Welcome to the Jungle

… blev jag klokare under Lärarförbundets chatt och eftersom Skolverket inte svarar på enskilda lärares frågor får det väl bli en spännande överraskning nästa år:

Gick det fel nånstans? Saknar jag någon gen? För hur mycket jag än älskar mina barn har jag ingen som helst ångest över att börja jobba snart. Snarare tvärtom, det ska bli skitroligt! Och jag är hur nöjd som helst med mina 100% och har ingen önskan om att jobba mindre. Inte heller har jag ångest över att N kanske bara är precis 1 år fyllda när hon börjar på förskolan och att hon kommer att få gå heltid (fast nu blir det väl inte så och därmed kan alla som betraktar mig som en skum moder med anknytningsproblem andas ut ).

Det känns som att man måste ha lite ångest över allt detta. Är det inte så?

Usch. Alla dessa beslut som man hela tiden måste ta. Och vissa är ju roliga men svåra ändå.