Welcome to the Jungle

I morgon ska jag bete mig som en mormal föräldraledg morsa; gå på stan och fika. Wow! Det ska till och med bli najs

För hur vi än vänder och vrider på det så är det skönt att vara lite normal ibland (vad nu det är)… Lite så där lagom, lita halvlam, göra som alla andra. Det känns som att jag ägnat dagen åt att lyssna på folk som tycker så j-vla mycket hela tiden (ungefär som jag själv då ja) så nu orkar jag inte  med mer sånt. Därför tar jag min bok under armen, går och lägger mig och sover min skönhetssömn så jag har tålamod nog att manövrera 3/4 av familjen i den stora staden i morgon. Samt vara trevlig mot mina vänner och förhoppningsvis komma ihåg både kläder och barn innan jag går hemifrån.

Ja, varför, gott folk, låter jag mig luras av mig själv och besöker den där illvilliga sidan? Jag hinner ju inte ens logga in innan jag hittar något att reta mig på? Vad är det den gör med mig? Varför jag jag inte bara ignorera den? Kanske borde sätta en sådan där spärr i datorn så jag inta kan öppna den. Det borde ju vara det mest effektiva.

Eftersom det här är min blogg är det jag som bestämmer. Därför bestämmer jag att jag får utveckla ”upprör” till att även innefatta: irriterar mig, gör mig sur/grinig/trött/uppgiven o.s.v. (Jag känner inte heller att jag behöver nämna saker som krig och barnmisshandel, det är väl ändå inget galatal jag ska hålla och det där är väl saker som stör alla av och till…)

• Folk som länkar till kvällstidningar, personliga bloggar, klubbar för inbördes beundran och liknande när man ber dem om referenser för uttalande (som enligt de själva är bevisade) som är helt upp i de blå. Här finns också dem som ojar sig högt över saker de ”läst i tidningen” och de som vrider på ”sanningen” tills den är snedare än lutande tornet i Pisa… Sedan älskar de att skrämma upp andra med sina ”bevis”.
• Folk som tycker att vi ska låta flickor vara flickor och pojkar vara pojkar
• När mjölken till kaffet är slut
• När jag själv inte orkar argumentera emot åsikter jag tycker är vansinniga, alltså är jag ger upp. Det är mycket störigt.
• När jag precis på sekunden missar en Tradera-auktion
• De där dagarna då allt bara går fel
• Folk som verkligen vägrar att se saker ur andra perspektiv än sitt eget
• Folk om tror att de har stenkoll när det i själv verkat är precis tvärt om. Fast det gör mig i och för sig mer skrattnödig än irriterad
• Siffrorna på vågen (dvs min egen självdisciplin)

Gång på gång har jag varit med om det här och nu måste jag verkligen fråga om det är fler som upplever detta…

Så fort en bunt för varandra okända kvinnor (jupp, i detta fall kvinnor) släpps lösa i något sammanhang som rör barn börjar de alltid prata om sina förlossningar någon gång under tiden. I alla fall om barnen är under 2-3 år. Hur kommer detta sig? Är det det enda vi skulle kunna tänkas ha gemensamt med varandra? M hade en teori om att vissa helt enkelt behövde bearbeta och prata om sina upplevelser. Och jo, det kan jag både förstå och tro. Men vissa verkligen bara öser ur sig alla sina känslor och upplevelser innan man ens hunnit blinka. Och ja, visst är det trevligt att prata om det ibland men det handlar ju alltid om att någon måste vara värst. Fast man vet aldrig riktigt vad det är som är det optimala, det verkar skilja sig från gång till gång. Ibland är det den som hade ondast, den som höll på längst, den som höll på kortast, den som höll på att dö, den som födde hemma o.s.v. i det oändliga.

Märkligt som sagt.

Ah, jag satte i sittdelen i vagn 2 (M hade strypt mig om jag kom hem med ytterligare en och jag har inget emot att ha henne åt det hållet). Och det är verkligen ganska ordentlig skillnad på liggläget på vagn 1 (06:a) och vagn 2 (09:a). Det kan inte vara många graders skillnad från helt plant liggläge i 09:an. Jaja. Det är väl bara bra antar jag. Och oj så fint det blev med dynan och åkpåsen

Hittade en gåstol här ute i bushen. Skickade ett sms. Hoppas på positivt svar. Visst, jag skulle kunna ringa men SÅ desperat är jag inte.

Åh vad det är skönt att fundera över vardagliga banala barn”problem”. Idag funderar jag över detta:

1. Gåstol. Ska jag köpa en gåstol till N?

Fördelar: A tyckte att det var skitroligt med sin, N skulle säkert tycka det samma (för det vet vi ju att alla barn är likadana).
Nackdelar: Ytterligare en pryl att snubbla över och behöva flytta runt,  N har en helt annan drivkraft än A när det kommer till den motoriska utvecklingen och förhoppningsvis tar hon sig fram själv inom kort och då måste jag jobba mig på Blocket igen genom att sälja den igen.

2. Sittdelen till vagn nr.2

Vagn 1 har sittdelen på och där sover det lilla hjärtegrynet på dagtid (och har gjort så sedan november), samt åker den ohyggligt långa vägen till förskolan. Liggdelen till vagn nr.2 har befunnit sig på soffans armstöd sedan augusti. Där tar det lilla barnet sina powernaps. Liggdelen monteras på vagn nr.2 när vi ska ut på äventyr (typ BVC…). Liggdelen är riktigt liten och med overall och allt på är det trångt. Ska jag sätta på sittdelen på vagn nr.2 också? Varför jag inte gjort det ännu? För att jag tror att alla duktiga mammor tittar snett på mig då (och när började jag bry mig om det?!).  Jag fick nämligen veta på FL att jag inte vill kommunicera med mitt barn om jag vänder det framåt innan 18 månaders ålder, kom ihåg; alla barn är likadana (tyvärr har jag ju raderat den tråden, hade varit roligt med en länk)!

3. Flytta N till eget rum. Ja, ska jag det eller?

Fördelar: Troligtvis sover vi bättre allihop och nångång ska hon ju ändå in där.
Nackdelar: Man måste gå upp för att stoppa i nappen om hon tappar den och vill ha den, det är jobbigt. Nu behöver jag bara sträcka ut en arm.

4. Lägga N i sängen i stället för liggdelen på dagen (de korta sovstunderna) Det hör väl egentligen också ihop med fråga 2 (eftersom jag lika gärna kan sälja liggdelen då).

Fördelar: Hmm, inga? Man sover i sängen? Skulle som sagt vara att hon börjar bli för lång för den då.
Nackdelar: Måste gå upp för trappan = jättejobbigt.

–

Det är verkligen riktiga dilemman detta…