Welcome to the Jungle

Idag sa jag det för första gången: ”Tänk på barnen i Afrika. De skulle ha varit glada om de hade fått din potatis!” Nä, riktigt så sa jag inte men banne mig inte lång därifrån…

Verkar som att sommaren hälsar på. Är ju trevligare än 13+ och regn i alla fall. Och kanske mår mina stackars odlingar lite bättre av solen.

A gör sin sista 15-timmarsvecka nu och jag har inga större planer för hur jag ska fördriva tiden. Har ett berg av handdukar, strumpor och allt sånt där som ska sorteras men det är ju såååååå tråkigt.

Jag och granne J gjorde det vi är bäst på att göra igår kväll. Ägna oss åt reor alltså. Här är min del, från Me&I:

Så var helgen över. Jag kan väl inte påstå att vi ägnade oss åt något särskilt firande på fredagen. Men det var rätt skönt det med. Lite mat och jordgubbstårta ordnade vi i alla fall Resten av helgen har vi slitit. M har grävt (flyttat…) sista jorden, vi har varit på IKEA (rea, mkt praktiskt när man ska köpa 22 meter tyg…), enats om vilken färg huset ska målas i, jag har tapetserat i sovrummet och ja, en hel del annat också.

Lax, potatis och gräddfil gick hem!

A var nöjd med sillen

”Men ge mig då!”

A fixade tårtan

Fot smakar gott…

Pust…

Nöjd!

Frukost på IKEA. Sedan fick A hänga i Småland medan vi jobbade oss genom tygavdelningen…

Så gott som klart!

Idag har vi haft besök av delar ur vår föräldragrupp. Lika trevlig om vanligt! N hoppade över förmiddagsvilan och sov i tre timmar efter (och delvis under…) besöket. Det var tydligen mycket slitsamt att öva social kompetens idag

Efter tre timmar var barnet som vanligt redo för nya hyss och har ägnat en stund här åt att äta jord ur blomkrukan. Jag hade nästan trott (hoppats i alla fall) att hon skulle hoppa över det där med blomkrukorna eftersom låtit dem vara hittills, men så roligt skulle vi inte ha tydligen…

Utvilad och laddad för nya hyss…

Kan man programera om barnet, så att allt går baklänges och sakerna hamnar i lådan i stället?

Det är dåligt med inspiration just nu känner jag. Det händer inte särskilt mycket.

Igår tog vi en sväng till torget och skulle lämna böcker på biblioteket (barnavdelningen var stängd för sanering, man börjar ju undra vad som hänt där alltså… ). Utanför Hemköp hade två väktare (?) brottat ner och satt handklovar på en snubbe. Detta var ju verkligen action tyckte A så vi köpte ett rör Smarties, satte oss på en parkbänk och inväntade polisen som kom körandes (hela två bilar) med blåljus och allt. A tyckte visserligen att det var dåligt att ”tjuven” inte hade randiga kläder på sig. Ack, ack, vad gör alla dessa barnprogram med våra barn  När skådespelet var över åkte vi hem och hade en tråkig dag. M mellanlandade hemma vid 16-tiden och tog med oss till stan en sväng. OMG. Det är totalt omöjligt att ens försöka ta sig in i en butik med kombinationen barnvagn och femåring just nu… Gav rätt snabbt upp det kan jag säga…

Idag är A tillbaka på förskolan efter en veckas ledigt och hon är rätt nöjd över det. Hon fattar inte alls vitsen med att hon ska ha sex veckors semester snart. Kan det blir tråkigare liksom..?

