Welcome to the Jungle

Av vissa anledningar blir denna berättelse inte lika lång som den med A. Jag skulle kunna sammanfatta det med:

• Värkarna börjar
• Vi åker till förlossningen
• Det kommer ut en bebis

Men det kanske inte är så skoj eller? Några fler detaljer skulle jag väl kunna delge er *s*

Måndag 100802 v.39+5 (BF!)

01.40

Vaknar av något som jag misstänker än värkar. Kikar på klockan och ser att de kommer med ca 4 minuters mellanrum men särskilt ont gör det inte.

03.00

Går och hämtar datorn och startar det där finurliga programmet som klockar värkarna. Har 3-5 min mellan och de håller i sig i ca 40-60 sekunder.

04.10

Inser att detta nog kanske är på allvar och väcker M. Han ringer Mölndal och kollar läget. Det är hur lugnt som helst och vi är välkomna när vi vill. Känner att det kanske vore bra att göra av A nånstans eftersom det börjar göra lite ondare vid det här laget…

04.20

M ringer grannarna och undrar om vi kan få lämna A där (jourbarnvakten, svärföräldrarna, var inte aktuella just den här kvällen och tack och lov så skulle grannarna inte åka på semester förrän på dagen. Och tur är nog det för jag är inte säker på att vi skulle hunnit in om vi hade varit tvungna att vänta på dem först…).

04.30

M lämnar A. Jag försöker samla ihop grejerna… Samtidigt blir jag helkass i magen och försöker sitta på toa samtidigt som jag skulle parera värkarna. Inte det lättaste, haha!

04.50

Vi sätter oss i bilen (M är lugnet själv den här gången och har hunnit få med sig sin kaffekopp. Även BB-väska finns med den här gången…). Det trycker på som bara den och gör ont även om det är hanterbart. Det sticks konstigt i ansiktet. Jag försöker minnas hur det var min BM sa att jag skulle andas. Korta eller djupa andetag? Ingen aning. Provar båda. Det är en märklig färd. Det är ljust och helt stilla, denna semestermåndag i augusti. En kråka hoppar omkring på vägen och det är inte en bil i sikte.

05.10

Kommer fram till förlossningen. Vid det här laget känner jag att värkarna ändrar karaktär och att hon vill ut nu. Ringer på klockan och blir hämtad eftersom jag inte längre kan gå.

05.21

Blir inskriven. Lustgasen är inte inkopplad och jag svär lite för mig själv medan de fixar med slangarna. Herregud, det var ju för den jag kom dit! BM ber mig hoppa upp på sängen så hon kan kolla läget. Efter mycket om och men kommer jag mig upp och hon säger ”Oj, det här ser ut som en pung!” Två tankar far genom mitt huvud:

1. WTF?! Vi skulle ju få en tjej!
2. Hur i hela H ska de hinna söva och snitta mig nu, jag vägrar föda i säte!

Men BM ångrar sig ”Nej nej, det var ju fosterhinnan. Det blir nog en segerhuva det här!” Jag andas ut med det djupaste andetag jag någonsin tagit…

05.27

Vattnet går och där rök den huvan.

05.34

Krystvärkarna tar fart. Jag hinner suga i mig lite gas och känner det där ljuvliga lugnet. Mitt uppe i allt kommer jag ihåg vad de hade sagt till mig vid förra förlossningen och jag är tokfokuserad. Hinner till och med tänka ”f-n vad det här är coolt!” (!)

05.48

N, the big baby, föds. Alla skojar med varandra och gissar vad hon ska väga eftersom hon är en rejäl bit. 4475g (och 51cm) blir resultatet.

06.00

Resten ska ut. Det går inte riktigt som det ska och hinnor blir kvar. Får den där sprutan i benet som ska dra ihop livmodern.

07.30

Skiftbyte på personalen. Duschar och försöker äta från den obligatoriska brickan.

07.50

Går på tolatten och blodet forsar ut. Blir lite snurrig och får hjälp ner i sängen. Ny spruta i benet.

08.25

BM trycker mig på magen så det känns som om hon försöker ta livet av mig. Själva förlossningen går inte ens att jämföra med denna smärta. Mer blod. Får en nål i handen och mer medel för att dra ihop allt den vägen.

