Hämtar A på fsk och frågar om det var bra med mockasiner nu då. Hon muttrar surt tillbax ”Ingen annan hade mockasiner, dom hade tagit hem dom!”
Men vad faaaan…!
Tydligen hade hon varit rätt nöjd över dem under dagen ändå.
Hjälp. Ibland blir det bara för mycket på en gång. Den här, den här och den här ihop är onekligen något som får mig att grubbla värre än nånsin. Det är så deprimerande läsning att jag vill krypa in under en gråsten och gömma mig samtidigt som jag vill ta den där stenen och slänga den i huvudet på var och en av oss.
Har jag sagt att jag älskar Tradera? Ja, det har jag väl… Men har jag sagt hur mycket? Det är så sjukt bra att sälja grejer där så det är inte klokt (fast de har visserligen höjt sina avgifter men det får man väl ta…). I går kväll hade jag avslut på 30 auktioner, hälften av dem var rena chansningar och det gick verkligen över förväntan. Men det är ju å andra sidan som ett lotteri det där; det man tror ska gå bra går dåligt och tvärt om ibland.
Nåja, nu ska det bara packas och skickas. Det märkliga är bara att hur mycket jag än säljer (och vi pratar barnkläder här) så minskar mängden i lagret här bara knappt märkbart. Jag förstår inte alls…
Sen kan man ju undra varför det har dröjt så läge innan jag kommit på alla sätt som förenklar det hela (förutom mailingbags då, de har jag ju haft länge). Man kan ladda ner program som skickar upp alla auktioner på ett naffs och man kan beställa hem frimärken från Posten. Kanske borde jag ringa Posten och höra om de kan skicka en bil 2ggr/vecka och hämta upp paketen med (egentligen tror jag att det är fullt rimligt eftersom vi har lantbrevbärare här, ja ni hör ju… Vi bor verkligen i bushen!) 
Resten av vårens auktioner är också förberedda och ligger och väntar. Men men, säg den (penga)lyckan som varar. Sen är det BB-mässan och då ryker allt. Men egentligen är det ju lika trevligt det