Welcome to the Jungle

Ett förhållande bygger på kompromisser. I alla fall vårt. Vi är nu inne  på nionde året tillsammans och allt är tillåtet. Kompromisser (som sagt), mutor, utpressning och annat smått och gott är vad man får ta till för att få som man vill. Exempel: jag rensar häcken och han åker med till Ullared. Kanon. Och igår var vi där (jag hoppas att han hinner glömma ev. häckar tills det är dax).

Vi lämnade av barnen hos farmor och farfar och jag är så vansinnigt tacksam för att vi har möjlighet att göra det. Jag hade aldrig pallat Gekås med dem. Det är knappt så jag orkar med mig själv där inne…

Men men, det var lugnt igår. Ingen trängsel och inga toaköer. Rätt bra förutsättningar alltså. Det mesta som stod på listan kom med hem. Och lite till givetvis men ändå inga direkta utsvävningar måste jag säga.

Som vanligt bestod inköpen till 90% av barnprylar. De övriga 10% fördelades rätt så jämt på mig, M och godis. Och visst, det är trevligt. Jag älskar ju shopping och blir således helt lycklig av att få köpa fryspåsar, bullformar och strumpor. Det är ju det som är den stora poängen. Men faktiskt så är det trevligt att bara få komma hemifrån nån gång också.

Jag vet inte om det var några direkta speciella fynd (är inte allt fynd?) men bäst var nog att bli klar med A´s alla kalasgrejer, allt från dukning till inbjudningskort)  (plus presenter och det samma till hennes andra kompisar som fyller i vår), att äntligen fått tummen ur och köpt ny nappflaska till N så vi slipper diska 8 miljoner delar varje gång, samt utökningen av nya strumpor till samtliga familjemedlemmar. Kanske får mina nya mysbyxor med mudd vara med på listan också (bra att ha när jag har ätit upp allt godis).

Och så dagen i bilder då:

Tjoho!

M funderar på om han ska ha en ny keps

Mot fikapausen…

Halvvägs genom dagen var min vagn väldigt rosa

En helt ok skagenbaguette för 35:- får man ju gilla!

Den med Brie och salami var också helt ok

Packa in..!

Vi avslutade dagen med buffé på ett superfräsht hak som jag självklart glömt namnet på… (Något i stil med Rose Garden? Nä, jag vet inte.)

En del av bytet… (godiset fick inte plats på bordet…)

Jag älskar Delicato´s produkter. Mycket! Så gissa om jag blev glad när jag insåg att de var sponsorer för Melodifestivalen i år igen = gratis godis till mig. I år bjöds det på en ny bit, Lattebit, limited edition för Melodifestivalen. Vansinnigt god!

Så idag vände M av en slump på denna lilla godbit och kikade på innehållsdeklarationen. (Jag är inte den som är överdrivet nojig över tillsatser, eller ja, kul är det ju inte men allt går inte att undvikas. Så vida man inte vill odla sin egen ko och mala sina potatisar själv). Men kära vänner, klicka på bilden och observera sista raden:

Smarrigt, eller hur? Så om ni bestämt er för att måla över fulfurun hemma men har slut på shellack för att täcka ev. kvisthål innan är det bara att ta denna lilla godbit och kleta över. Kanonbra ju, eller?

Melodifetsivalen. Man bara älskar att hata det, eller hur? Och man bara måste beklaga sig över att fel låt vann, varje år.

Nåja. Jag brukar själv vara en av de där som muttrar lite över att alla låtar är så dåliga nu för tiden så jag ska inte klaga på andra Men vi kan i alla fall konstatera att det blir lite roligare att se på spektaklet live jämfört mot på tv. (Sen skulle jag aldrig pröjsa minst 600 pix/person för det men det är en annan historia).

Nu visade det sig att vi även detta år fick en inbjudan av K-rauta och då är det väl bara att tacka och ta emot Underhållning, mat, dryck och (bokstavligt talat piffiga) goodiebags på Scandic Opalen var uppvärmningen inför showen. Och, precis som förra året, var det ju ett rätt lyckat startfält måste jag säga (självklart gick rätt låtar vidare och Brolle vinner hela skiten hoppas jag).

När allt var slut förvandlades jag till den trötta person jag egentligen är, till M´s stora förtvivlan (herregud, klockan var ju 22! ). Så vi åkte hem. Och detta kommer jag få höra i evigheters evighet…

Nåja. Kvällen var lyckad och barnen hade varit snälla mor farmor och farfar (de hade dessutom varit på kalas under eftermiddagen så det gick nog ingen större nöd på dem).

A är kalasredo

A går igenom våra goodiebags och är rätt nöjd över innehållet

Verkligen piffigt

N skippade boan och gick direkt på de viktigaste förutsättningarna för en lyckad kväll…

… och här hamnade slutligen en del piffet. Otippat? Nej.

23:45 – Inser att det inte kommer att skrivas några fler kloka ord den kvällen och stänger av datorn.

