Welcome to the Jungle

Började med att ringa FK för att höra varför i hela världen jag fortfarande inte fått nån FP. Om det är nåt man ska hylla FK för så är det ju i alla fall deras förmåga att beta av en telefonkö. Man känner sig ju en smula missmodig när man får nummer typ 184, men fyra minuter senare var det min tur! Hur som haver fick jag prata med en trevlig man som inte kunde göra något åt det (givetvis) men som lovade att trycka på lite. Tack för det och Hejdå. 20 minuter senare blev jag uppringd av någon som uppenbarligen var min handläggare. En mycket trevlig dam var det. Jag får alltid prata med trevliga människor på FK, det är najs Hur som haver hade de/hon bara en fråga. Om jag jobbade vid sidan av min föräldraledighet/studierna? WTF. Under 45 dagar som gått sedan jag lämnade in begäran har de klurat på denna fråga men inte ringt mig. Om jag inte hade ringt, hade jag fått vänta till midsommar på mina futtiga kronor?! Hur som haver så jobbar jag ju inte (herregud, då hade jag väl talat om det!) så hon såg ingen anledning till att det skulle dröja så mycket längre innan pengarna skulle betalas. Det tackar vi för och räknar dagarna ett tag till då…

Annars? Har gjort gipsfigurer med A och laddat Prolistern med auktioner som ska upp.

Vi har skruvat på den borttagna långsidan på N´s spjälsäng eftersom hon puttar undan sin egen säng och trillar mellan hennes och vår. Det känns onödigt. Nu när den väl är på är ju halva smidigheten borta och vi kan väl lika gärna lägga henne i sitt eget rum. Jag ska bara orka forsla bort allt som finns där inne nu först…

Alltså. Jag blir lite matt. Ur en liten futtgrej (att jag hittade en av mina bilder från en såld Tradera-auktion på en pågående) har mina aggressioner vuxit till sig.

Jag har tagit en bild = jag äger den. På precis samma sätt som när du går till en fotograf och tar bilder på dig själv. Då får du köpa kopior på bilden men inte rättigheterna till den.

Jag har ingen lust att vara gnidig och påpeka  att det faktiskt är mina bilder som finns här och var och sätta vattenstämplar på dem. Jag delar gärna med mig av dem! Men var snäll och fråga först hörru!

Idag åkte jag in till stan för att lämna syterdottern på bussen (och hur ska jag nu klara mig? Fattar ni vilken lyx det är med ett par extra självgående händer som bara finns där?!). På vägen hem skulle jag gå in på Cubus och lämna tillbaka en mössa jag köpt till N. Det är nämligen så att vi (ja, i alla fall jag + barnen) har på tok för stora huvuden (måste bero på allt grubblande och analyserande ). Mössan i stl 74/80 var på tok för liten för lilla N. Även jag själv har problem med detta. Jag köpte exempelvis en skitsnygg baggymössa på rean i vintras. Tror ni att den passade, blev det nåt baggy? Nänä, snarare en kondommössa. Den passade bra på A. Som också i sin tur har stort huvud (tillräckligt stort för att passa i en vuxenmössa i alla fall…).

Nåja. In på Cubus var det. Jag hade kollat i påsen tre gånger under dagen för att se att både mössa och kvitto var med. När jag kommer till kassan plockar jag upp mössan och… inget kvitto nej. Jag anar ugglor i mossen (a.k.a A).

Jaja, nu visade det sig att jag kunde i alla fall få byta mössan mot något annat då. Mössan hade kostat 49:- Jag letade upp två tröjor på rea och ett nagellack. Kommer tillbaka till kassan. Då har de precis sänkt priset på de j-vla mössorna (just det, de fanns inte i större strl.) och jag får alltså ”tillbaka” 24:- eftersom jag bara fick handla för den lägsta summan av vad de sålt mössorna för.

Det kändes inte riktigt klokt att stå där och jobba sig för ett värde av 24:-. Herregud…

När jag kom hem frågade jag A om hon möjligtvis hade sett det där kvittot och hon såg precis så där vansinnigt oskyldig ut som hon gör när hon är tokskyldig. Men nej, nej. Hon visste inte alls vad jag pratade om så klart. En stund senare hittade jag kvittot inknycklat i en ask med avslappningsbollar från Thailand. Hmm.

Mössproblemet återstår dessutom.