Jag och N tog en sväng till Maxi i förmiddags för att shoppa lite inför morgondagens föräldraträff här hemma. Som av en händelse blev det ett besök på Lindex med. Och redan när jag utanför butiken välkomnas av en man som står under ett ballongprytt tält och säljer mascara och strumpbyxor börjar jag ana ugglor i mossen (för givetvis är ju även jag en del av spelet) och väl där inne ser jag inte en anställd kvinna så långt ögat når. Det visar sig att hela personalstyrkan (tillfälligt?) blivit utbytt mot 15 killar från it-avdelningen. Och ja, jag tyckte faktiskt att det var ett trevligt litet inslag i vardagen på Lindex Okej, nu finns det ju visserligen inga herrkläder där men de borde väl i alla fall vara minst lika lämpade att sälja barnkläder som en kvinna?! Eller varför inte smink. Eller är det genetiskt att vi vet vilken mascara som är bäst? Tror inte det va… Dock såg de väl inte helt bekväma ut där de stod och larmade trosor och BH:ar och de muttrade lite för sig själva om att det var galenskap att det krävdes tre av dem för att klura ut hur de skulle dra av 20% på ett köp. Men men, jag tyckte ändå att det var lite upplyftande. Så nu ser vi fram emot en jämn könsfördelning på vårt lokala Lindex i framtiden Jag kanske borde skriva en insändare om detta i vår lokaltidning?

Och mer då? Jag borde röja upp och hitta huset. Som sagt blir det besök imorgon. Och nej, de är inte särskilt knussliga av sig men det vore ju trevligt om i alla fall deras barn slapp vada fram genom tvätten eller varför inte fastna i nån chokladbit A gömt undan…

Jag ska lägga in gurka också. Fattar inte varför jag inte bara sätter fart, det är ju hur gott som helst!

Jag mutar barnet, det yngre, med pappans telefon för att få skriva några rader i fred. Har så här på morgonkvisten (nåja…) anmält A till simskola i höst. Hon har tjatat något så vansinnigt om det så jag hoppas innerligt att det finns platser kvar. Givetvis också för att jag anser att det är en rätt billig livförsäkring dessutom… Hon tycker ju att det är skitkul att fiska och det händer ju att hon tillbrigar några timmar vid havet då och då så det vore väl rätt skönt för mammahjärtat att veta att hon i alla fall kan simma… Det fanns en sån där intensivkurs utomhus nu i sommar men efter att både  jag och M plågat oss igenom en sådan som små kände vi för att skona vårt barn från den plågan och låta henne simma i vatten varmare än 10 grader…

Idag (och imorgon med skulle jag tro): Skyffla och kratta i sista gruset, rädda livet på odlingarna, sätta upp tapet i hålen i sovrummet (vi är lata och testar med kökstapeten först, det är ju i alla fall rätt färg), klä in A´s bänkskiva i vaxduk och sätta upp ståltrådsvajer i hennes rum. Samt rätta till tavlorna. De hänger för jäkla illa nu alltså.

Ja, ni känner ju säkert till min egen personliga inställning till barndop. Men! Det innebär självklart inte att jag är så enkelspårig och trångsynt att jag inte respekterar andras åsikter i ämnet och inte kan glädjas å goda vänners vägnar! Därför har vi idag bevittnat hur den lilla godingen I fått håret doppat i det heliga vattnet. Och jodå, det var en mycket fin och trevlig dag som vi tackar värdfamiljen EDEI för Det är också rätt intressant att få ta del av ett barndop med en femåring vid sin sida. Det är inte helt lätt att svara på frågor som ”var är Jesus?”, ”vad handlar den här sången om?”, ”varför har prästen luciakläder på sig?” och ”kolla! De har målat i taket! Vem är det som är på bilden?” när man själv inte är troende N höll sig rätt sansad under akten men hade ett och annat livfullt samtal med den trumpetande ängeln i taket. Skit i spelande och färgglada mobiler till bebisarna, häng upp en gipsängel i tremetersstorlek över skötbordet i stället!