00:00 – Lägger mig i sängen och läser

ca 00.30 – Slocknar som en klubbad

02.45 – A kommer in, har ont i magen. Skriker och ylar. Jag jagar runt i huset efter Alvedon och hon lugnar ner sig. Självklart vaknar N, pigg och glad…

03.30 – A har somnat. N är på väg att göra det samma. Jag ligger som i ett skruvstäd mellan två sparkande ungar. Kommer på jättebra idéer till tentan (som jag glömmer bort eftersom jag inte orkar hämta penna och skriva ner dem). Försöker planera A´s kalas och inköpslistan till Ullared.

ca 04.15 – Somnar

06.30 – Vaknar av att A snurrar runt.

06.30 – 08.30 – Gör allt för tt försöka ignorera resten av familjen men misslyckas och får till slut släpa mig upp. Allt är precis som vanligt alltså.

–

Ikväll ägnar vi oss åt detta:

Mat, dryck, mingel och show. Samma som förra året (fast den här gången tänker jag ta igen både ätande och drickande med råge). Blir säkert trevligt, bara jag orkar hålla upp ögonlocken. Barnen passas av farmor och farfar.

Ah, jag börjar undra i vilken garderob som jag har lagt min förmåga att koppla ihop tänkandet med skrivandet. Eller hur butiken helt enkelt stängt för kvällen? Jag får fasen inte ihop det som jag hade tänkt och det stör mig.

Namn: vet ej
Placering: tvättstugan (så klart!)
Status: trött

Hahahaha!

(Jag vet, jag är sjukt tråkig. Men jag är så himla trött/uttråkad/seg att detta är nivån på dagens humor)

Det finns två saker jag stör mig på just nu: att vi inte har en extra blixt och ett macroobjektiv. Hur som haver, hur ofta ser man riktiga snöstjärnor?! Det är i alla fall rätt sällan som jag själv ligger på marken och studerar dessa… Men visst är de fina?

Så har jag äntligen betat av litteraturen till första tentan. När ska jag skriva den då? Förslagsvis börjar jag i kväll. Och vad handlar den om? Jo, första delen går ut på att granska en tidning ur diverse perspektiv. Jag hade tänkt bita tag i Vi Föräldrar om jag hittar nån här ute i friggeboden. Vad tror ni, riktar den sig till föräldrar eller kanske till mammor ?

Nåja. I del två ska de samtida massmediefenomenen/interaktiva och sociala medier diskuteras. Och eftersom det inte är en avhandling som ska skrivas utan ett par sidor går det finfint att avgränsa detta lite till ett specifikt fenomen. Vad ska jag välja? Familjeliv kanske? HAHA. (Fast det kanske vore dumt att utmana ödet eftersom jag håll mig därifrån den senaste månaden. Risken för återfall är allt för stort )

Jaja. Om jag har ork får jag börja i kväll. Det finns ju ändå inget att se på TV. Det är värre att få ihop tiden de gånger det finns nåt att se…

Det är verkligen trevligt med lite besök ibland. Fina A-K och H har varit här

Kompisbus

H, lika smarrig som en påse lördagsgodis!

Postfördelningen i hushållet. Min vs. hans del.

N har en ny grej för sig. Jag fattar ingenting. Är det ett nytt Friskis-moment?

I går fick jag ett smakprov av J´s tjusiga orkidé. Det fick mig att fundera över hur våra egna växter ser ut här hemma.

Den typiska växten här hemma är en garderobsblomma. Oändligt tacksam och totalt omöjlig att ta livet av. På andra plats har vi någon sorts palm och så länge den får vatten nån gång per månad och lite sol är den nöjd. Fine.

Sedan händer det ibland att vi (och andra…) försöker hotta upp vårat hem med en trevlig växt. Det går alltid dåligt. Alla växter som har blommor (utom just orkidéer faktiskt) är dömda att döden dö i detta hem. Diverse snittblommor brukar klara sig ett par dagar visserligen.

Men, sedan kommer det stora problemet: att slänga den döda växten. Det blir liksom bara inte gjort. Det är mängder med gånger som jag kommit på att ”just det, där står det en vas med tulpaner som vissnade för tre veckor sedan”, gärna i samband med ett tjusigt besök…

Problemet går dock att undvika. Så fort blomman ser lite hängig ut bär man in den i tvättstugan. Tada! Problemet löst (läs: gömt). Ett annat sätt är att helt enkelt gå in stenhårt för att blomman ska leva. Således är vår Julstjärna just nu den mest ompysslade växten här hemma . Varför? Jo, för att jag vet att den kommer att dö och jag orkar inte slänga den. Och i tvättstugan är det fullt.

Julstjärnan vs. Amaryllisen

Jag skulle ju kolla på Uppdrag granskning och se vad Skolverket hade för kritik ang. antimobbnings-programmen (eftersom jag jag läste den där rapporten förra året tror jag). Trodde jag. Det visade sig handla om kackerlackor i Norge i stället. Det var ju Kvällsöppet jag skulle se ja… Så nu har jag slösat bort en hel timme som jag kunde ha ägnat åt att läsa om tv-såpornas historia.

Morotsfisk och potatis. Samt snor. (”Fast lika glad  för det är jag…”)