Lycka, när man är nästan 5 år
Ibland får man sig en tankeställare. Jag brukar ju babbla på om vikten av att våga vara sig själv, om att jag önskar att mina barn blir sjävständiga och vågar tro och lita på sig själva.
Och visst är det viktigt, men ibland får man nog hejda sig själv lite och inse att en del av processen i att hitta och bli sig själv ibland handlar om att faktiskt vara precis som alla andra för ett tag.
A har haft en hang-up på mockasiner länge, säkert i två år. Själv tycker jag att mockasiner är bland det fulaste som finns och har därför inte köpt några. Men här om dagen var vi på Lindex och A travade som alla andra gånger iväg och hittade ett par som hon kom med. Jag muttrade som vanligt någon lam ursäkt och bad henne hänga tillbaka dem. Men då tittade hon på mig, så där som bara hon kan göra och sa ”Men mamma, alla andra har ju sånna..!” Och jag blev helt ledsen i hela hjärtat. För någonstans kände jag hur det känns, att vara fem år och önska att man får det där som alla andra utom man själv har… Sen kände jag visserligen på samma gång ”Men herregud, har det redan börjat?!”
Vi åkte från Lindex utan mockasiner den dagen men idag när hon ändå var med M till jobbet bad jag honom köra förbi Lindex och låta henne välja ett par. Och gissa om det var en stolt och glad nästanfemåring som kom hem med sin påse! Det finns många andra tillfällen kvar att öva på det där med att vara unik.
(bild från lindex.se)
februari 1st, 2011 at 07:59
Det tror jag att du har absolut rätt i! Själv är jag ju e.g. väldigt könsstereotypt uppfostrad på många sätt (speciellt när det kommer till kläder och leksaker) men det gick fint att välja tvärtemot alla andra när det verkligen gällde
. Och den perioden ligger väl sisådär tio år framåt för A’s del. Fina mockasiner f.ö. 
.
februari 1st, 2011 at 09:50
Ja men precis! I bland tror jag att jag glömmer det där mitt upp i alla mina fina visioner jag har och då är det bra att bli påmind. Och sedan försöka komma ihåg hur gärna jag ville att hon skulle gå sin egen väg när hon är 15 och rymmer hemifrån, haha.