Welcome to the Jungle

Jag önskar att det alltid fanns någon annan att skylla på i alla lägen. Som när tomaterna dog, då var det mycket praktiskt att kunna skylla på frosten. Men tyvärr. Ibland är det helt enkelt bara min egen tankspriddhet, eller kanske till och med dumhet, som ställer till det.

Tomaterna alltså. De dog ju i frosten Och sen orkade jag inte tänka mer på tomater förrän M kom hem från sina päron med en hög plantor. Så idag när jag lämnat A tänkte jag att jag väl fick gräva ner de stackars plantorna i lådan. Sagt och gjort. Börjar gräva och stöter här och var på något som ser ut som ärtor. Vad tänker jag? Jo ”åh, vad konstigt, de måste vara kvar från förra året” (i lådan stod tomater förra året…). Så när samtliga fem tomatplantor sitter i jorden kommer jag på det. Just det. Jag hade ju satt sockerärtor i hela lådan för att jag förbannad över den misslyckade tomatodligen. Suck. Bara att så snällt och försiktigt ta upp tomaterna igen och nödplantera dem i en kruka.

Man skulle kunna säga att det ska bli ytterst intressant att se vart sockerärtorna växer upp. Om de gör det alls d.v.s….

Nödplantering…

800kg. Bara att börja gräva! Om det räckte? Nä, det är en tredjedel av det som ska i den ena ”lådan”.

Det ät praktiskt att gräva fast sina barn, då vet man vart man har dem.

En och annan sten letade sig ner i stöveln.

Kommandoran satt i sin vagn och höll koll.

Oj oj. Idag är det en sån där em när alla tycker att det är en ”tråkdag” (A´s uttryck). A är arg för att hon inte får stanna hela dagen på förskolan och för att hon bestämde sig för att inte äta gröt till mellanmålet. N är vansinnigt ilsken för att hon inte får slå sönder datorn, krokodiltårarna och snoret sprutar. Mamman gör sitt bästa för att behålla sinnet och nerverna och shoppar lite på hm.com´s rea. Ett samlat paket för billig peng i början på juli känns ju rätt ok efter omständigheterna.

Pappan? Han är på Särö plantskola (hur var det nu, hette det verkligen så? Orkar inte kolla idag heller) och köper sten. Hoppas jag. Så i slutändan är det ändå inte jag som spenderat mest denna em

Igår var det så varmt att jag bara ville krypa ur skinnet. Det utlovades åska, regn och tromber men nej då, inte i Göteborg inte… A somnade som vanligt på kvällen men N snurrade omkring ett tag. Och mitt i natten kom då det efterlängtade åskvädret. Något som inte särskilt många av oss tog någon notis om. Jag vaknade till av att M stängde till fönstret en smula och som undrade om våra barn skulle bli rädda (för det dundrade ju på rätt bra alltså). Jag muttrade något i stil med ”äh, då lär vi ju höra dem”, somnade om och sov som en sten resten av natten. Vilket resten av familjen också gjorde tror jag.

Det är något lättare att andas idag men fortfarande klibbigt. Mer åska nu då tack så jag får vara med!

…som jag självklart hänger på detta. Förklaringar känns överflödiga, men det är ett sorgligt konstaterande jag gör om att ingenting har förändrats sedan jag bläddrade i ett ex senast, för en så där tio år sedan.

Jag och M diskuterar hur vi diskuterar

M: … ja men jag nog mest sur.

K: Jo, men skillnaden är ju att du gör precis som du vill ändå.

M: Du! Jag är tio år äldre än du, jag pensionssparar!

Jag: Du, hur tror du att pappa tänkte här..?

A: Ja, men herregud, JAG vet väl inte det. Jag är väl inte hans hjärna heller!

På samma sätt som man förväntas ha lite ångest över att börja jobba efter föräldraledigheten så tycker jag mig känna att det inte är riktigt okej att erkänna att man faktiskt tycker att det är skitjobbigt och svårt att vara förälder ibland. Eller ja, under första året är det tvärt om. Då är det den som har det jobbigast som ”vinner”. Men nånstans där efter ett år vänder det och då måste allt vara så himla enkelt hela tiden. Jag upplever det som precis tvärt om.

Eller så kanske det bara är något jag inbillar mig. Om man bortser från ett par vänner, vilka jag inte träffar så där jätteofta (ja, inte för att vi inte vill, men ni vet… tiden bara går) så var jag först ut av alla jag kände att få barn (jaja, om man inte räknar mina syskon då ). Ingen i min närmre bekantskapskrets har barn som är äldre än 3½. Och det är en stor skillnad på 3½ och snart 5½. Det gör att det ibland blir svårt att hämta ork, inspiration och idéer från andra om hur man tampas med hennes faser. På samma sätt som att jag skulle ha himla svårt att ge några konstruktiva råd om hur man handskas med en tonåring liksom. Och inte heller kan jag rimligen sätta mig i i den situationen heller.

