Om vikten av att fundera på hur man formulerar sig
Idag har jag blivit påmind om hur viktigt det är att fundera över hur man formulerar sig skriftligt. Detta är inget nytt, jag tänker i stort sett dagligen på det. Dels genom att jag ser gräsliga exempel och dels genom att jag själv ska skriva något. Oftast lägger jag störst vikt vid detta när det är uppsatser, reflektioner och liknande som ska lämnas in till skolan. Då går det oftast bara av farten. Dels så vet jag (oftast) på vilket sätt jag i det sammanhanget ska formulera mig för att det dels ska bli korrekt och för att jag ska få fram mitt budskap men också dels för att jag vet vem som är mottagare (och vad denne förväntar sig).
I andra sammanhang är det betydlig svårare. Inte minst just precis här. Man skulle ju kunna säga att detta är en liten sida där man kanske inte skulle behöva lägga så stor vikt vid att allt ska vara korrekt och genomtänkt. Det är ju liksom inte det som är det primära syftet. Här har jag ju också friheten att faktiskt få tycka och skriva precis vad jag vill (inom mänskliga ramar och lagar givetvis…). Om man inte gillar det jag skriver så är det ju bara att sluta läsa. Eller? Ja, en del av mig tycker så. En annan del tycker precis tvärt om. För jag behöver ju inte ta konsekvenserna av i fall någon blir arg/upprörd/besviken (detta tycker jag visserligen att jag minimerar risken för genom att inte hänga ut folk med vare sig namn eller bild) på annat sätt än att de slutar läsa och kanske säger upp bekantskapen med mig. Vilket ju i och för sig vore tråkigt.
Och samtidigt som jag hävdar min rätt att uttrycka mina åsikter tampas jag också med ett annat dilemma. Min avsikt är aldrig att skriva för att såra eller trampa någon på tårna. Problemet är dock att jag aldrig kan veta hur den som läser uppfattar min text. De efterenheter och den bakgrund läsaren har påverkar deras tolkning av mina ord. Det är verkligen en svår balansgång.
Men, detta innebär inte att jag kommer att sluta formulera mina åsikter. Det innebär dock att jag behöver bli bättre på att tänka efter före, som det så fint heter. Kanske borde vi alla göra det lite oftare?
maj 12th, 2011 at 14:40
Ja, jag jobbar snarare på att inte tänka efter så mycket utan våga uttrycka mig lite kategoriskt men man vill ju inte såra enskilda individer bara för att man tycker på något sätt rent principiellt (det tycker jag är sjukt svårt när jag skriver om jämställdhet t ex., jag ser ju liksom inte ned på enskilda individer som inte kan leva sitt liv så jämställt som jag anser att man borde på ett principiellt plan men det är svårt att få det att framgå i text utan att man rycker undan sin argumentationsbas). Gud vad virrigt men du kanske hänger med
.
På ett plan tycker jag dock att man får anta att folk är hyfsat stabila och kan ta in andras reflektioner som just reflektioner. Sedan om någon har en svag dag t ex sådana faktorer som man inte ska behöva räkna in, det blir liksom väldigt svårt då. Men jag tycker faktiskt att det även i sådana situationer är upp till den vuxne som känner sig träffad att delge sina reflektioner och inte gå iväg och sura/tycka att den ande är dum eller whatever. Det är ju inte konstruktivt heller, liksom.
Ja, oj vad mkt ord jag har i mig idag då. Och inte vet jag om de var begripliga någonstans men worst case får du iaf en kommentar på inlägget ;D.
maj 12th, 2011 at 15:12
Ja men det är ju just så där jag tänker; förmågan att kunna ta andras reflektioner som just individuella reflektioner. Jag vet inte om jag blivit skadad av alla min år på FL för jag tycker mig läsa om folk lite här och var som totalt saknar den, samt blir kränkta för minsta lilla. Men det går ju inte heller att utgå från att alla ens läsare är totalt labila. Lite högre tankar än så får jag ju ha om dem