08.45

Nytt toabesök. Blodet fortsätter att rinna och vid det här laget beräknar de att jag blivit av med 1½ liter. Den här gången blir det svart för ögonen och jag blir släpad till sängen eftersom jag inte kan stå upp. Får 1 liter dropp och det är underbart att så småningom återvända till verkligheten. Blir rätt så normal efter en timme.

10.56

Vi flyttas till BB. Där är allt lugnt. M stannar under dagen och åker sedan hem till A (som blivit hämtad av svärföräldrarna så våra stackars grannar kunde få åka iväg på sin semester *s*).

Jag hade planerat att åka hem samma dag men efter blodbadet får jag stanna och jag inser att det är en klok idé eftersom jag fortfarande inte kan resa mig själv. Framåt natten känner jag mig ok. Jag känner också att det är en otrolig skillnad på resten av min kropp efter den här gången. Kanske inte så konstigt att allt kändes bättre när det gick så mycket smidigare. BB-tiden är en helt annan upplevelse den här gången. Både kortare och lugnare. Jag har klart och tydligt talat om att någon amning inte var aktuell och det respekteras utan knussel (svara på frågor får jag visserligen göra men de är vänligt ställda). På natten står jag med N i fönstret och tittar ut över stan. Det är en märklig känsla…

Dagen efter är både jag och lilla N godkända och får åka hem. M och A kommer och hämtar oss.

Och väl hemma var det vardagen som öppnade dörren åt oss. Ingen tid för att lära känna den lilla bebisen på samma sätt som första gången. På sätt och vis var det skönt. Allt var som vanligt. Tvätten, disken, städningen, klippa gräsmattan, olja altanen, laga mat, hämta och lämna A på förskolan osv i det oändliga.

—–

Två helt olika förlossningar. Efter A kunde jag inte ens drömma om att man kunde föda barn så här smidigt (trots att min syster är något av en rekordsättare i tid ). Efter den här upplevelsen kan jag verkligen hålla med dem som säger att det är häftigt att föda barn! (Låter som en klyscha va? Men det bjuder jag på )

Jag: Men, vad har du för strumpor på dig?

Han: Jag vet inte, jag hittade dem i min låda… Men lite långa är de ju tycker jag…

Jag: Det är mina knästrumpor du har på dig.

Han: Ah! Men det är väl snyggt så här? Det värmer ju skönt på benen i alla fall!

Åhå, man får tacka. Men det var värst vad låga förväntningar hon har på vissa av oss *fniss*

Givetvis löses detta uppdrag ögona böj!

——

Ta upp närmsta bok och slå upp sidan 18, rad 4. Vad står där?

”ledde till studier av barn i ett kompetens-, ett resurs- och ett möjlighetsper-” (Lökken, G. Toddlarkultur – om ett- och tvååringars sociala umgänge i förskolan)

Vad var det senaste du såg på tvn?

Antikrundan

Bortsett från datorn, vad hör du just nu?

Tvn

Vilken var den senaste filmen du såg?

Eclipse

Skulle du överväga att flytta utomlands?

Absolut

——

Jag är lite halvtrist och nöjer mig med att skicka den vidare till endast en bloggare. Julia.

Jag tror inte att jag har skrivit ner exakt hur det gick till när A skulle födas tidigare. Det är snart 5 år sedan och ibland spelar våra minnen spratt med oss. Men med hjälp av förlossningsjournalen och de minnen jag har ska jag försöka knåpa ihop en berättelse ändå. Dock får jag nog reservera mig mot vissa klockslag under dagen…

Måndag 060306 v.36+5

Kl.09.30

En helt vanlig måndag. M jobbar i Kungsbacka, byter inredning i en viss hamburgerrestaurang. Jag har varit uppe och gått på toaletten och har lagt mig i sängen igen. Varför gå upp om man inte måste liksom? Känner helt plötsligt att det blir blött. Väldigt blött. Gör ett panterhopp ur sängen (nåja, så likt en panter som det rimligtvis kan bli när man är relativt höggravid i alla fall…). Vattenläcka big time s.a.s. Och det fortsätter rinna… Ringer M: ”Du, det rinner vatten här…”

M: ”Ja men stäng av det då! Vart läcker det?!”

Jag: ”Ehh… Jag tror att vattnet har gått alltså!”

M: ”JAHA?! NU? Vad ska jag göra då? Åka hem?”

Jag: ”Hmm, nä jag vet inte. Jag får ringa förlossningen och kolla.”

