Slog upp GP idag medan jag försökte utfodra mina vargar (läs: hungriga barn). Mina ögon fastnade vid en speciell artikel. Tyvärr finns den inte i sin helhet på nätet men en del av den finns här. Grunden till artikeln kommer härifrån.
För en del av oss (d.v.s. vi som är norm- och genusnördar) är detta inget nytt, men det är onekligen trevligt att det uppmärksammas med en helsida i GP. Ett litet steg på vägen. För kanske är det ändå så gemene man och Medelsvensson kan ta det till sig (tydligt och konkret utan en massa svårbegripliga referenser och teorier, ”Genus for dummies” typ).
Ofta höjs röster om att ”Men min pojke gillar blå kläder med traktorer på och min dotter vill bara ha prinsessklänningar, ska de inte få ha det nu då?!” Det känns uttjatat nu, för motståndarna vägrar lyssna verkar det som och hakar hela tiden upp sig på vad barnen inte får. Kan vi inte göra klart en gång för alla här nu (så i alla fall jag slipper tjata mer om detta?) att det inte handlar om att begränsa barnen. Om Lisa vill ha sin prinsessklänning, låt henne ha den då. Men låt henne också ha en blå tröja om hon nu vill det. Eller en röd, eller gul, eller grön eller whatever. Och låt lille Pelle köra med sina bilar, men slit inte dockan ur händerna på honom med ett muttrande om att ”sånt är för flickor!” (för jodå, det är inte ovanligt). Så, då har vi rett ut det.
Och med det sagt, tillbaka till grundfrågan här nu. För en gångs skull är det bevisat (nåja, ta just det ordet med en viss nypa salt, vi pratar om GP…) att det ÄR skillnad på flick- och pojkkläder och att ansvariga för det hävdar att det beror på att pojkar busar runt mer. Så det så. Om man inte ser det knasiga i det här känner jag ett behov av att dra upp ögonlocken på denne med domkraft.
Och så här är det. Jag anser inte att det här med kläderna är det stora grunden i genustänket. Men det är onekligen en del av det och det går inte att undvika ämnet i diskussionen. För när det kommer till kritan så låter vi kläderna representera vilka vi är i våra olika sociala sammanhang och våra små kära ungar lär sig snabbare än vi tror vilka koder som gäller. Vi blir bemötta ut efter hur vi framställer oss själva p.g.a. de rådande normerna.
