Welcome to the Jungle

Idag åkte jag in till stan för att lämna syterdottern på bussen (och hur ska jag nu klara mig? Fattar ni vilken lyx det är med ett par extra självgående händer som bara finns där?!). På vägen hem skulle jag gå in på Cubus och lämna tillbaka en mössa jag köpt till N. Det är nämligen så att vi (ja, i alla fall jag + barnen) har på tok för stora huvuden (måste bero på allt grubblande och analyserande ). Mössan i stl 74/80 var på tok för liten för lilla N. Även jag själv har problem med detta. Jag köpte exempelvis en skitsnygg baggymössa på rean i vintras. Tror ni att den passade, blev det nåt baggy? Nänä, snarare en kondommössa. Den passade bra på A. Som också i sin tur har stort huvud (tillräckligt stort för att passa i en vuxenmössa i alla fall…).

Nåja. In på Cubus var det. Jag hade kollat i påsen tre gånger under dagen för att se att både mössa och kvitto var med. När jag kommer till kassan plockar jag upp mössan och… inget kvitto nej. Jag anar ugglor i mossen (a.k.a A).

Jaja, nu visade det sig att jag kunde i alla fall få byta mössan mot något annat då. Mössan hade kostat 49:- Jag letade upp två tröjor på rea och ett nagellack. Kommer tillbaka till kassan. Då har de precis sänkt priset på de j-vla mössorna (just det, de fanns inte i större strl.) och jag får alltså ”tillbaka” 24:- eftersom jag bara fick handla för den lägsta summan av vad de sålt mössorna för.

Det kändes inte riktigt klokt att stå där och jobba sig för ett värde av 24:-. Herregud…

När jag kom hem frågade jag A om hon möjligtvis hade sett det där kvittot och hon såg precis så där vansinnigt oskyldig ut som hon gör när hon är tokskyldig. Men nej, nej. Hon visste inte alls vad jag pratade om så klart. En stund senare hittade jag kvittot inknycklat i en ask med avslappningsbollar från Thailand. Hmm.

Mössproblemet återstår dessutom.

Har precis laddat upp årets första tenta. Det känns precis som vanligt:

1: Bra!

2: ”Undrar om jag har missuppfattat allt?”

3:  Som vanligt klarade jag inte att hålla mig till angivet sidantal (och hur ska man kunna göra det när bara anvisningarna, med alla punkter som ska besvaras, uppgår till det givna antalet? Det säger sig ju självt att det är omöjligt )

Så nu tar vi tag i nästa del. Och jag är peppad delvis tack vara goda idéer Redan nu vet jag dock att jag inte heller den här gången kommer klara sidantalet. De är sjukt snåla den här gången! (Tur att de påpekat att det bara är anvisningar och att vi inte bli halshuggna om vi inte följer det slaviskt…)

Ledordet för denna tenta blir begränsning. Begränsning K!!

Har det gått troll i begreppet ”genus”? Har det blivit lite PK att hävda att man minsann är genusmedeveten och bryr sig om jämställdhet?

Jag känner att jag är skittrött på ”genusmedvetenhet” för ämnet bara fortsätter att trampa på samma ställe, år ut och år in. Det mals och mals.  Det händer ju inget! Man fortsätter att skrapa på ytan genom att tjafsa om petitesser och ignorerar totalt isberget som lurar där under ytan.

Det är ungefär som ”Jaja, men nu har jag i alla fall ställt upp här och bakat kokosbollar till skoldiscot, då har jag gjort mitt för den här gången, SKÖNT!”. I det här sammanhanget blir det ”Jaja, men nu har jag i alla fall ställt upp här för jämställdheten genom att låta min son få en visp i julklapp, då har jag gjort mitt för den här gången, SKÖNT!”

Någonstans, i relation till förra kursen i Genuspedagogik (orkar inte leta…), var det någon klyftig människa som menade något i stil med att man kan aldrig jobba med genus- och jämställdhetsfrågor på ett rättvist sätt om man inte känner till bakgrunden (forskningen, historien och teorierna) till det som vi idag lever med. Det blir platt fall att bara slänger sig in i diskussionen och komprimerar ner frågan till att bara handla om kläder, leksaker eller varför inte föräldraledighet, utan att ta hänsyn till en mängd olika faktorer (maktordningar, hur normer skapas, hur samhället blivit det vi idag har o.s.v.)…

Nåja. Om jag inte hade försökt skaffa mig någon sorts utbildning i ett genuspedagogiskt arbete så hade jag också stått där och varit skitnöjd med mig själv eftersom jag säkert hade tyckt att jag uppfylld min del genom att låta A få en Spidermantröja. Nu står jag här och är bitter i stället. Nice värre.

—

(Ja, vad fasen. Det gick ju rätt dåligt det här med att jag inte skulle tycka nåt ) Men jag bjuder på det den här gången och lovar att jag ska skriva om något icke-tyckande nästa gång )