Blev uppringd av en säljare på Folksam medan jag badade N i kväll. Han tyckte att vi skulle boka ett möte och gå igenom mina försäkringar. Jag sa (mycket trevligt, jag är alltid trevlig mot telesäljare, hur odrägliga jag än tycker att de är) att det var ju lite märkligt eftersom jag sagt upp alla mina försäkringar där. Det blev helt tyst i säkert 10 sekunder, vilket kändes som 1o minuter i det här sammanhanget. När jag frågade ifall det inte var något han kunde se så började han rabbla upp alla försäkringar som legat där. Jag fortsatte, lika trevligt, med att tala om att samtliga försäkringar var uppsagda, att jag bytt fackförbund och de inte var aktuella längre (med undantag för vissa som ännu inte löpt ut). Efter ytterligare ens stunds tystnad frågar han, med en minst sagt grinig ton; ”Och varför gör du så här då?!” Jag förklarade igen att det beror på att jag bytt fackförbund och yrke samt att vi sett över samtliga försäkringar i familjen i samband med detta. Om möjligt ännu grinigare svarar då säljaren: ”Jaha!! Men då ska jag verkligen inte störa dig mer!” och slängde på luren.

Håhåjaja. Om det nu hade varit så att jag verkligen hade varit intresserad av ett möte med Folksam så fick ju denna trevliga säljare mig på andra tankar. Så nej tack, jag har inget intresse av taskiga attityder!

Jag skulle ju kolla på Uppdrag granskning och se vad Skolverket hade för kritik ang. antimobbnings-programmen (eftersom jag jag läste den där rapporten förra året tror jag). Trodde jag. Det visade sig handla om kackerlackor i Norge i stället. Det var ju Kvällsöppet jag skulle se ja… Så nu har jag slösat bort en hel timme som jag kunde ha ägnat åt att läsa om tv-såpornas historia.

Det är nästan ett heltidsjobb att byta fackförbund. Ja, Lärarförbundet har väl inte så mycket att säga om saken men Kommunal ringer och skickar brev efter brev… Vad de vill, veta varför jag byter. Gång efter gång. Det verkar vara svårt att förstå tydligen.

Har det gått för långt när man blir helt vansinnig över att internet inte funkar så att man riskerar att bränner kakorna i Baking life?

Gjorde ett försök att läsa klart Gösta men orkade verkligen inte. Dåligt dåligt.

Hämtar A på fsk och frågar om det var bra med mockasiner nu då. Hon muttrar surt tillbax ”Ingen annan hade mockasiner, dom hade tagit hem dom!”

Men vad faaaan…!

Tydligen hade hon varit rätt nöjd över dem under dagen ändå.

Ja, varför, gott folk, låter jag mig luras av mig själv och besöker den där illvilliga sidan? Jag hinner ju inte ens logga in innan jag hittar något att reta mig på? Vad är det den gör med mig? Varför jag jag inte bara ignorera den? Kanske borde sätta en sådan där spärr i datorn så jag inta kan öppna den. Det borde ju vara det mest effektiva.

Eftersom det här är min blogg är det jag som bestämmer. Därför bestämmer jag att jag får utveckla ”upprör” till att även innefatta: irriterar mig, gör mig sur/grinig/trött/uppgiven o.s.v. (Jag känner inte heller att jag behöver nämna saker som krig och barnmisshandel, det är väl ändå inget galatal jag ska hålla och det där är väl saker som stör alla av och till…)

• Folk som länkar till kvällstidningar, personliga bloggar, klubbar för inbördes beundran och liknande när man ber dem om referenser för uttalande (som enligt de själva är bevisade) som är helt upp i de blå. Här finns också dem som ojar sig högt över saker de ”läst i tidningen” och de som vrider på ”sanningen” tills den är snedare än lutande tornet i Pisa… Sedan älskar de att skrämma upp andra med sina ”bevis”.
• Folk som tycker att vi ska låta flickor vara flickor och pojkar vara pojkar
• När mjölken till kaffet är slut
• När jag själv inte orkar argumentera emot åsikter jag tycker är vansinniga, alltså är jag ger upp. Det är mycket störigt.
• När jag precis på sekunden missar en Tradera-auktion
• De där dagarna då allt bara går fel
• Folk som verkligen vägrar att se saker ur andra perspektiv än sitt eget
• Folk om tror att de har stenkoll när det i själv verkat är precis tvärt om. Fast det gör mig i och för sig mer skrattnödig än irriterad
• Siffrorna på vågen (dvs min egen självdisciplin)

Jaja, vissa av er förstår mitt lilla roliga skämt här ovan. Ni andra är helt enkelt lyckligt obitna (haha igen).

