Hur är det då?
Som fortsättning på inlägget innan… En pappa som tar ut ett par månaders föräldraledighet möts med stående ovationer. Han är en pappa som bryr sig, tar sitt ansvar och allt det där. Klart att han ska vara med sina barn. Halleluja, vilken karl. Men om han vill vara ledig längre än så då? Om han vill ha hela föräldraledigheten, låt oss säga i 1½ år. Är han fortfarande helt fantastisk då? Ser hans ev. arbetsgivare på detta med samma ögon, hur bemöts han av andra pappor, eller för den delen av mammor? Hmm.
maj 19th, 2011 at 14:04
Min sambo kommer visserligen inte att ta ut hela föräldraledigheten, men i alla fall nästan lika många månader som jag (och fler dagar). Alla på hans jobb är positivt inställda till att han ska vara hemma och vi har fått uppfattningen om att de flesta papporna på det stället tar ut en längre föräldraledighet. Jag har dock för mig att någon blev förvånad över att han ska vara hemma från augusti/september till juni. Det ska bli intressant att se om de ringer och ställer arbetsrelaterade frågor under hans föräldraledighet. Den allmänna uppfattningen verkar ju vara att tiden hemma med barnet inte är lika helig för mannen och därför får störas.
maj 19th, 2011 at 14:13
Härligt att höra
Ja, det kanske är det som det beror på? Jag upplever att min sambo förväntas vara tillgänglig dygnet runt, årets alla dagar, på telefon (trots att han har ett helt ”normalt” 7-16-jobb) och jag har faktiskt inte alls tänkt i de banorna tidigare utan helt sett det i förhållande till yrket i sig. Men det är ju onekligen en intressant poäng! Detta måste jag fundera lite på.