Welcome to the Jungle

Ja. Givetvis pratar jag om kursen. Och jaja, jag inser att det tar tid och att man får skylla sig själv när man söker så sent. Men jag vill ju VETA! Dessutom skulle jag verkligen behöva planera lite för det är ju det här med tiden. N är ju som hon är men A är svårare. Och nä, jag kan ju inte gärna begära att hon ska ligga brevid N och gurgla sött hela dagarna, eller ta en powernap på 3 timmar, medan jag ägnar mig åt hela läsa/fundera/skriva-grejen

Så låt mig få veta NU DÅ!!

Jag bad A att fundera lite över vad hon önskar sig i födelsedagspresent. Barnet började direkt spåna…

• En julgran kanske?
• En ljusstake!
• En tekopp (när jag frågade henne vad hon skulle med en tekopp till menade hon att det var dax för henne att lära sig att dricka te nu) eller en kaffekopp om man nu inte kan få en tekopp
• En traktor
• Träningsgrejer (ja, sånna där som man har på gym…)
• Ett ljus som man kan blåsa ut när man sover

Ja.

Och genast ställer jag mig frågan: Vad är en familj? Måste man dela någon sorts genetisk DNA-kod för att vara en familj eller kan vem som helst ingå? Och vart går gränsen mellan familj och släkt? Hmm. Inte helt lätt detta.

Hur som helst. Jag får väl börja innerst och jobba mig utåt s.a.s.

Den inre kretsen:

• Mina barn, A f.060307 och N f.100802. Två små skitungar som jag älskar högst av allt.
• Min sambo M. I bland slås jag av hur lika vi är men lika ofta av motsatsen. Vi är nog lika duktiga på att driva varandra till vansinne men det finns väl en god anledning till att det går ändå. Han har en hel del goda sidor, jag uppskattar honom mycket och är glad för att han finns i mitt liv.

Den yttre kretsen:

• Min pappa. Det är honom jag har att tacka för att jag tänker kritiskt. Sedan barnsben är jag matad med Björn Afzélius, att ”inte tro på allt man läser i tidningen” och vikten av historiens betydelse för dagens samhälle (trots att han inte har ett enda hp. Det borde han haft idag…). Han är troligtvis orsaken till att jag inte för ett ögonblick tror att man skulle vara en bättre förälder bara för att man råkar vara kvinna. Tvärt om. Detta pappaexemplar kunde både leka, städa, tvätta, baka bullar och köra till stallet. Utan knussel och stående ovationer. Vad han i sitt stilla sinne har tänkt om alla mina ”faser” och när jag som 15-åring bestämde att jag skulle flytta hemifrån har jag ingen aning om, men han har alltid uppmuntrat mig att vara mig själv, att ta ansvar för mitt eget liv och peppat mig framåt mot mina mål.
• Mina syskon. Jag har tre exemplar av dessa. Halvsyskon om man ska vara petig. Två av halvsyskonen är helsyskon. Hänger ni med Två av dem träffar jag ytterst sällan. Det är trist men livet är som det är. Min äldsta syster (med barn) träffar jag oftare. Inte så ofta som vi kanske hade velat eftersom vi inte bor i samma land. 9 syskonbarn finns.
• Min mamma. Det är något av ett komplicerat förhållande skulle man kunna säga. Kontakten har varit sporadisk de senaste 20 åren och det är 8 år sedan jag träffade henne sist.
• Mormor. Lilla mormor är allas mormor. Som ett exempel delar jag och A samma mormor. För A är detta helt normalt. Än så länge i alla fall. Mormor är en klippa som hört, sett och varit med om allt. Och hon finns alltid där. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag fanns närmre henne.
• En morbror. En person med glimten i ögat  som de senaste åren kommit oss närmre, vilket är väldigt roligt. En snäll och varm figur som alltid ställer upp samt levererar mormors bullar  ;-)

Ännu längre ut:

• Ja, där hittar vi fastrar, kusiner och allt sånt där. Jag måste säga att jag är mycket nöjd med vad man förmodligen skulle kunna kalla för ”släkten”. Det är en hög roligt folk och jag tycker verkligen att det är skoj att träffa dem. (Är detta också ett exempel på att jag börjar bli gammal?!)

Och ja. Det var väl det.