Welcome to the Jungle

Jaja, jag ska inte vara bitter hela dagen. Om en liten stund ska det yngre barnet parkeras i sin vagn ute och jag ska kika en stund på tentan. Jag är i princip klar med bakgrund, syfte, metod och hela den där biten samt att jag har börjat granska enkäterna (inväntar ytterligare två så ännu görs inga slutsatser) och strukturerat upp svaren. Och det är SÅ roligt (och tänkvärt!) att läsa dem. I bland blir jag full i skratt av underbara kommentarer och skrattar gott en stund (fast jag vet att det inte bara ligger ironi bakom dem) vilket är mycket trevligt. Samtidigt är det så himla intressant att ta del av alla synpunkter och förslag, så jag är glad för att jag ändå till slut valde just det här ämnet (samt fick lite pepp för det!).

Hur ska jag klara mig utan det här i framtiden? Kan jag alls göra det? Jag har ju så mycket kvar att lära och göra! Jag vet att jag till hösten och under de följande närmsta åren kommer att ha häcken full av andra sorters tankar och arbetssätt. Men jag hoppas, hoppas, hoppas verkligen att detta inte är min sista tid bland kurser, högskolor och universitet. (Jaja, sucka du M, men jag vet att du kommer att vara nöjd när det är jag som sitter med påsar under ögonen i ett dammigt bibliotek och medverkar i Uppdrag Granskning )

Som motvikt till gårdagens präktiga inlägg om gnäll (är för sur för att ens orka länka och ni har ju så klart redan läst det!) ska jag idag, för att visa att även jag är mänsklig och ingen (nåja, i alla fall inte varje dag) übermännsika, själv gnälla.

Idag är jag sur och bitter. Detta på grund av frosten natten till igår (ja, jag grämer mig alltså fortfarande). Så, direkt till Dig Frosten: Tack så jävla mycket för att du mördade mina blommor och mina tomatplantor!!