Så jag ringer förlossningen på Mölndal:

Jag: ”Hej! Jo, jag tror det är så att vattnet har gått här..?”

BM: ”Jahaja. Vilken vecka är du i?”

Jag: 36+5

BM: Har värkarna börjat?

Jag: Nää…

BM: Ok. Men då får du göra så att du får åka till Östra och kolla upp det. Ta på dig en binda så de kan kolla om det är fostervatten.”

Jag ringer M igen och han får åka (och lämna det sjunkande skeppet typ, för vem bryr sig om att det ska födas barn?) hem. Han kommer hem och jag tvingar ner honom till närbutiken för att köpa bindor. Eftersom jag inte skulle föda barn på evigheter (och förstföderskor går ju dessutom alltid över tiden…) hade jag ingenting hemma. Vaddå BB-väska? Klurar på vad jag ska använda för trosor. Det får liksom inte plats nån binda i de vanliga… Tar bikinitrosorna (turkosa med den mycket passande texten ”Aloha!” på).

Vi kommer oss i väg till Östra (sittandes på en plastsäck för att inte slabba ner hela firmabilen…). M svär över parkeringsplatserna. Får möta en mycket otrevlig BM (detta var på samma ställe som man gör RUL, fatta att jag hade taskiga vibbar när vi var där på RUL med N sen…): ”Jaja, kom in då så får vi titta på dig” Får hoppa upp i en stol och två (lika sura båda två) klurar och funderar: ”Nääädu. Jag tror inte att det är något vatten som har gått! Om man ruckar på huvudet så här så ska det komma mer i så fall” Jag påpekar att det var en gigantisk ocean med vatten hemma och de kan ju alltid få kolla den där bindan? BM: Jaaa.. men vet du, vi kan ju inte vara säkra på att det är din! Jag tappar hakan hela vägen ner till golvet och kommer helt av mig (och detta är nog det enda jag verkligen ångrar under den dagen…). Hur som haver får jag order om att gå ut och sätta mig i caféet och vänta ett par timmar. Då kanske det skulle finnas tid för en CTG-koll.

Så vi tar vårt pick och pack och knallar ut. Hinner väl sitta där och sura en kvart kanske innan jag känner en smärta i ryggen som är helt obeskrivlig (givetvis en värk men jag hade ju ingen aning om hur det skulle kännas). Pang! Blir helt kräkfärdig och undrar om det ska vara så här, det gör ju f-n ont hela tiden? Klockan är då omkring 12-12.30. Stegar in igen och försöker hitta en BM bara för att få fråga nån. Ytterligare en sur sort meddelar att ”jag är minsann ensam här nu när det är lunch och jag har inte tid med sånt här!” Efter mycket om men får jag i alla fall på mig den där mojängen och de kollar värkarna. Men det var ingen fara på taket. Medan jag står där, flåsar och försöker hålla mig upprätt meddelar den sura att ”här har du numret till Mölndal. Ring dit om tre dagar så får du bli igångsatt. Jag tror inte att det kommer att födas någon bebis innan dess”. Nähänä. Bara att åka därifrån alltså.

Så vi släpar oss (mig) ut till bilen. Efter en stund kräver jag att M ska köra till Mölndal. NU. Sagt och gjort. In kommer vi. (Tror att klockan kanske är runt 15.00-15.30) På förlossningen den här gången. Och där möts vi av ett ex till M´s bror (jag hade träffat henne med kände inte alls igen henne då) varpå hon och M går och dricker kaffe medan jag får ligga där på en brits fastkopplad till CTG-grejen… Efter en stund meddelas det i alla fall att jag har 3 min mellan värkarna men att de inte är starka nog. Blir ordinerad att åka hem, ta en Panodil och ett bad. Så M får än en gång släpa mig till bilen och det har aldrig tagit så lång tid som då att gå från parkeringen hemma till dörren. Vid varje trappuppgång får jag stanna och vänta på att värken ska ge sig så jag kan gå ett par steg till.

Kommer mig ner i badkaret (herregud, varför gör man som man blir tillsagd alla gånger?!). M försöker mata mig med blåbärssoppa samtidigt som jag pratar (ja, det är väl att ta i, haha) med min syster i telefonen. Till slut får jag nog och vill bara dö. Säger åt M att han får ringa Mölndal och säga att vi kommer ögona böj.