A fick också äran att hjälpa till vid paketöppningen och kommentaren till detta var (givetvis): ”Jag vill också döpas!” Och ja, vad svarar man på det? ”Ja du, lilla vän, det kan du gärna få göra när du själv bestämt att du vill upptas i den kristna tron och gemenskapen”? Men vem vet. I morse grubblade hon över huruvida hon skulle tro på detta med Gud och Jesus eller ej. Jag tycker själv att jag är rätt så duktig på att svara fördomsfritt och pedagogiskt i stil med: ”Jaa… en del människor tror att bla, bla, bla och en del andra människor tror bla, bla, bla…” och låter henne, så gott det går, tro och tycka vad hon själv vill.

Och så raskt över till nästa ämne: Igår hade vi en trevlig sammankomst med vår föräldragrupp. En annan dag ska jag tycka lite mer om detta med föräldragrupper, så idag nöjer jag mig med att säga att det var mycket trevligt! Jag passar också på att för all framtid tacka för mat/fika/kaffe och trevligt sällskap vid dessa träffar eftersom jag aldrig kommer ihåg att göra det på plats när jag ska samla ihop mig själv, alla barn och alla saker vi strött omkring oss

Så till kvällens slutkläm; jag har fått bannor om att jag är för dålig på att blogga om mina fynd, vart man hittar gratisprylar och trevliga webbutiker Därför: Jag, K, lovar och försäkrar på heder och samvete att jag skall säga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra samt att i fortsättningen dela med av allt jag hittar under fliken ”Dagens tips”

Over and out!

Oj oj. Idag är det en sån där em när alla tycker att det är en ”tråkdag” (A´s uttryck). A är arg för att hon inte får stanna hela dagen på förskolan och för att hon bestämde sig för att inte äta gröt till mellanmålet. N är vansinnigt ilsken för att hon inte får slå sönder datorn, krokodiltårarna och snoret sprutar. Mamman gör sitt bästa för att behålla sinnet och nerverna och shoppar lite på hm.com´s rea. Ett samlat paket för billig peng i början på juli känns ju rätt ok efter omständigheterna.

Pappan? Han är på Särö plantskola (hur var det nu, hette det verkligen så? Orkar inte kolla idag heller) och köper sten. Hoppas jag. Så i slutändan är det ändå inte jag som spenderat mest denna em

Igår var det så varmt att jag bara ville krypa ur skinnet. Det utlovades åska, regn och tromber men nej då, inte i Göteborg inte… A somnade som vanligt på kvällen men N snurrade omkring ett tag. Och mitt i natten kom då det efterlängtade åskvädret. Något som inte särskilt många av oss tog någon notis om. Jag vaknade till av att M stängde till fönstret en smula och som undrade om våra barn skulle bli rädda (för det dundrade ju på rätt bra alltså). Jag muttrade något i stil med ”äh, då lär vi ju höra dem”, somnade om och sov som en sten resten av natten. Vilket resten av familjen också gjorde tror jag.

Det är något lättare att andas idag men fortfarande klibbigt. Mer åska nu då tack så jag får vara med!

Jag och M diskuterar hur vi diskuterar

M: … ja men jag nog mest sur.

K: Jo, men skillnaden är ju att du gör precis som du vill ändå.

M: Du! Jag är tio år äldre än du, jag pensionssparar!

På samma sätt som man förväntas ha lite ångest över att börja jobba efter föräldraledigheten så tycker jag mig känna att det inte är riktigt okej att erkänna att man faktiskt tycker att det är skitjobbigt och svårt att vara förälder ibland. Eller ja, under första året är det tvärt om. Då är det den som har det jobbigast som ”vinner”. Men nånstans där efter ett år vänder det och då måste allt vara så himla enkelt hela tiden. Jag upplever det som precis tvärt om.