Men det var ju givetvis inte det som var poängen med dagens inlägg (och ja, jag vet att jag ligger efter med listan men jag får ta det sen. Och sidan här brakade ihop efter alla min inlägg igår, den pallade väl inte mer shopping och fika).

Via den häringa braiga bloggen länkades jag vidare till det häringa inlägget. Och eftersom jag själv följer just den bloggen (eftersom jag gillar den) hade det väl bara varit en tidsfråga innan jag läst det själv.  Och jag kommer återigen att tänka på hur laddat det där ämnet är för en del. (Och då menar jag inte författaren personligen utan generellt.)

För mig är de två valen som att välja mellan Hushållsost eller Stureost på mackan, gurka eller tomat, rött eller svart nagellack, gröna eller blå strumpor… Ja, inget jag lägger någon större tankekraft bakom alltså. Jag kan förstå varför båda sidor känner ett behov av hävda sin rätt, absolut, och det tycker jag visserligen att de gör rätt i, men själv känner jag mig enbart neutral i frågan. Jag kunde inte bry mig mindre. Och missförstå mig inte nu, det är inte negativt menat. Men för mig så spelar det ingen roll. Jag tycker att det finns en miljon andra saker som förälder att lägga kraft bakom. Bebismatning är en förhållandevis kortsiktig fråga i ett livslångt föräldraskap. Och ja, visst är en god start i livet en bra förutsättning men vem är jag att avgöra vad det egentligen är för dig?

Olika saker provocerar olika människor, så enkelt är det. Självklart blir jag förbannad när folk talar om för mig att jag vägrar ge mitt barn det enda dugliga här i livet (som alla andra oavsett val?). Men jag orkar inte bjäbba emot, det ger mig inget. Jag är nöjd med mina val utan att behöva förklara mig. Och jag säger som jag alltid har gjort; låt var och en få göra det som passar dem bäst, vilken väg man än väljer. Det enda jag tycker är tråkigt i den heta debatten är att det skuldbeläggs åt båda håll. Hur i hela världen tror man att man ska få respekt för sina val om man själv står och slänger skit på andra?

Jag är nöjd med att vara Schweiz i den här frågan.

Är människan på riktigt?!

–

(Jag syftar främst på det översta inlägget…)

Det finns ett forum för blandat folk, löst pack och inte minst… Föräldrar. Jag har tillbringat en del tid där, mer eller mindre i perioder, under snart sex år. Jag ska inte bara klaga för jag har också träffat nya roliga människor, hittat intressanta bloggar att läsa, får reda på när det är halva rean i butiker samt lärt mig att om N´s vrålåk där.

Men. Här samlas också de duktiga. De som vet allt. De som anser att mitt rätt alltid är ditt rätt och att allt annat är barnmisshandel. Om ni sett på Fragglarna så vet ni vad Sophögen är, eller hur? Ungefär så funkar forumet. Vilsna stackare frågar vilken väg de ska gå och de få svar. Så trevligt det hade kunnat vara, eller hur? Och jag är inte den som är den. Jag tycker att det är kul att diskutera, slänga käft och gillar att lära mig nya saker. Men minst en gång per besök får jag ett psykbryt och måste logga ut. Just därför spenderar jag allt mindre tid där.

Och så här är det: Jag här lärt mig, av de allvetande besserwissermammorna (för ja just det, det är nog till 99% mammor som sitter och kacklar här. Inklusive mig själv, jag är i vissa fall inte ett dugg bättre) att man inte kan skämma bort små barn, eller rättare sagt bebisar. Så det så. Men shit pommes vad de har fel! För eftersom jag just skämt bort den lilla bebisen med hemmakokade morötter/palsternacka/bloccoli/blomkål/kött osv. och ej att förglömma: sötpotatis (!!) så vägrar det lilla livet att äta färdigt ihopkok på burk från affären. F-N!! Frukt går ner men inget annat.

Och alla rediga mammor skakar givetvis på sina huvuden och undrar vad som i hela världen är problemet med det? Jo, det ska jag tala om! Så länge man är hemma är det väl inga problem men när man ska åka bort längre än en dag är det bara att ställa sig innan och laga storkok, frysa portionsvis, packa ner med islkampar och hela faderullan (alt slänga ner grönsak, skalare, kastrull och mixer i väskan för att reda ut situationen på plats men vem skulle göra det?!) i stället för att bara hoppa in på Ica och köpa en burk. Så nu ska vi hårdträna!