Ah, nu menar jag inte att mina vänner talar om för mig att jag ska sluta gnälla, tvärt om. De är, tack och lov, också duktiga på att säga ”satan vad jag tycker att det är skitsvårt att handskas med den här situationen!”. Och det gör underverk ibland kan jag känna. För här har vi många faser, det är alltid upp och ner och speciellt A är en humörsmänniska (som jag…). Ibland är det underbart att få höra en vän säga ”Nej, igår fick vi stänga fönstret när X var helt vansinnig för att inte hala gatan skulle behöva höra på”, och kanske speciellt när det handlar om lite äldre barn. För att en treåring får vansinnesutbrott är väl inget som gått förbi någon, men när en femåring får ett anfall över att ICA Maxi är stängt är det inte lika okej att prata om. De är ju dessutom ”stora” och håller väl inte på så där. Eller?

Jag känner att jag som förälder har oerhört lite att hämta från de som aldrig erkänner att det är tungt, från dem som alltid älskar alla situationer (från käksjukor till vansinnesutbrott) och som tycker att föräldrar som ibland helt enkelt blir trött på alltihop är labila och inte borde ha barn.

Japp, nu har det verkligen varit bloggtorka ett tag. Sorry för det, men nu är helgen över och allt är som vanligt (här nöjer vi oss med att fira nationaldagen på respektive jobb).

I  torsdags blev N 10 mån och på fredagen var det invägning på BVC: 11670g och 73cm (det är en gåta att en unge som bara är 73cm måste ha 86 i kläder, men det är väl bredden det beror på…).

Tiomånadersbebisen

På fredagen flyttade en sån här in i huset:

(bild från www.pramworld.co.uk)

Den bor verkligen här på nåder. Somliga av oss är inte alls överens med vagnen, men det ska nog bli rätsida på det med Och ni tänker; men hallå?! Du hade ju en sån där väl? Men nej nej, det är stor skillnad mellan dem Det kan vi ta en annan dag föresten.

Fredag var en väldigt innehållsrik dag måste jag säga för dessutom fick jag finbesök av bästa R! Vi hängde på altanen, tjötade som två kaffekärringar (vilket vi nog också är ) och hade det mycket trevligt. Trots att en skata snodde en bulle… Kvällen ägnades åt grillning tillsammans med M´s bror och hans S.

Lördag och söndag har ägnats åt diverse pyssel och utfärder. En tur till Särö plantskola (eller, hette det verkligen så?), en spontanfika på Stora Amundön, plantering av träd och diverse blommor, funderande över vilken sten som ska inhandlas, färdigställande av plank och tak, och ja… Säkert en hel del annat med. Några smakprov:

Massor med Luktärt (Japp, de ska stå tätt )

Ett st. takduk

Solrosorna fick äntligen bli omplanterade. De är lite vindbitna stackarna…

Troligtvis väljer vi denna sjösten

Sommarkväll

Jag samlar in pengar. Eller rättare sagt; jag försöker samla in pengar. Det värsta är att jag banne mig inte pallar vare sig Blocket eller Tradera just nu. Det finns t.ex. kläder att gå igenom men jag orkar inte fota varje plagg, skriva en klatschig beskrivning och lägga ut. Jag borde göra en egen liten loppis här hemma hos mig själv. Kom och köp.

Röd dag idag. Det betyder visst ledigt. Ja, för alla som inte jobbar inom serviceyrken, vården, är studenter, har eget företag och en hel hög med övriga (inkl. föräldra”lediga”!!). Därför är denna dag, precis som alla andra röda dagar precis som vanligt, M jobbar. Skillnaden är väl att A har fått åka med till farmor och farfar.

N jobbar hårt med att slita ut sin mor i dag verkar det som. Hon är inte riktigt på humör och är bara nöjd när hon får slå på datorn eller suga på fjärrkontrollerna/datorsladden.

Torky är en himla bra grej, jag använder det till allt! Så gissa om jag blev glad när jag för ett tag sedan såg att man kunde få en sån där väska (on the go eller vad den nu heter) helt gratis på deras hemsida. (Ja, faktiskt helt gratis. Inga portokostnader och man var heller inte tvungen att köpa 8 paket innan).

Så, M fick en prickig och jag valde en annan. Tyvärr var mitt val slut så jag fick en annan, men den var ju rätt ok den med

Hallå, vart är min lön? Nä, just det ja. Jag har ju inte börjat jobba än. Synd, annars är det 25% på visningsvagnar på My Baby… Verkligen synd alltså.

Jo, eftersom jag måste vara som alla andra så skapade jag en hög kategorier. Några av dem tycker jag är bra och några är mindre bra. ”Övrigt” är inget vidare faktiskt, och eftersom jag satt och pillade med detta i går på kvällskvisten hamnade allt fler inlägg där ju längre tiden gick. Övrigt måste delas upp på något vis, för där ligger allt från genus och jämställdhet till inlägg i stil med ”jag är så trött att jag dör”. Kanske inte riktigt samma sak. Eller ja, ibland blir jag ju så trött att jag dör på det ämnet men ändå, ni fattar… Men ja. Hälften av inläggen är nu kategoriserade och jag hoppas verkligen att ni sitter där och blippar på dem så att jag inte har gjort hela (halva just nu…) jobbet i onödan

Och vart ska jag lägga det här inlägget? I ”övrigt” så klart