Kommer tillbaka och möter samma uska som tidigare (exet alltså). Den här gången fattar hon att det inte är läge att rekommendera en Panodil utan skriver in mig. Klockan är då 18.40 och jag får lustgas. OMG! Varför hade jag inte fått detta underbara tidigare?! M placeras vid CTG-apparaten. Är öppen 5cm. Sen börjar den gräsliga väntan… Jag får mer lustgas. Kl. 22.50 är det bara att tuta och köra, fullt öppen och krystvärkarna är där. Men fasen vilken pina! Då fick jag inte längre ha lustgasen (ev en då oförklarlig anledning, så här efteråt fattar jag ju att det var för att jag skulle försöka få ut ungen i stället för att ligga där och vara hög halva natten…). Det händer ingenting förutom att det gör ont som f-n. Ligger på rygg, sida, står upp och svetten rinner. Får till slut värkstimulerande dropp och 00.23, tisdag den 7:e mars, är det över. Ut kommer A med helt sned boxarnäsa men söt ändå. 3245g och 49cm.

Sen återstår det övriga och det var en baggis om man jämför. Men då fick jag i alla fall tillbaka lustgasen och livet var okej igen. Den manliga läkarstudenten hämtade O´boy och jag ville bara gråta av tacksamhet för denna fantastiskt vänliga gest

04.00 flyttas vi till BB. Just då är det lugnt och M får stanna den ”natten”. Sedan är BB-tiden enbart en förfärlig tid som jag helst vill glömma. M måste tillbaka till det sjunkande skeppet, jag får dela rum och M får inte vara där, jag hatar amningen (vilket jag inte är modig nog att säga till om) och i tre dygn måste vi stanna kvar. Ingen förklaring till det.

Men så småningom får vi komma hem ändå på torsdagen. M jobbade på mässan den helgen med det var helt ok ändå. Att bara få vara hemma var underbart.

… och sedan är allt annat en helt annan historia. När hela spektaklet och de första veckorna var över så kunde (och kan fortfarande) jag ändå se tillbaka på det på ett positivt sätt. Idag är det roligt att skratta om den vedervärdiga personalen på Östra, men om jag säger så… Östra var definitivt inte mitt förstahandsval när N skulle födas 4½ år senare..!

Jo, vart man än vänder sig så är det öppna förskolor, sångstunder, babyrytmik, babysim, you name it. Man ska, tillsammans med sitt lilla hjärtegryn, aktiveras ut i fingerspetsarna, annars är man lite märklig.

Ibland händer det att någon frågar mig om vad jag gör när A är på förskolan, om det inte vore ett ypperligt tillfälle att ta i akt till någon av ovanstående aktiviteter. Men nänä, inte för mig inte. När A är på förskolan har jag min egen tid. Herregud, jag är ju föräldraledig  Då ligger jag i soffan och äter choklad, fast det inte är lördag, slipper att kolla på Dora, blippbloppar på datorn, läser en bok eller nåt annat som är rätt svårt annars. A är överlycklig över sina 15 timmar i förskolan och jag med. Aldrig i livet att jag skulle släpa mig iväg på jobbigheter då. (Dessutom ska jag börja ägna en liten stund av de där timmarna till kursen nu var det ju tänkt). Jaja, N är ju med så klart men hon är en baggis om man jämför. Och vad är det för fel på att bara ses på en kopp kaffe? Utan bikini och maraccas.

Musik är en viktig del av mitt liv och mig själv. Kanske tar det inte lika stor plats idag som det gjort tidigare. Men då och då får jag små återfall och undrar varför jag låter mig glömma bort det.

Texten är viktig. Om låten har en kass text spelar det ingen roll hur bra sångaren är. Det finns någon som är en fena på att vränga och vrida på ord och dess betydelse och han har gjort så vansinnigt många bra låtar att de inte skulle rymmas i det här inlägget. Det går inte heller att välja en favorit för allt beror på dagsformen.

Men självklart orkar jag inte höra på nån som inte kan sjunga heller. Det måste ju vara snyggt! Exempel på snygg låt. Ett annat exempel på snygg röst. Musik som funkar när som helst.

Sen finns det ju partymusik med. Som t.ex,  detta eller kanske den här. Funkar även bra när man putsar fönstren (Den sistnämnda faller även in under ”snygg musik”)

Det finns också låtar som man bara vill lägga sig ner och gråta när man hör. Exempel. (Jojo, ni minns väl att jag är matad med detta från början…) En till.