Jojo, idag fyller jag år. Minsann. Inte mindre än 28 heller. Och i år var nog första gången på dessa 28 år som jag faktiskt blev väckt med sång på morgonen (ett trött jävel som jag nu mer är…). Det var trevligt! A hade ritat en fin teckning och paket fick jag med. Yay! A och M hade shoppat ihop (troligtvis igår?) och trots att A vanligtvis klarar att behålla hemligheter för sig själv i ca 4 sekunder var hon benhård denna gång när jag, nyfiken som jag är, oschysst nog försökte pumpa henne på upplysningar ”Det är en överraskning! Jag säger INGENTING!” Jag är verkligen imponerad.

Hur som haver. Paket ja. Det är så käckt att fylla år så här vid jul för då finns det en massa trevliga present-kit att köpa. Och jo jo, ett med parfym och ett med ansiktsgrejer fick jag. Nice värre.

Men men, nu för tiden är ju inte riktigt födelsedagar som när man är liten vilket förbryllat A en smula ”Men, kommer det ingen och hälsar på idag, ska du inte ha kalas?!” Det måste ge våra stackars barn en sorglig bild av vuxenlivet… ”Nej lilla vän, när man är vuxen får man baka och äta sin tårta själv”. Nåja. A igen: ”Men jag kommer ju på ditt kalas i alla fall!” Jaa… lilla hjärtat. Det är tur att du finns i mitt liv!

Som sagt. Eftersom vuxenlivet existerar även på födelsedagar åkte vi till Maxi. Visserligen för att shoppa tårtprylar Hoppade in på My Baby och gjorde värsta fyndet men visning av det får vänta. Jag ska shoppa mer i morgon, haha.

Väl vid civilisationen (Amhult) tänkte jag passa på att hoppa in på Swedbank och sätta in lite pengar. Ja, inga hutlösa summor men jag tycker att det är bättre att ha dem där än i plånboken då de märkligt nog försvinner så fort där, fattar inte alls hur… Så döm om min förvåning med stort F när jag efter en lång stunds väntan äntligen fick komma fram och tanten säger ”vi hanterar inga pengar här” WTF?! Banken hanterar inga pengar? Ärligt talat alltså… Och, jag fattar om det handlat om stora summor (eller allt över 5000:- kanske)  men denna insättning täckte ju knappt ett par skor… Närmsta ställe för detta ändamål var Wieselgrensplatsen. Mycket ska man höra innan öronen trillar av.

Nåja. Lite bildshow kanske:

Födelsedagsteckningen Tydligen tyckte A att det räckte med blomstjälkarna. Knopparna kanske kommer när jag fyller 30?

Tårta ja Sockerkaksbottnar fyllda med Arlas choklad- och jordgubbsgrädde (tack Smartson!). Och så fick de sista Doolystryfflarna komma till användning med.

Lyx från Lancôme

Mannen har fattat galoppen tror jag

Trevlig lukt från Versace!

Åh vad skönt! Jag har äntligen bestämt mig: Jag ska sluta fira jul. Det bästa är att jag har ett helt år på mig att fundera på vad jag ska hitta på för godtagbar anledning till mina barn. Julen är bara stress, besvikelser, ouppfyllda förväntningar, migrän och magsår. Varje år kommer jag på ”ja men just det ja, det var ju så här jag kände förra året med!”

Så nästa år är alternativen följande:

1. sitta på en solig strand långt bort från iskyla. (Detta kan dock bli ett problem p.g.a. ekonomiska skäl och ett ev. jobb)
2. sitta i en mörk garderob från lucia till 2:a januari och vänta ut skiten (kan också bli problematiskt p.g.a. ev. jobb
3. bara låta dagarna gå och när julafton kommer se helt chockad ut och utbrista ”Nähä, finns det inget julbord?! Och inga julklappar?! Så tokigt, jag som bara gjorde som alla andra brukar göra, tro att nån annan skulle ordna det.”

Det finns bara en anledning till att orka med skiten och det är A´s glädje när tomten väl kommer. Hon var verkligen helt lycklig när den förbannade dagen äntligen led mot sitt slut och hon fick öppna sina julklappar.

Jag skulle också kunna tänka mig ett annat alternativ till nästa år. Låta ungana öppna alla julklappar när de vaknar 04.30 och sen käka pizza, marängswiss och annan hemskt livsfarlig halvfabrikatsmat hela dagen lång.