa.)