En otursdag
A slog foten i en dörr i morse och svor en lång stund om att det var en riktig otursdag. Jag är beredd att hålla med henne om den saken. Jag har fastnat med foten under soffpallen (det gjorde sjukt ont), överliggaren till staket blåste av, kaffemuggen tog sig en flygtur över altan, bord, stolar och en bok och jag bara väntar på att N ska flyga i väg med sin vagn i stormen… Och barnet i vagnen ville inte somna och kommer således att ha sovit ca 30 minuter ( i stället för två timmar) när jag måste väcka henne för att hämta A. Jag anar hur eftermiddagen kommer att bli.
—
Update: Och där började någon köra en röjsåg och barnet fick sova i 20 minuter. Halleluja.