Welcome to the Jungle

Yay! Del två är inbokat på måndag kl.14.30

Satt och bläddrade bland bilder och hittade en del på A när hon var lite mindre. Tror att de är från 2008 allihop.

Jag är fortfarande sladdlös så det har varit lite dåligt med bilder det senaste. Trist, eller hur? Dessutom vill jag ha ordning och reda och föredrar att ha bilder på ett och samma ställe och inte lite varstans. Men men, bilder måste vi ju ha, eller hur?

A har fått ordning på cyklingen. Och behöver helt klart en större variant.

Det är en spännande upplevelse att få smaka på gräs för första gången!

Smakade sådär…

Så här glad blir man när man får sova utan åkpåse!

Tagen på bar gärning! (Vad är det med bebisar och sladdar?!)

Resultatet av Tittut (plus ett par jeans till). Ingen vansinnesshopping som ni ser alltså.

Jag ligger på Fatboy-kudden, halvsover och känner mig sjuk, medan M, A och N bakar rulltårta (de gör en receptbok på förskolan vilket har satt spår hos A…). A får slicka skålen och efter en liten stund kommer hon travandes:

A: Vill du smaka mamma?
K: Vad du är snäll, men jag tror kanske inte att det är så bra att jag äter på din sked om jag är sjuk. Då kanske jag smittar dig?
A: Men det gör ingenting, jag kan skölja av skeden sen! Ta nu lite här mamma, det är gott! =)

Min lilla snälla puma… <3

Oh, jag hör hur den skriker efter mig. Men nej, jag betalar inte 69:- i frakt för ett fjuttigt armband.

Ok, ska jag uppdatera lite om hur det gick igår kanske?

Det hela började ju med att jag blev uppringd ca 13.3o och fick veta att de skulle ha ett möte med en hoper sökande och pedagogerna samma kväll, 17.30. Jag fick ringa M och be honom komma hem tidigare.

Ärligt talat var jag så nervös innan att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, men jag hann lugna ner mig tills det väl var dax. På plats (en ljus och trevlig förskola) blir vi samlade och rektorn drog en kortare presentation om förskolan och vad som skulle hända till hösten. Sedan fick vi, i grupper om 2-3 sökande, gå iväg med arbetslagen till respektive avdelningar för en lite lättsammare utfrågning och fika. Och det var väl helt okej. En rätt intressant situation att sitta där med en annan som också sökte en tjänst och försöka svara snäppet bättre på alla frågor

Så nu väntar jag på att rektorn ska höra av sig och att jag ska få komma och prata med henne också. Så ännu är det inte över. Det känns också nervöst men nu har jag ju i alla fall varit där, träffat både henne och arbetslagen, så det känns inte lika galet. Så håll nu tummarna för att de inte tyckte att jag var helt hopplös…

Jösses Amalia, Göta Petter och gudas skymning. Nu håller jag på att kissa ner mig av nervositet.

Ikväll ska jag byta ut ”begränsning” mot ”fokus” och försöka sälja in mig själv. Andas K!!!

A och M pratar om pengar:
M: ”Men det är ju bättre att du sparar dina pengar i stället så du te.x. kan ta körkort när du blir stor.”
A: ”Jag ska inte ha nåt körkort. Jag ska åka taxi.”

—

Om inlämningen till Tittut:

A: ”Tänk vad många bra saker vi kan köpa när människorna köpt våra saker! Kanske en dammsugare. Eller en MOPP!”

—

Innan jag åkte till Tittut:

A: ”Köp nåt fin till mig. Men inga kläder. Jag har så mycket sånt redan, man kan ju inte stänga lådorna…”

Ah, det mindre goda humöret håller i sig. Dessutom har sladden till min lilla blå dator gett upp samt att det gått så lång tid sedan jag tog av klädseln på A´s gamla vagn att jag inte längre minns hur den ska sitta… Det spär på irritationen en smula. Det går inte heller att blogga via telefonen så M är snäll och lånar ut sin dator en stund (så vi får väl se hur det blir med bloggandet det närmsta)… Inte heller får jag upp bilder via telefonen till FB av nån anledning. Det är inte så lätt att rycka upp sig när det hela tiden sker små saker som hela tiden ställer till det.

Var på Tittut i morse. En del fynd men inga sånna där riktiga guldkorn. Nåja. Jag åker dit en sväng i morgon med och hittar jag inget då blir det desto mer över att shoppa på mässan för

Vi har röjt upp framsidan av ”trädgården” idag. Det var välbehövligt skulle man väl kunna säga… A tog tag i cyklingen på allvar och efter tre minuter for hon fram. Och kunde dessutom bromsa Kanske behöver vi kika efter en lite större cykel så småningom.

