Welcome to the Jungle

Jag kan ingeting om blommor och sånt. Men visst är det i alla fall lite märkligt att palmen (?) blommar?

Jojo, det fick bli en gåstol ändå. Tyvärr fick det bli en sån där med fyra hjul, ett i varje hörn. A hade fyra extra på sin, gissa om hon kunde sladda genom huset… Men men. Det kanske är lika bra att det inte går så fort Hur som haver har hon under kvällen lärt sig att backa. Det är med än vad hennes mor kan…

”Hmm… Ska jag sitta här eller?”

”Ahh, så dumt var det ju ändå inte!”

A sitter uppe och vrålar ut en sång ”LALALALAAAA!”, N sitter nere och svarar ”lalalalala”.

Idag har vi hört ”lalalala”, ”lälälälä”, ”jäjäjäjä” och ”nänänänä” från N

De bästa idéerna får jag ju i badet. De näst bästa får jag i sängen på natten och de tredje bästa får jag när jag städar. Idag har jag städat och självklart har jag kommit på en bra grej.

Hela tankebanan började med att jag för ett tag sedan kommenterade en väns status på FB ang. det hysteriskt roliga programmet Solsidan. Jag tycker att jag på ett helt trevlig neutralt sätt menade att det är lätt att känna igen sig i många av situationerna när man sitter med två ungar i ett villaområde. Nu råkar det väl vara så att vi ändå inte bor i GBG´s svar på Saltis, även om det är ett helt ok område, och att våra grannar inte är av de mer hysteriska slaget men ändå… Det finns vissa poänger i den där serien som jag aldrig skulle ha fattat innan jag flyttade hit och skaffade familj… Speciellt inte eftersom jag bott i lägenhet i hela mitt liv.

Nåja. Givetvis var det ju någon (inte vännen ifråga) som nappade på detta och skrev något i stil med ”Haha, snacka om att skryta!”. Och där slog denne huvudet på spiken i dagens fundering. För är det inte så, att det är lite värre att tro att man är något (och vad är definitionen av det föresten, för oftast verkar ju det ligga i betraktarens öga?) om man bor i en småstad? (vilket kommentaren hade en anknytning till) För övrigt är det ju en fantastisk slutsats denne gör kring mig som person i samma mening. (Att jag hamnat här av en slump, har typ 50 spänn på banken och inte ens äger hängrännan på huset jag bor i är inte relevant tydligen, jag skryter ju om min höga status!).

Jag har bott åtskilliga år i en riktigt liten minihåla. Sedan har jag bott i en något större minihåla samt i en småstad utöver den ”stora” staden jag nu bor i. Och jo, jag vågar nog påstå att det skicker lite mer i ögonen på folk i småstaden än vad det gör i storstadsfolkets när det går bra för andra. Vad beror det på ? Är det så enkelt som att man känner folk på ett annat sätt i en liten håla? Där har man gått i samma klass som Pettersson och Larsson när man var liten och kanske grundades allt redan där? Anonymiteten är ju en helt annan i en storstad. (Jag tyckte att det var otroligt befriande att flytta hit, att komma från allas förbannade tyckande i tid och otid.) Nej, jag vet inte. Men det är onekligen värt att grubbla över en lördagseftermiddag…

Jag kommer också att tänka på ett annat inlägg jag läste för ett tag sedan. Även om det inte är exakt samma ämne så snuddar de ändå vid varandra. Det ÄR skillnad på små- och storstad.