Welcome to the Jungle

Det händer att jag känner mig som en sån där hurtig och duktig förälder. Ungefär ett par gånger om året. Då får man passa på.

Morot, tomat, luktärt, solros och krasse blev det

Igår besökte vi Vargön och fam EDE + nya I (så nu heter de alltså fam. EDEI i fortsättningen). Föresten, det hade ju varit lite spexigt om de valt ett namn som började på T i stället. EDET

Japp. Applåderna haglar hör jag

Hur som haver. Som vanligt var det mycket trevligt. Det är det alltid. Och som vanligt känner man att det händer alldeles för sällan.

Och visst var hon en liten godbit, det lilla livet. Nu är det ju inte våldsamt längesen i alla fall N var tre veckor och en pyttis (även om biffen N låg i en annan viktklass om man säger så… ) men ändå känns det som 100 år sedan. Märkligt.

Hmm, vad tänker M? Är det ”Oh, en sån här liten vill jag ha igen!” eller kanske ”Göta Petter, vilken tur att de växer?”

—

Idag, måndag, har vi varit på BVC. N vägde in på 10760g. Även A fick en vägning (20kg) och en mätning (112.5cm).