Welcome to the Jungle

Ja. Givetvis pratar jag om kursen. Och jaja, jag inser att det tar tid och att man får skylla sig själv när man söker så sent. Men jag vill ju VETA! Dessutom skulle jag verkligen behöva planera lite för det är ju det här med tiden. N är ju som hon är men A är svårare. Och nä, jag kan ju inte gärna begära att hon ska ligga brevid N och gurgla sött hela dagarna, eller ta en powernap på 3 timmar, medan jag ägnar mig åt hela läsa/fundera/skriva-grejen

Så låt mig få veta NU DÅ!!

Jag bad A att fundera lite över vad hon önskar sig i födelsedagspresent. Barnet började direkt spåna…

• En julgran kanske?
• En ljusstake!
• En tekopp (när jag frågade henne vad hon skulle med en tekopp till menade hon att det var dax för henne att lära sig att dricka te nu) eller en kaffekopp om man nu inte kan få en tekopp
• En traktor
• Träningsgrejer (ja, sånna där som man har på gym…)
• Ett ljus som man kan blåsa ut när man sover

Ja.

Och genast ställer jag mig frågan: Vad är en familj? Måste man dela någon sorts genetisk DNA-kod för att vara en familj eller kan vem som helst ingå? Och vart går gränsen mellan familj och släkt? Hmm. Inte helt lätt detta.

Hur som helst. Jag får väl börja innerst och jobba mig utåt s.a.s.

Den inre kretsen:

• Mina barn, A f.060307 och N f.100802. Två små skitungar som jag älskar högst av allt.
• Min sambo M. I bland slås jag av hur lika vi är men lika ofta av motsatsen. Vi är nog lika duktiga på att driva varandra till vansinne men det finns väl en god anledning till att det går ändå. Han har en hel del goda sidor, jag uppskattar honom mycket och är glad för att han finns i mitt liv.

Den yttre kretsen:

• Min pappa. Det är honom jag har att tacka för att jag tänker kritiskt. Sedan barnsben är jag matad med Björn Afzélius, att ”inte tro på allt man läser i tidningen” och vikten av historiens betydelse för dagens samhälle (trots att han inte har ett enda hp. Det borde han haft idag…). Han är troligtvis orsaken till att jag inte för ett ögonblick tror att man skulle vara en bättre förälder bara för att man råkar vara kvinna. Tvärt om. Detta pappaexemplar kunde både leka, städa, tvätta, baka bullar och köra till stallet. Utan knussel och stående ovationer. Vad han i sitt stilla sinne har tänkt om alla mina ”faser” och när jag som 15-åring bestämde att jag skulle flytta hemifrån har jag ingen aning om, men han har alltid uppmuntrat mig att vara mig själv, att ta ansvar för mitt eget liv och peppat mig framåt mot mina mål.
• Mina syskon. Jag har tre exemplar av dessa. Halvsyskon om man ska vara petig. Två av halvsyskonen är helsyskon. Hänger ni med Två av dem träffar jag ytterst sällan. Det är trist men livet är som det är. Min äldsta syster (med barn) träffar jag oftare. Inte så ofta som vi kanske hade velat eftersom vi inte bor i samma land. 9 syskonbarn finns.
• Min mamma. Det är något av ett komplicerat förhållande skulle man kunna säga. Kontakten har varit sporadisk de senaste 20 åren och det är 8 år sedan jag träffade henne sist.
• Mormor. Lilla mormor är allas mormor. Som ett exempel delar jag och A samma mormor. För A är detta helt normalt. Än så länge i alla fall. Mormor är en klippa som hört, sett och varit med om allt. Och hon finns alltid där. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag fanns närmre henne.
• En morbror. En person med glimten i ögat  som de senaste åren kommit oss närmre, vilket är väldigt roligt. En snäll och varm figur som alltid ställer upp samt levererar mormors bullar  ;-)

Ännu längre ut:

• Ja, där hittar vi fastrar, kusiner och allt sånt där. Jag måste säga att jag är mycket nöjd med vad man förmodligen skulle kunna kalla för ”släkten”. Det är en hög roligt folk och jag tycker verkligen att det är skoj att träffa dem. (Är detta också ett exempel på att jag börjar bli gammal?!)

Och ja. Det var väl det.

Ett superego ämne. Fast är inte allt det här? Det är ju jag som skriver = jag som bestämmer.

Ok. En presentation alltså. Har ni tänkt på har intressant det är att lyssna på andra som ska presentera sig själva? I vilken ordning berättar de om sina roller/egenskaper/intressen o.s.v. och vad kan vi dra för slutsatser av det?