Ah, jag skulle kunna hålla på hur länge som helst men det hinner jag inte nu…

Ok. En dag försenad.

8-10

• Vaknar (snoozar självklart lite först)
• Tar med mig barnen ner. Ny blöja och kläder på N. A klär på sig själv (det sparar massor av tid och hon är jätteduktig på att matcha )
• Startar tvättmaskinen
• Frukost. Smörgås och fil för A och mig. Gröt till N.
• Pälsar på oss och åker skridskor till förskolan. Lämnar en mycket lycklig A som äntligen ”har slutat med jullov”
• Umgås en stund med N

10-12

• N tar en powernap á 30 min
• Plockar ur och hänger upp tvätt. I med N´s overall för nästa år (ev av dem…) som ska impregneras
• Jag och N hänger framför datorn och letar musik
• Matar N (ett rejält lass med sötpotatis/potatis (ni ser… man kan lura de små liven om man bara maskerar det läskiga lite), kyckling och palsternacka. Päron till efterätt)
• Vi hänger lite till och diggar i takt till Muse

12-14

• Lägger ut N i vagnen
• Pillar med bloggen
• Plockar ut overallen och slänger in en ny omgång

14-16

• Glider iväg och hämtar A på förskolan
• Mellanmål (youghurt till A och ersättning till N)
• Ut med tvätten
• Försöker organisera barnen och ta trevliga foton på dem

16-18

• N tar en powernap igen á 30 min
• Matar N (gröt)
• Lagar middag. Har dåligt med inspiration och ork. Värmer en burk fiskbullar (= lycklig A)

18-20

• Bolibompatajm (viktigt!)
• M kommer hem
• Pillar med datorn eftersom det är M´s tur att lägga barnen

20-01

• Svär och är förbannad för att det inte går att lägga upp texterna som ska bli min bok. Kollar samtidigt på en dokumentär om Cornelis Wreeswijk och förundras över hur annorlunda så mycket är idag och äter mat

01-02

• Går upp och lägger mig. N ligger och gurglar och behöver en ny blöja. Ordnar detta. A har knött ner sig i sängen, ligger där och ser underbart söt och ljuvlig ut.
• Läser några sidor i min bok och somnar rätt så snart. Med uppslagen bok och tänd lampa, som vanligt.

02-08

• Sover som en klubbad med öronpropparna hårt intryckta

Verkligen en helt vanlig dag.

Jajajajajajajaja!! Jag fick en plats! =) I flera veckor har jag, vareviga dag, loggat in på studera.nu och sett samma sak… ”ännu ej behandlat”. Dystert som bara den och igår lade jag ner förhoppningarna helt. Men så idag stod det ”antagen” i stället!

Nu kommer jag bli en mer harmonisk människa. Småstressad och insnöad. Precis som det ska vara. (Var snälla och påminn mig om detta när jag sen sitter och svär över att tiden tryter..!).

Lite info från välkomstbrevet:

Innehåll
Under kursens gång kommer du att fördjupa dig i genusvetenskapliga teorier för att kunna arbeta utifrån ett medvetet och genuspedagogiskt förhållningssätt. Kursen behandlar också hur föreställningar om kvinnlighet och manlighet i olika sociala och kulturella sammanhang kan relateras till maktdimensioner som exv. etnicitet, klass och ålder. Du kommer även att få möjlighet att fördjupa förståelsen för hur genus påverkar förutsättningar för lärande.

Förväntade studieresultat
För godkänd kurs skall du som student  kunna:
- resonera med hjälp av centrala begrepp och teorier inom det genusvetenskapliga området.
- problematisera och analysera en utbildningsrelaterad händelse för att synliggöra hur genus konstrueras.
- diskutera vilken betydelse genus kan ha i utbildningssammanhang och i sociala lärmiljöer på internet.

Är peppad värre!

Och ja… Jag vet att jag har slarvat med listan. Men jag var så förbannat trött och grinig i går kväll på att ingenting ville fungera när jag försökte vara lite kreativ. Det funkar för övrigt inte idag heller. Jag får väl trycka skiten själv, för hand. Bokstav för bokstav med små stämplar eller nåt.

