Ofta kan man efter en riktig skitdag gå och lägga sig med hopp om att nästa dag ska bli bättre. Det brukar kännas rätt så bra. Men när man dagen efter vaknar upp och redan där är på riktigt dåligt humör då känns det inte särskilt roligt.
Så kändes det i morse. Detta trots att jag sovit hyggligt och barnen med för den delen (ja, hur är det med det där egentligen. Beror sådant enbart på barnets personlighet, får man ö.h.t. anse att medvetna strategier för sömn också kan påverka, även för små barn? Jag vågar tro det. Nåja, det är en annan diskussion). Det var till och med knöligt att sova med huvudet på kudden då hornen tog emot…
Jahaja. Vad bjuder denna dag på då? Inget särskilt faktiskt. Huvudvärken borrar sig in i huvudet och det kommer inte att bli många knop gjorda. Jag har i alla fall fixat klart allt som ska lämnas in i kväll för Tittutmarknaden i morgon. Så 16.30 knös hela familjen in i bilen för att lämpa av allt där.
Men, kära vänner. Idag är det ju ändå fredag. Så snart börjar statusuppdateringarna på FB komma in ”Idaaaaaaaaaaaag är det fredaaaaaaaaaaaaaagsmyyyyyyyyyyyyys med hela familjen”… Och på tal om sånt där så diskuterade jag och M detta för ett tag sedan. Vi var nog båda ganska eniga om hur fånigt det blir att läsa alla dessa lyckliga uppdateringar som dryper av smör. Men å andra sidan, hur muntert hade det vart att bara läsa om trista saker jämt, sida upp och sida ner (Lennart: skriver under skilsmässoblanketterna. Känns deppigt. Stina: fick besök av Kronofogden som var här och tömde huset). Så nej, jag vet inte vilket som är värst faktiskt.