Jaja. Om mig själv nu då ja. (Det är svårt men nödvändigt att försöka sig på en sorts begränsning här eftersom alla 30 ämnena mer eller mindre handlar om mig själv. Det känns upplagt för upprepning ibland?)

Jag är född 29:e december 1982 i Vänersborg. Jag var beräknad att komma i Januari (den 2:a eller 3:e om jag inte minns fel?) men icke. December blev det. Detta har jag inget emot idag men Göta Petter vad det var dystert när man var yngre. Och jo jo, jag är tacksam för att  jag alls blev född, trist hade det väl varit annars, men nä, det blev ändå inte roligare.

Mina första sex år tillbringade jag med mamma och tre syskon i håla 1 och håla 2. Därefter flyttade jag till min pappa som bodde i håla 1.

Mitt största intresse under uppväxten var hästar. All ledig tid tillbringades helst i stallet. D.v.s. i andras stall eftersom jag inte hade någon egen häst, till min stora sorg. Många hästar har kommit och gått men vissa satte större spår än andra. Jag saknar hästarna otroligt mycket av många anledningar men kanske främst för att man alltid var just där och då i tankarna. Inget var bättre för själen än att ta en sväng i skogen, hjärnan blev totalt tom på grubblerier. Otroligt skönt. Jag hade verkligen behövt något sånt idag men tiden finns intre riktigt där just nu.

När jag var 15 lämnade jag hålan och hästarna och flyttade hemifrån. Jag blev sambo och gick musikestetiskt gymnasium i Vänersborg. Vansinnigt roligt! Några av mina bästa vänner i livet träffade jag där.

Sambolivet tog slut samma vecka som gymnasielivet. Jag skaffade en liten söt 1:a i staden (med dusch på vinden…) på 25kvm och försökte få ihop allt genom timvikariat inom barnomsorgen. Skönt nog slapp jag poolen de sista åren men jag lärde mig mycket av att ständigt komma till en ny arbetsplats och försöka sälja in sig varje dag.

En snöig kväll (1 feb) 2003 var jag på fest i GBG hos goda vänner. Jag och min vän E hamnade på Rockbaren och där träffade jag M. E fick åka hem till staden ensam (och jag har fortfarande dåligt samvete för att jag lät henne ta sig hem ensam..!) den kvällen.

2003-2005 ägnade jag åt att pendla fram och tillbaka mellan GBG och Vänersborg men sommaren 2005 flyttade jag ner för gott. Jag kom ironiskt nog in som reserv på Högskolan Väst (då HTU) som då låg i Vänersborg samma höst. I augusti insåg jag också att jag var gravid. Jag pluggade första terminen och tog sedan studieuppehåll under 2006. A föddes i mars 2006.

Jag gjorde klart min utbildning (lärare, förskola – förskoleklass) och tog examen i januari 2010. Utöver detta har jag läst 50hp fristående kurser om mobbing, genuspedagogik, barns språkutveckling, stresshantering och barnlitteratur. Jag hoppas listan kommer att fyllas på under kommande år för jag tycker att det är hur skoj som helst att plugga. Även om jag svär rätt mycket över det när jag håller på

Ett barn till har jag fått (aug 2010) och vips är jag tvåbarnsmamma. Det är seriöst eller hur?

Och vad har jag för intressen idag? Tragiskt nog har jag inte så många. Men shoppa, läsa, skriva, fotografering och prata skit (vilket ni säkert märkt) ligger högt på listan.

Så om vi sammanfattar det hela (och tänker till i vilken ordning allt ska nämnas så är jag: mig själv, mamma, sambo, lärare. Den ordningen är jag rätt nöjd med.

Jaja, eftersom jag inte är så unik som jag gärna vill ge sken av så gör jag som alla andra: en lista. Och som med allt annat (tunikor, knästrumor o.s.v) ligger jag ca ett halvår efter alla andra med detta. Men det är ju precis som vanligt. Så nu kör vi. Ett ämne om dagen i 30 dagar pratar jag givetvis om.

Men även om jag är en härmapa kan jag ju inte bara kopiera en lista rak av, nån måtta får det ju vara. Så jag har snott lite här, lite där och lagt till lite eget.