… ord fördelat på 133 sidor. 228 inlägg mellan 080211 och 100825. Äntligen har jag kopierat in texten från min gamla blogg i ett Word-dokument. Nu återstår ”bara” att läsa igenom alltihop och så småningom göra något med alltihop

Så. Nu är julen helt officiellt jätteslut här hemma. Nedpackad, uppäten, avsågad och utslängd! Lovely!

Har ägnat halva förmiddagen åt att leta efter en låt. Eftersom jag otroligt sällan lyssnar på radio blir det rätt knivigt när man inte har den blekaste om vad den heter…  Har haft den här på hjärnan i flera dagar och äntligen hittade jag den

Jag hade på känn att den var med i nån film. Men det var ju fel film! Är det nån som orkar med Tom Cruise nu för tiden? Han glittar ju inte ens!

Jag älskar att läsa! Just nu (när kurslitteraturen lyser med sin frånvaro) blir det mest böcker av det vardagliga slaget. Romaner, deckare, biografier, sånna här dokumentärböcker (vad fasen heter det egentligen? Jag har totalt glömt bort det… ett exempel) chick lit… Allt går genom min hjärna. Pocketformatet är att att föredra. Dels tar de mindre plats och är trevliga att hålla i och dels får man fler böcker för pengarna

Om vi hade oändligt med plats så skulle jag vilja ha ett helt bibliotek. Nu är tyvärr de flesta mina böcker (500 kanske?) förvisade ut i friggeboden, men jag har en liten gömma med ”att läsa böcker” i garderoben.

Just den här sortens böcker läser jag av flera anledningar. För nöjes skull, för avkopplings skull och för att kunna somna (märkligt nog…). Jag är också totalt övertygad om att läsning bidrar till både fantasi- och språkutveckling, även om det kanske mest är en trevlig bieffekt och inget jag tänker på under själva läsandets gång. Just nu måste jag nog medge att jag saknar läsandet för lärandets skull en smula. Och nej, självklart är det inget som hindrar mig från det men det blir inte av som det är just nu. Och visserligen lär man sig ju en hel del av den där genren som jag nu har glömt vad den heter, dokumentärer i bokformat *s*

När jag får en stund för mig själv tar jag gärna fram boken jag håller på med just då. Lycka är när man hittar en sån där bok som man bara inte kan sluta läsa. En bok som man läser samtidigt som man matar barn, dammsuger eller åker buss (så man totalt glömmer bort var man är och inser att man åkt på tok för långt…), eller när man inser att det inte är någon idé att försöka somna eftersom man snart ska upp igen.

Vissa böcker läser jag snabbt igenom och mer eller mindre glömmer bort. Andra böcker lämnar någon sorts känsla av tomhet när de är slut och man funderar på om det är någon idé att någonsin läsa en bok igen eftersom ingen rimligtvis kan vara så bra..?

Senaste projektet var Twilightböckerna. De tog väl en vecka kanske. Nu har jag äntligen fått tummen ur och beställt dessa. Jag har höga förväntningar. Kan de bli bättre än Twilight? En annan bok som var omöjlig att lägga ifrån sig var den här (det var med den boken jag glömde gå av bussen…).

Jag skulle kunna sitta i evigheter och rabbla upp böcker som är bra men nån måtta får det vara. Om jag ska rekommendera en enda bok för föräldrar så är det dock denna. Den borde BVC dela ut.

Annars letar jag alltid efter den perfekta boken. Tips mottages tacksamt!

Hum. Kanske är det här man bara borde säga ”ingen nämnd och ingen glömd” och nöja sig med det? Men det är väl inte så värst spännande va? Så om jag börjar med att be om ursäkt till alla som inte nämns så kanske det är ok ändå?

När jag börjar fundera så inser jag att jag faktiskt har en hel del vänner. Och det är verkligen trevligt! Men jag kan ju inte gärna rabbla upp alla jag känner så jag begränsar listan lite.

Och vart ska jag börja? Jag är dessutom så himla trött just nu så jag får nog vara tråkig och hålla det rätt så kort. Några av er skulle jag kunna skriva en hel roman om men jag spar det till en annan gång

Ok. Då kör vi.

