Welcome to the Jungle

Jodå, jodå, jag har varit hos frissan. Det har skett ungefär lika ofta som jag har fött barn de senaste åren (Dessutom är det nu mer så sällan som jag är utan något av mina barn att jag ibland kommer på mig själv med att undra vart jag har dem, om jag kanske har glömt dem i affären, när jag väl ger mig ut ensam…)

Men, ärligt talat. Vad är det med vissa frisörer och deras hårföner (hårfönar? vad heter det?!)? Sist jag klippte mig (på ett annat ställe än denna gång) kom jag ut därifrån och såg ut som Valerie i Beverly Hills. Jag ägnade halva dagen åt att platta ner håret… Så gissa om jag blev nervös (men självklart säger man ju inget..!) när frisören även denna gång raskt avslutar sessionen med rundborste och fön.

Nåja. Nu föll sig ju lyckan som sådan att jag hade mössa med och att regnet vräkte ner. Väl hemma var jag alltså platt och fin igen och rätt så nöjd med resultatet Nu är det bara färgen som ska fixas till.

(Är plattången som fenomen död? Är det bara jag som harvar på med den?)

Det är nästan ett heltidsjobb att byta fackförbund. Ja, Lärarförbundet har väl inte så mycket att säga om saken men Kommunal ringer och skickar brev efter brev… Vad de vill, veta varför jag byter. Gång efter gång. Det verkar vara svårt att förstå tydligen.

Ja, kan ni svara på det? Nu händer det ju visserligen ytterst sällan att jag befinner mig i sådana situationer som kräver en rekorderlig klänning. Men ändå, det hade ju varit fantastiskt trevligt att bara kunna öppna garderobsdörrren och plocka ut en snajsig blåsa när andan faller på.

Jag äger två klänningar (ja om man nu räknar sånna klänningar då). Och eftersom det inte går att använda samma klänning två gånger är ju utbudet rätt skralt (att den ena dessutom kräver en kroppshydda på typ 90kg och en gigantisk gravidmage  gör ju att det inte är så våldsamt troligt att den kommer att bäras igen) om man säger så…

Det närmsta en klänningsgarderob jag kommer är min syster. Hon har en och det är så häftigt (och det är onekligen ett antal om man räknar med döttrarnas klänningar). Ännu coolare är väl att hon sytt dem själv. (Nu hade det varit jättepassande med en bild så klart…)

Så vad ska jag göra? Flytta dit och anställa henne?

(F.ö. är det rätt läskigt att det skiljer typ 30kg mellan bilderna. Hua.)

Och självklart är det min syster som knåpat ihop kreationerna ovan.

Idag är dagsplanerna få. Det är en sån där dag då man bara skulle vilja ligga i soffan från 9-21 och äntligen titta igenom hela Sex and the city-boxen som jag fick julen 2009 men ännu inte hunnit se. Ja, ni fattar ju…

Men men, barnen låter sig icke mutas till det. Det vanliga hålligånget pågår.

A bygger ett arbetsrum och N jobbar sig framåt…

Men! Jag ska klippa mig i em/kväll och det ska bli helt ljuvligt skönt! Nu ska vi se… Hmm. Två år sedan är det nog sedan sist