Listan:

Dag 1 – Jag

Dag 2 – Min familj

Dag 3 – Mitt hem

Dag 4 – Mina vänner

Dag 5 – Läsa

Dag 6 – Min dag

Dag 7 – Lyssna

Dag 8 – A föds

Dag 9 – N föds

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

Dag 11 – Någon jag inspireras av/min idol

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Skriva

Dag 14 – Shopping

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – En resa att minnas

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Mina ambitioner

Dag 19 – Något jag har skapat

Dag 20 – Mina goda sidor

Dag 21 – Mina dåliga sidor

Dag 22 – Det här upprör mig

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – En första

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Något som får mig att skratta

Dag 30 – Ett sista ögonblick

—

Jag börjar sen. Nån gång.

Det finns ett forum för blandat folk, löst pack och inte minst… Föräldrar. Jag har tillbringat en del tid där, mer eller mindre i perioder, under snart sex år. Jag ska inte bara klaga för jag har också träffat nya roliga människor, hittat intressanta bloggar att läsa, får reda på när det är halva rean i butiker samt lärt mig att om N´s vrålåk där.

Men. Här samlas också de duktiga. De som vet allt. De som anser att mitt rätt alltid är ditt rätt och att allt annat är barnmisshandel. Om ni sett på Fragglarna så vet ni vad Sophögen är, eller hur? Ungefär så funkar forumet. Vilsna stackare frågar vilken väg de ska gå och de få svar. Så trevligt det hade kunnat vara, eller hur? Och jag är inte den som är den. Jag tycker att det är kul att diskutera, slänga käft och gillar att lära mig nya saker. Men minst en gång per besök får jag ett psykbryt och måste logga ut. Just därför spenderar jag allt mindre tid där.

Och så här är det: Jag här lärt mig, av de allvetande besserwissermammorna (för ja just det, det är nog till 99% mammor som sitter och kacklar här. Inklusive mig själv, jag är i vissa fall inte ett dugg bättre) att man inte kan skämma bort små barn, eller rättare sagt bebisar. Så det så. Men shit pommes vad de har fel! För eftersom jag just skämt bort den lilla bebisen med hemmakokade morötter/palsternacka/bloccoli/blomkål/kött osv. och ej att förglömma: sötpotatis (!!) så vägrar det lilla livet att äta färdigt ihopkok på burk från affären. F-N!! Frukt går ner men inget annat.

Och alla rediga mammor skakar givetvis på sina huvuden och undrar vad som i hela världen är problemet med det? Jo, det ska jag tala om! Så länge man är hemma är det väl inga problem men när man ska åka bort längre än en dag är det bara att ställa sig innan och laga storkok, frysa portionsvis, packa ner med islkampar och hela faderullan (alt slänga ner grönsak, skalare, kastrull och mixer i väskan för att reda ut situationen på plats men vem skulle göra det?!) i stället för att bara hoppa in på Ica och köpa en burk. Så nu ska vi hårdträna!

Några bilder från en vintrig nyårsdag

… och som sig bör visas bilderna med förälders godkännande. Annars blir det inga barnbilder här inte.

Visst ser det ut som en härlig dag? Själv låg jag på fam.  EDE´s soffa och läste tidningar under tiden. HAHA!

Just det. N har ju blivit 5 månader också…

N 65.5cm/8850g – A 66cm/7725g

Japp. En viss skillnad. Men det intressanta är väl att här vid 5 månader har N ökat sin födelsevikt med 4375g och A hade gjort det med 4480g. 105g skiljer det alltså. Och om vi ska gå vidare med detta har N ökat med 49% och A med 58% sen födseln. Alltså kan man säga att A var större fast hon var mindre (ungefär som Pippi Långstrump uttryckte det).

För ovanlighetens skull så snöar det lite. Gjorde ett ryck och skottade en väg bak till altanen (för att jag skulle komma dit och kunna ställa ut N) runt 10.  Vid 12.30 när det var dax att ställa ut barnet hade det ju nära på snöat igen alltihop. Suck. Men men. Nu har det ju i alla fall snöat så mycket att det livsfarliga islagret under är tillräckligt övertäckt för att man ska kunna ta sig ut. Det är trevligt.

