Som vanligt måste hela ritualen (alla toalettbestyr + vattenintag) styras upp innan läggning. I kväll hittade inte A sin vanliga vattenmugg och valde en kaffekopp i plast i stället:
”Åh, se här mamma, jag dricker kaffe i stället för vatten i kväll. Norskt kaffe! Det kommer norskt kaffe ur kranen här på toaletten! Bra va?”
Fick ett infall och ringde till köadministrationen för förskoleplatserna. Vårt förstahandsalternativ är det enda som egentligen är aktuellt ur kösynpunkt. Och det är ju bra, eller hur man nu ska se det… N står på plats 77. Ungefär 65 av dessa har i dagarna erbjudits plats. Så nu kan vi inte göra annat än att hoppas att en så där 12-15 st av dessa tackar nej för då finns en minimal chans att hon får en plats. Och alternativet till detta är att vi pyttsar in någon annan förskola i sökningen (inte för att vi skulle få en plats där heller visserligen) men det går ju inte av praktiska skäl. Om det vill sig illa innebär detta att hon kommer att erbjudas en plats först i augusti NÄSTA år. Jag blir matt bara av tanken. Och det finns ju några f-dagar att ta ut men det är mycket begärt att svärföräldrarna ska ställa upp i ett helt år. Det känns inget vidare att be dem om det faktiskt.
Vidare har jag försökt förstå mig på Skolverkets nysläppta regler kring legitimationen men det gjorde mig fortfarande inte klokare. Just idag känner jag att allt inom förskoleämnet står mig upp i halsen. Enda positiva grejen är att det inte var något som helst krångel att ändra A´s plats till hösten, så fr.o.m. 15/8 går hon efter vårt behov.
Jaa… Det började med att jag fick pilla på grannens iPhone och nu ligger deras iPad här. Fasen också (och hur kan man låna ut en sån, jag trodde att den satt fastklistrad vid handen? Fast iofs fick de låna vår kaffebryggare i helgen och det är väl ungefär samma beroende). Jag känner mig en smula ha-nödig. Och nu när jag inte längre sitter och skriver en miljon sidor jämt känner jag inte heller det enorma behovet av att alltid ha ett ordbehandlingsprogram tillgängligt. Men jag vet inte. Jag får klura på det ett tag tror jag. Och börja jobba först kanske 
Annars ska jag fortsätta med bildsorteringen idag. Det tog mig igår två timmar att bara gå igenom 2006 
Nu har jag kommit till sommaren 2009 så det tar sig ju ändå. Och frågan är om jag ska göra en fotobok eller framkalla bilderna och klistra in i en snygg bok på det gamla hederliga viset? Jag känner att det finns för- och nackdelar med båda alternativen. Med en fotobok blir det snyggare och jag slipper klistrandet samtidigt som det (nog?) blir dyrare och jag måste pilla in bilderna och fyndiga bildtexter på en gång (och det är måååååååånga bilder).
I em ska jag försöka arrangera en tredje bild till det gröna temat på barnen. Fasen också. Jämt blir det problem. Jag ogillar jämna antal på bilder/tavlor och sånt där och då uppstår problem när man har ett jämt antal barn. Ska en få vara med fler gånger eller ska man jobba sig med att försöka ta ett på båda tillsammans? Den här gången ska jag ordna ett på dem tillsammans. Giv mig tålamod för detta någon…