J: Utan dig tvärs över häcken hade jag blivit galen. Vad skulle jag ha gjort då?! Jag hade fått föda N hemma *s*  Det finns alltid tid för en kaffe och glada skratt, A får komma och leka och ingen kan shoppa som vi, haha! Vi har ett antal likadana tunikor och klänningar så det är alltid bäst att ta en titt ut genom fönstret innan man klär på sig

M: Dig träffade jag när vi började gymnasiet och så mycket roligt som har hänt sedan dess. Vi träffas inte lika ofta nu som förr (som alla dina försök att peppa mig och gå med på friskis/spinning osv. Tappra försök men jag är hopplös )och det saknar jag verkligen. Men prata i telefon kan vi när vi väl gör det. Det blir lätt ett par timmar och då måste vi prata jättefort för att hinna med allt, haha! Du är kreativ som få och jag önskar att jag hade en bråkdel av dina idéer. Du är en vän som alltid finns där och jag hoppas att det alltid kommer att vara så.

E: Dig träffade jag också på gymnasiet. Fast vi umgicks inte så mycket då. Vi var inte i samma gäng skulle man kunna säga Men så fort de tre åren var över och alla gamla vanliga konstellationer lösts upp blev det andra bullar och sedan dess har vi haft så himla många roliga (och sorgliga) stunder ihop. Många roliga minnen finns (och i dessa måste jag stoppa in vår gemensamma vän H också!) och jag hoppas att de kommer att bli ännu fler. Det bästa med dig är att man alltid kan vara sig själv. Vill man sova/läsa en bok/dricka kaffe/prata skit eller allvar är det alltid ok. det är få ställen där jag känner mig så avslappnad som hos er. Tack för det!

R: En pingla som jag träffade på HV. Jag kom tillbaka efter studieuppehållet till ny klass och hamnade vi hamnade i samma studiegrupp. R har skinn på näsan och låter ingen köra med henne men det är en god egenskap för då blir saker också gjorda! Samtidigt har hon hjärtat på rätta stället och är otroligt snäll och ställer alltid upp när det behövs.

I: Även detta är en pingla från HV (och ovan nämnda grupp. I samma grupp ingick även L och dig tycker jag också om!). Jag undrar om jag någonsin träffat en person med ett större hjärta? En varm och glad person som betyder mycket för mig.  Det har inte varit ett lätt år för dig och jag hoppas du vet att jag finns med dig i dina tankar varje dag.

A-K: Dig har jag också träffat genom skolan och tiden när vi skrev c-uppsatsen minns jag som så himla rolig. Trots att vi slet vårt hår också Men visst rodde vi det i land, och bra gjorde vi det med Många glada skratt har det blivit och det är roligt att vi fortfarande ses i bland (och nu mer våra barn ). Du är en glad och rak person som det är enkelt att umgås med och jag hoppas att det blir fler glada stunder i framtiden.

J: Dig träffade jag (eller ja, träffade är väl att ta i, men såg då kanske? *s*) samma kväll som jag träffade min sambo M när ni var på Rockbaren. Och den Rockbaren sen… Man kan inte annat än att skratta nä man tänker på det. Så många och roliga kvällar vi tillbringat där! Du är också en glad, rak, ärlig och lojal vän som jag är glad att jag har!

S: Dig träffar jag inte heller så ofta (gud vad tråkig jag är…) men det är så många himla roliga minnen. Dammsugaren, te, vykort, körsbärsvin och lastbilssånger och mycket annat! Vi borde verkligen försöka få ihop en favorit i repris på detta någon gång

Ja… det var några av er. Ni är fler som betyder mycket för mig men jag lovar att ni kommer att hyllas i senare inlägg

Jodå, det händer att vi tar oss ut. Idag stod Ikea överst på listan. Och jag säger bara: Aldrig mer Ikea på en söndag. Helt tjock med folk och sånt där orkar ju inte jag med… Men visst lyckades vi fylla vagnen med smått och gott i alla fall. Inte så mycket onödigt utan vi höll oss rätt så bra till listan *nöjd*

Efter Ikea hoppade jag in på Coop och fick äntligen köpt istärningsformar. Jag fattar verkligen inte att det ska vara så svårt att få tag på. Men men, nu är ju det problemet ur världen. M skulle hämta ut sin lagade telefon på Frölunda torg så det blev en runda där med. Inga våldsamt spännande fynd dock.

Fick köpt krukor så äntligen har de stackars blommorna som stått undangömda

N är redo för avfärd (och ny bilstol med för den delen snart tror jag…)

A bidrog med lite sång under väntan

A skulle städa

Lunchpaus för N. Jag vägrade att knö i den fulla restaurangen så hon fick snällt nöja sig med flaska i stället för mat

Paus

”Kan själv”

Det fanns en jättestor toalett. Hur praktiskt som helst. Alla kunde kissa i kors!