I dag är det en ”bara vara” dag. Jag och A har slitit våra hår över varandra. Det är säkerligen inte lätt att vara en ”nästan femåring” men det är banne mig inte lätt alla gånger att vara förälder till en heller. (Just nu ligger barnet på golvet i sitt rum och sjunger en egenpåhittad sång ”Man kan inte tro att det är så trå-ååkigt, man kan inte tro att det är så trå-åå-ååkigt!!”) Och man kan ju undra hur jag tänkte när jag kom på att jag dessutom skulle klippa barnet denna dag Men det blev inte så tokigt ändå. Jag hade ju läst en artikel i Vi Föräldrar och tänkte ”äh, det där ser ju enkelt ut!” HAHA! Men som sagt. Ungen ser ännu rätt så normal ut. Och är nöjd dessutom. Även om det blev rätt snett där bak Men det fixar vi till nästa gång barnet ska bada (och med tanke på vilka evighetslånga kamper som utspelas kring det momentet tror jag att jag väntar ett par dagar…)

Liter bilder kanske vore trevligt. Var väl ett tag sen sist…

Tro det eller ej men det händer fortfarande att jag känner mig lite kreativ. N ska också få sitt namn ordnat. Nåt år.

Strumpkrig hos mormor. A skrattade så hon grät. (Och det gäller helt klart att passa sig för den där mormorn för hon var nog bättre på att pricka än A kunde tro *s*)

Det klippta håret

Det är banne mig inte alltid lätt att bli vuxen. Man skulle kunna tycka att det borde kännas skönt att vara ansvarsfull, ha ordning och reda i sitt liv och leva som man bör. Att passa in i mallen för ”den lyckade människan” eller kanske är ”den lyckade föräldern” ett bättre uttryck när jag tänker efter.

Fast det är klart. Det är ju bara Jag och Du som lägger värderingarna i dessa begrepp när allt kommer till vägs ände. Jag har aldrig stävat efter att leva upp till någon idealbild. Varken som barn, tonåring eller vuxen. Men kanske är det först nu som jag inser att det inte går att komma undan det där. Är det först när man närmar sig 30 som man verkligen ser hur ens liv ser ut, vart man är och vart man är på väg? Det är säkerligen en helt individuell upplevelse. Kanske finns det dem som aldrig stannar upp och tänker efter. Det låter skönt (om än kanske inte så utvecklande).

Just nu känns det som att jag är mitt uppe i ett sånt där ”Här är ditt liv-ögonblick”. Någon står och slänger bilder av allt jag har och inte har på mig och skriker samtidigt ”Är det så här du ska ha det eller?!” Denna någon är inte så värst arg, men otålig. Det finns ett vägskäl och jag måste välja en väg. Det är inte så lätt som det kanske var förr. För nu står jag här. Vuxen, säger de som vet, med både mitt eget och andras liv att ta hänsyn till. Mitt eget kommer alltid att komma i andra hand, men det är inget jag sörjer över. Svårigheten är väl kanske snarare att jag äger makten att bestämma andras.

Jo jo, att jag är lite förvirrad är väl ingen nyhet men jag vet i alla fall vad det är för år. Däremot undrar jag ibland om min underbara vän E inte behöver lite ledigt (eller kanske föda barn?). Årets bästa kommentar droppades nämligen av henne när vi skålade in det nya året ”Ja, men 2012 blir nog ett bra år!” Stor nyårskyss E för att du får mig att skratta som få andra

Annars då? Nyårsafton firade vi ihop med fam. EDE vilket var mycket trevligt. Det är alltid trevligt att vara där, jag saknar dem allihop så himla mycket. I många år har jag haft ”eget rum” där under mina praktikperioder och även om det inte alltid har varit lätt att bo borta många veckor i taget har de varit guld på många sätt. Utan dem tror jag inte att jag hade orkat med alla de veckorna. Men nu är ju skolan slut sedan ett år (!) tillbaka och besöken blir inte så ofta. Men desto roligare har vi när vi ses! Det borde vara alla förunnat att ha vänner där man bara kan vara sig själv, diskutera livets lätta och svåra ämnen och själv ordna kaffe när andan faller på. Det är mycket jag saknar här nere men detta är nog bland det jag saknar mest.

Nåja. På nyårsdagen åkte vi vidare till min pappa/farmor och farfar/mormor. Det blev ju aldrig av sist så det var verkligen hög tid att pallra sig dit. Och som vanligt känner man att det är alldeles för sällan man är där. Om, om, om…

Och nu är vi hemma i vardagen igen (fast att säga att den någonsin tog paus är nog att ta i). M jobbar som vanligt (dvs inte hemma), A tycker att hon har varit ledigt på tok för länge nu men det är en vecka kvar för henne här hemma. N har hunnit bli 5 månader och har fått sin 2:a vaccination. Hon reagerade på precis samma sätt som förra gången; trött, gnällig, svullen och lite feber. En Alvedon in och vi hoppas att natten funkar även denna gång. Jag trodde nog att hon skulle ha passerat 9kg men inte riktigt. 8850g och 65.5cm blev dagens resultat.