Eller så kanske det bara är något jag inbillar mig. Om man bortser från ett par vänner, vilka jag inte träffar så där jätteofta (ja, inte för att vi inte vill, men ni vet… tiden bara går) så var jag först ut av alla jag kände att få barn (jaja, om man inte räknar mina syskon då ). Ingen i min närmre bekantskapskrets har barn som är äldre än 3½. Och det är en stor skillnad på 3½ och snart 5½. Det gör att det ibland blir svårt att hämta ork, inspiration och idéer från andra om hur man tampas med hennes faser. På samma sätt som att jag skulle ha himla svårt att ge några konstruktiva råd om hur man handskas med en tonåring liksom. Och inte heller kan jag rimligen sätta mig i i den situationen heller.

Ah, nu menar jag inte att mina vänner talar om för mig att jag ska sluta gnälla, tvärt om. De är, tack och lov, också duktiga på att säga ”satan vad jag tycker att det är skitsvårt att handskas med den här situationen!”. Och det gör underverk ibland kan jag känna. För här har vi många faser, det är alltid upp och ner och speciellt A är en humörsmänniska (som jag…). Ibland är det underbart att få höra en vän säga ”Nej, igår fick vi stänga fönstret när X var helt vansinnig för att inte hala gatan skulle behöva höra på”, och kanske speciellt när det handlar om lite äldre barn. För att en treåring får vansinnesutbrott är väl inget som gått förbi någon, men när en femåring får ett anfall över att ICA Maxi är stängt är det inte lika okej att prata om. De är ju dessutom ”stora” och håller väl inte på så där. Eller?

Jag känner att jag som förälder har oerhört lite att hämta från de som aldrig erkänner att det är tungt, från dem som alltid älskar alla situationer (från käksjukor till vansinnesutbrott) och som tycker att föräldrar som ibland helt enkelt blir trött på alltihop är labila och inte borde ha barn.

Japp, nu har det verkligen varit bloggtorka ett tag. Sorry för det, men nu är helgen över och allt är som vanligt (här nöjer vi oss med att fira nationaldagen på respektive jobb).

I  torsdags blev N 10 mån och på fredagen var det invägning på BVC: 11670g och 73cm (det är en gåta att en unge som bara är 73cm måste ha 86 i kläder, men det är väl bredden det beror på…).

Tiomånadersbebisen

På fredagen flyttade en sån här in i huset:

(bild från www.pramworld.co.uk)

Den bor verkligen här på nåder. Somliga av oss är inte alls överens med vagnen, men det ska nog bli rätsida på det med Och ni tänker; men hallå?! Du hade ju en sån där väl? Men nej nej, det är stor skillnad mellan dem Det kan vi ta en annan dag föresten.

Fredag var en väldigt innehållsrik dag måste jag säga för dessutom fick jag finbesök av bästa R! Vi hängde på altanen, tjötade som två kaffekärringar (vilket vi nog också är ) och hade det mycket trevligt. Trots att en skata snodde en bulle… Kvällen ägnades åt grillning tillsammans med M´s bror och hans S.

Lördag och söndag har ägnats åt diverse pyssel och utfärder. En tur till Särö plantskola (eller, hette det verkligen så?), en spontanfika på Stora Amundön, plantering av träd och diverse blommor, funderande över vilken sten som ska inhandlas, färdigställande av plank och tak, och ja… Säkert en hel del annat med. Några smakprov:

Massor med Luktärt (Japp, de ska stå tätt )

Ett st. takduk

Solrosorna fick äntligen bli omplanterade. De är lite vindbitna stackarna…

Troligtvis väljer vi denna sjösten

Sommarkväll

Röd dag idag. Det betyder visst ledigt. Ja, för alla som inte jobbar inom serviceyrken, vården, är studenter, har eget företag och en hel hög med övriga (inkl. föräldra”lediga”!!). Därför är denna dag, precis som alla andra röda dagar precis som vanligt, M jobbar. Skillnaden är väl att A har fått åka med till farmor och farfar.

N jobbar hårt med att slita ut sin mor i dag verkar det som. Hon är inte riktigt på humör och är bara nöjd när hon får slå på datorn eller suga på fjärrkontrollerna/datorsladden.