Welcome to the Jungle

Ibland sker det saker som gör att man stannar upp och ser sig omkring, men oftast rusar livet bara på. Tills det tar slut. För slut tar det ju nån gång. Ibland förr och ibland senare. I morse ringde pappa och berättade att min lilla farfar inte längre finns.

Jag är snart 30 och har haft alla mina far- och morföräldrar med mig genom hela livet (nåja, min riktiga morfar har jag aldrig träffat men han hade en god stand in som skötte det jobbet utmärkt och som är saknad sedan några år tillbaka). Det är en lyx som inte är alla förunnat. Och nu är de två kvar, mormor och farmor. (Det är så man undrar om man själv kommer att stå där kvar så småningom?)

Den här gången har livet haft sin gång och mitt i det sorgliga är det skönt. Det känns som att det har varit nog med tragiska dödsfall bland familj och vänner under åren som gått.

Idag kommer underbara R hit. (Jag tror att hon kanske snart skulle kunna extraknäcka som jourhavande präst eller medmänniska ) R är en av alla dem som jag verkligen saknar från skoltiden så det ska bli underbart att äta kladdkaka med henne hela dagen lång