… ja alla utom N som övade på rullning som vanligt. Livsfarliga lilla bebis…

Lunch för övriga familjen

Och efterrätt med för den delen

Pappan fick två. Är det verkligen helt ok?

I dag bidrar vi också med en liten film, eller två.

Jag bor i ett hus av årsmodell 2006. Det är M som har knåpat ihop det mesta på det. Ja, i alla fall allt utom ytterväggar, el- och rörjox. (Rätta mig kära du om jag har fel?). Fördelen med att man själv har byggt huset är att man vet var fusket finns, man slipper bli överraskad när man upptäcker att köksluckorna är fastsatta med tejp

Nåja. Som sagt, byggt 2006 och ser väl ut som därefter också. Ungefär som en IKEA-katalog. MEN. Finn ett fel i katalogen! Aha, just det. Dammet och stöket. Det ligger ständigt grejer överallt, dammråttorna leker förökningslekar under trappan, tvättkorgarna är alltid fulla, man hittar kaffekoppar lite varstans och trädgården ser ut som en byggarbetsplats. Trots att jag tycker att vi inte gör annat än plockar undan. Så det känns som om vårt hus skiljer sig en smula i alla fall från mängden. Färgvalet gjorde M och det får han själv stå för. Vårt hus brukar fungera som vägvisare för annat folk och det är ju praktiskt. Nu har färgen mattats av en del och förhoppningsvis orkar vi måla om åbäket nåt år.

Och visst, jag trivs bra här och idag har vi väl mötts någonstans på vägen vad gäller inredning och färg. När vi två träffades,  för ganska så exakt 8 år sen, skulle man verkligen kunna personifiera M med IKEA och mig själv med Erikshjälpen. Då bodde jag i världens (enligt mig själv) charmigaste 1:a á 25kvm. Jag hade ett kök som var stort nog för att rymma en röd klaffstol i plast, en skärbräda som bord och ett minimalt frysfack inuti kylen. Men det var smidigt, man kunde nå hela köket där inne I lägenhetens enda rum hade jag svarta gardiner med guldstjärnor, bambudrapperi mot ”köket” , en ärvd vinröd plyschsoffa, färgade ljusslingor i gardinstången, svarta sidenlakan, mängder med foton på väggarna, levande ljus i drakljusstakar, rökelse och musik på dygnet runt. En trappa ner bodde S och hon hade dammsugare (fattar ni vilken lyx!!) som jag fick äran att låna ibland. Dusch fanns på vinden och i källaren. Och den var helt ok faktiskt.

Hoho, jag kan riktigt höra vad M tänkte när han (IKEA-mannen som han var) klev in genom den dörren första gången och blev bjuden på kaffe från en minimal knallgul bryggare som med lite tur uppnådde en fisljummen bryggd Men någonstans var den där lägenheten mig själv personifierad för den jag var då (och kanske fortfarande är även om jag tappat bort så mycket av vad som var ”jag” då. Och jag har nog också blivit några år äldre ja…). Och det är verkligen inte lätt att kompromissa när man är så olika! Kanske är det också därför i aldrig blir klara med huset? Vi hinner ändra oss innan vi ens gjort klart. Köket har vi redan hunnit byta och kakla om t.ex. Men det är ju roligt att förnya sig med

Eftersom jag är ett typsikt lägenhetsbarn har jag sedan vi flyttade hit insett hur mycket som finns att göra med ett hus. Det tar aldrig någonsin slut. Och ovan som jag är måste jag medge att jag avskyr det stundtals. För vem tycker egentligen att det är roligt att olja altanen, rensa häcken, klippa gräset och allt det där? Och visst, det kan väl vara skoj nån gång eller två, men nä man väl rensat sig igenom häcken får man ju börja om från början! Men samtidigt så är det så otroligt skönt att bara kunna öppna dörren, släppa ut sina barn och känna hur gräset kittla under fötterna (ja, om man nu har klippt det d.v.s. ). Jag kan ställa ut N som nu har sovit ute varje dag de senaste tre månaderna lätt som en plätt.

Så ja, jag har det rätt så bra ändå. Även om M inte gillar svarta sidenlakan och bambudrapperi med pussmunnar på