Annars är det mycket prat om död just nu. Alla ungar hamnar ju där förr eller senare och nu har A hamnat där på allvar. I somras förstod hon visserligen vad det var som hände men nu har hon haft snart 9 månader på sig att grubbla över det, och hon pratar ofta om det. Detta tillsammans med att farfar dog i veckan och att ett av Bolibompaprogrammen i kväll handlade om en bilolycka där ett barn dog har väckte många tankar hos henne. Kvällen avslutades med att Nalle dog, mycket sorgligt, och ska begravas i morgon. Min uppgift tills i morgon blir att hitta en lämplig kista till Nalle. Det är både lätt och svårt. Lätt för att jag vet att det är något som måste få ta plats just nu och för att jag inte har några problem med det generellt. Det är en del av livet och det är min (vår) uppgift att ta henne igenom alla hennes funderingar för att det är så himla viktigt. Behöver hon begrava Nalle, ja då gör vi det och så är det med det. Men samtidigt är det svårt för mig, som förälder. För då blir jag påmind om livets rättvisor och orättvisor och att jag aldrig kan vara riktigt säker på att jag kommer att få ha henne (och alla andra nära och kära) med mig genom hela livet. Det är lättare att hantera det med förskolebarnen men när det kommer till ens egna ungar blir det så väldigt personligt.

Idag har M pratat med hon som har koll på förskoleköerna här ute (ber så hemsk mycket om ursäkt, men jag har glömt vad det heter egentligen…). N har plats 91 till 1.a handsvalet. Nr.2 och 3 kommer hon inte att få plats på. Någonsin. Det ser rätt skralt ut med övriga alternativ också. Detta är ju inte alls någon nyhet men det känns ju ändå trist. Som förslag hade hon att vi skulle söka förskolor längre bort. Men icke, det går ju inte för då kan inte jag hämta/lämna.

Det är inte alltid roligt att bo i Göteborg…

Så nu får vi väl försöka lägga upp en plan för hur vi löser detta. Eller ja, rent krasst: hur M löser detta. Jag ska jobba. Om nån vill ha mig. Annars blir jag deppad på riktigt.

Ofta kan man efter en riktig skitdag gå och lägga sig med hopp om att nästa dag ska bli bättre. Det brukar kännas rätt så bra. Men när man dagen efter vaknar upp och redan där är på riktigt dåligt humör då känns det inte särskilt roligt.

Så kändes det i morse. Detta trots att jag sovit hyggligt och barnen med för den delen (ja, hur är det med det där egentligen. Beror sådant enbart på barnets personlighet, får man ö.h.t. anse att medvetna strategier för sömn också kan påverka, även för små barn? Jag vågar tro det. Nåja, det är en annan diskussion). Det var till och med knöligt att sova med huvudet på kudden då hornen tog emot…

Jahaja. Vad bjuder denna dag på då? Inget särskilt faktiskt. Huvudvärken borrar sig in i huvudet och det kommer inte att bli många knop gjorda. Jag har i alla fall fixat klart allt som ska lämnas in i kväll för Tittutmarknaden i morgon. Så 16.30 knös hela familjen in i bilen för att lämpa av allt där.

Men, kära vänner. Idag är det ju ändå fredag. Så snart börjar statusuppdateringarna på FB komma in ”Idaaaaaaaaaaaag är det fredaaaaaaaaaaaaaagsmyyyyyyyyyyyyys med hela familjen”… Och på tal om sånt där så diskuterade jag och M detta för ett tag sedan. Vi var nog båda ganska eniga om hur fånigt det blir att läsa alla dessa lyckliga uppdateringar som dryper av smör. Men å andra sidan, hur muntert hade det vart att bara läsa om trista saker jämt, sida upp och sida ner (Lennart: skriver under skilsmässoblanketterna. Känns deppigt. Stina: fick besök av Kronofogden som var här och tömde huset). Så nej, jag vet inte vilket som är värst faktiskt.

… passade den inte. Vem är förvånad, en dag som denna?

Ok, mer än 1 år efter jag tog av den och 8 månader efter förlossningen får jag fortfarande inte på mig min ring. Det är deppigt. Så jag köpte nya Äkta stål från Tradera á 51:- resp.69:-/st. Kan det blir bättre liksom?

Nu ska vi bara se om den ena passar också, för det var en vild chansning. Jaja. Härifrån kommer ringar och bilder. Fina grejer och supersnabb leverans

Jag ryckte upp mig och gjorde 27 matportioner. Sen tog energin slut igen. Av någon anledning känner jag mig på våldsamt dåligt humör och tålamodet är obefintligt. Det gör inte saken bättre att det känns som om det är 258 timmar kvar på den här dagen och att M jobbar kväll. Det är högst troligt att även A får mixad köttfärssås och makaroner till middag idag…

Idag är det en sån där dag då jag egentligen borde göra en massa trista saker (storkok, tvätten…) men jag har ingen lust alls. Jag känner mig lite lam faktiskt och inte på humör. Jag och A hade dessutom värsta fajten i morse och det är aldrig roligt…

Det är också ett år sedan vi var på 3D/4D-UL idag och fick ”se” N, den lilla skojaren, gömma sig