Om att slippa…
Det finns vissa saker som vi försöker slippa, eller på olika sätt komma undan här hemma. Några exempel:
* Diskmaskinen. Det är ju hur bra som helst med diskmaskin men det är ju vansinnigt jobbigt att plocka ur den. När disken är precis färdig kan man ju alltid skylla på att det är blött och att det måste torka först, men sedan finns ju egentligen ingen ursäkt. Dessutom travas disken på diskbänken i stora högar (för varför skulle man handdiska om man har diskmaskin?!) och man får plocka sina grejer direkt ur maskinen i stället för ur lådorna. När så någon väl har förbarmat sig över disken i maskinen och äntligen sorterat in allt i lådorna fylls maskinen snabbt av allt som stod på bänken. Man startar åbäket och det börjar om…
* Bära ut soppåsen. Det går alltid att knö ner lite till bara man slipper knyta ihop den (och i värsta fall diska behållaren om det ramlat ner gojs där) och gå de 20 långa metrarna till spotunnan.
*Kaffemaskinen. Det finns olika moment av jobbighet här. Minst jobbigt är att fylla på vatten. Det kan man ta liksom. Sedan blinkar knappen om att bönorna är slut rätt ofta. Detta är främst jobbigt eftersom man ignorerar blinkandet och trycker på kaffeknappen av bara farten, i ett naivt hopp om att det ska komma nåt ändå kanske? Men det gör det ju aldrig så då måste man stå där och muttra över att man ändå tryckte på den där knappen och inte bara fyllde på bönorna direkt. Här hör man också om bönorna är på väg att ta slut och om man har riktig tur är det först vid nästa kopp det behöver fyllas på. Då kan man låtsas som om man aldrig hört det där och lugnt låta nästa person sucka över problemet. Vidare måste spillfatet tömmas med jämna mellanrum och det är verkligen slitsamt. Det är nästan så att man struntar i kaffe om det meddelandet blinkar. Då måste man hälla ut sumpen (i den överfulla papperskorgen och kanske därmed vara tvungen att gå ut med påsen) och skölja rent fatet. Allra jobbigast är rengöringsprogrammet eller avkalkningen. Då måste man ta fram instruktionsboken och ägna en halvtimme åt det. En av dessa knappar lyser konstant på maskinen. Till slut är det någon som beslutar sig att göra det, bara för att slippa se den illröda lampan, och som på en given signal börjar den andra lysa så fort den första slocknat. Det är banne mig ett jobb det här med kaffe. Borde vi kanske börja dricka mer te i stället?