Shit happens…
… skulle man kunna säga och sällan har vi väl tolkat det uttrycket mer bokstavligt än nu. Det finns tillfällen då jag tackar min lyckliga stjärna över att vi är två föräldrar i det här huset. När barnen har mag-/kräksjuka är ett. Sedan finns det de tillfällena jag svär över att den andre har åkt till jobbet och lämnar mig själv med eländet.
Igår natt fick vi byta täcke i den lilla sängen och pyjamas på barnet, vädra och starta tvättmaskinen kl.04.30 (thank you God att jag jag bor i hus med egen tvättmaskin…). Idag hann the dad åka till jobbet (och ta A med) innan N bestämde sig för att slita upp sin morsa ur sängen, 06.30. Denna gång fick bäddmadrass, lakan, snuttefilt och pyjamas åka in i maskinen. Barnet sanerades och stoppades så småningom ner i sin nybäddade säng för att sova en stund till. Och det är vid de här situationerna, när man har två händer för lite, som det hade varit skönt med ett extra par. Men det är onekligen värre när båda barnen håller på så egentligen ska jag inte klaga…
Lagom till att frukosten var uppäten kl.9.30 vankades nästa omgång. Så nu ligger tvätten på kö i tvättsugan.
Mellan tvättningarna och blöjbytena idag ska jag försöka ge mig på lite läsning. Det var verkligen längesen jag hade en heldag på det här viset (utan A som tar all uppmärksamhet) så jag har inget val egentligen.