Om framtiden
Jag aktar mig noga för att tänka ”så där ska/skulle jag aldrig göra/gjort”, för man vet ta mig sjutton inte hur man reagerar inför olika saker innan man ställs inför dem. Men visst har jag tänkt tanken ibland 
Idag kan jag skratta gott åt en del rätt naiva tankar kring föräldraskapet jag tidigare haft. Speciellt sådant jag tänkt innan barnet i fråga blev en så där två år i alla fall (och då var vi där igen, ”du förstår när du själv har barn” ). Därför skulle det vara ytterst intressant att få hoppa fram fem-tio-femton år i tiden och få lite nya perspektiv. Men kanske är hela poängen att man ska lära (och förfasa!) sig under vägens gång? Men hjälp vilken skrattfest jag kan ha om en så där 20 år
Och en annan grej. Det är verkligen intressant hur det kan vara lätt att vara förälder åt ett barn men svårt att vara det för ett annat. Samtidigt. Får man alls tänka så?