Welcome to the Jungle

Jag och M diskuterar hur vi diskuterar

M: … ja men jag nog mest sur.

K: Jo, men skillnaden är ju att du gör precis som du vill ändå.

M: Du! Jag är tio år äldre än du, jag pensionssparar!

Jag: Du, hur tror du att pappa tänkte här..?

A: Ja, men herregud, JAG vet väl inte det. Jag är väl inte hans hjärna heller!

På samma sätt som man förväntas ha lite ångest över att börja jobba efter föräldraledigheten så tycker jag mig känna att det inte är riktigt okej att erkänna att man faktiskt tycker att det är skitjobbigt och svårt att vara förälder ibland. Eller ja, under första året är det tvärt om. Då är det den som har det jobbigast som ”vinner”. Men nånstans där efter ett år vänder det och då måste allt vara så himla enkelt hela tiden. Jag upplever det som precis tvärt om.

Eller så kanske det bara är något jag inbillar mig. Om man bortser från ett par vänner, vilka jag inte träffar så där jätteofta (ja, inte för att vi inte vill, men ni vet… tiden bara går) så var jag först ut av alla jag kände att få barn (jaja, om man inte räknar mina syskon då ). Ingen i min närmre bekantskapskrets har barn som är äldre än 3½. Och det är en stor skillnad på 3½ och snart 5½. Det gör att det ibland blir svårt att hämta ork, inspiration och idéer från andra om hur man tampas med hennes faser. På samma sätt som att jag skulle ha himla svårt att ge några konstruktiva råd om hur man handskas med en tonåring liksom. Och inte heller kan jag rimligen sätta mig i i den situationen heller.

Ah, nu menar jag inte att mina vänner talar om för mig att jag ska sluta gnälla, tvärt om. De är, tack och lov, också duktiga på att säga ”satan vad jag tycker att det är skitsvårt att handskas med den här situationen!”. Och det gör underverk ibland kan jag känna. För här har vi många faser, det är alltid upp och ner och speciellt A är en humörsmänniska (som jag…). Ibland är det underbart att få höra en vän säga ”Nej, igår fick vi stänga fönstret när X var helt vansinnig för att inte hala gatan skulle behöva höra på”, och kanske speciellt när det handlar om lite äldre barn. För att en treåring får vansinnesutbrott är väl inget som gått förbi någon, men när en femåring får ett anfall över att ICA Maxi är stängt är det inte lika okej att prata om. De är ju dessutom ”stora” och håller väl inte på så där. Eller?

Jag känner att jag som förälder har oerhört lite att hämta från de som aldrig erkänner att det är tungt, från dem som alltid älskar alla situationer (från käksjukor till vansinnesutbrott) och som tycker att föräldrar som ibland helt enkelt blir trött på alltihop är labila och inte borde ha barn.

Japp, nu har det verkligen varit bloggtorka ett tag. Sorry för det, men nu är helgen över och allt är som vanligt (här nöjer vi oss med att fira nationaldagen på respektive jobb).

I  torsdags blev N 10 mån och på fredagen var det invägning på BVC: 11670g och 73cm (det är en gåta att en unge som bara är 73cm måste ha 86 i kläder, men det är väl bredden det beror på…).

Tiomånadersbebisen

På fredagen flyttade en sån här in i huset:

(bild från www.pramworld.co.uk)

Den bor verkligen här på nåder. Somliga av oss är inte alls överens med vagnen, men det ska nog bli rätsida på det med Och ni tänker; men hallå?! Du hade ju en sån där väl? Men nej nej, det är stor skillnad mellan dem Det kan vi ta en annan dag föresten.

Fredag var en väldigt innehållsrik dag måste jag säga för dessutom fick jag finbesök av bästa R! Vi hängde på altanen, tjötade som två kaffekärringar (vilket vi nog också är ) och hade det mycket trevligt. Trots att en skata snodde en bulle… Kvällen ägnades åt grillning tillsammans med M´s bror och hans S.

Lördag och söndag har ägnats åt diverse pyssel och utfärder. En tur till Särö plantskola (eller, hette det verkligen så?), en spontanfika på Stora Amundön, plantering av träd och diverse blommor, funderande över vilken sten som ska inhandlas, färdigställande av plank och tak, och ja… Säkert en hel del annat med. Några smakprov:

Massor med Luktärt (Japp, de ska stå tätt )

Ett st. takduk

Solrosorna fick äntligen bli omplanterade. De är lite vindbitna stackarna…

Troligtvis väljer vi denna sjösten

Sommarkväll