”Men jag HAR ju en hobby”
Min studier är ofta ett hett samtalsämne här hemma. Vi är två individer som ser på saken på två helt olika sätt. M är fullständigt nöjd med sin 2-åriga gymnasieutbildning och skulle inte om han så blev fastbunden och släpad sätta sig i skolbänken igen. Jag tror inte det beror på att han anser sig vara fullärd utan snarare på något sorts bristande självförtroende, skolskräck och brist på intresse. Alltså ser han inte på saken på samma sätt som jag gör.
Igår var detta återigen samtalsämnet för eftermiddagen och jag försökte få honom att förstå att jag väljer att läsa mer helt frivilligt för att jag tycker att det är roligt, för att det är ämnen som intresserar mig både som privatperson och i mitt yrke. Till slut hittade han väl inte fler argument till varför jag borde tycka att det är skittråkigt och grep tag i det sista halmstrået ”Men, du kan väl skaffa dig en hobby i stället?”
Hmm. Jag antar att det inte hör till normen att fundera över normer när man pratar om hobbys.