Welcome to the Jungle

I bland kommer små ögonblick då man inser att ens lilla barn har blivit en smula större sen man tänkte på det sist. Idag var ett sånt tillfälle. Jag hade sett en annons (jaaa….. jag och min rea!!) på bältesstolar och det är ju dax att byta bilstol till A. Så vi åkte i väg här nu i kväll och kikade på dem. Och fick med oss en hem. En Britax Kid Plus. Givetvis skulle den ju testas med en gång så det var ju bara att sätta i den. Och vips så satt hon där, framåtvänd och såg så STOR (och stolt!) ut… Min lilla tjej. Som inte är så liten längre. Hela den korta lilla vägen hem tjatade hon ”snääääälla, vi kan väl åka en sväng till!!” Hon var så himla nöjd över sin nya stol.

Jaja. Rea var det ju som sagt så det blev en åkpåse och en sittdyna till UJ´n också Det är ju trots allt inte så många månader tills N får byta bort liggdelen. Och ursäkter hittar man ju alltid

Jaha jaha. Vad har hänt sen sist? Jag har shoppat lite till Men denna gång blev det faktiskt ett par gummistövlar och det får väl anses vara okej tycker jag! Att den sen råkade slinka med lite annat smått och gott tycker jag också är försvarbart eftersom jag faktiskt inte får på mig mina kläder. Och tycka vad man tycka vill men jag anser i alla fall att det är för kallt för linne och shorts (vilket ungefär är det enda jag får på mig…). Så det var bara att förlika sig med tanken på att köpa kläder i lite större storlek. Hur sjukt deppigt det än var!

Jag insåg också igår att Göteborgs spårvägar är förjävla dåliga helt enkelt på att vara tilgängliga för alla. Vagn efter vagn fick vi låta åka förbi eftersom vi helt enkelt inte kude komma på. Och när det så småningom dök upp en som enligt tidtabellen skulle vara handikappsanpassad så var det inte mycket bättre det. För visst, dörrarna öppnades automatiskt men man var ju tvungen att klättra in. Gäller resegarantin för detta?! Slutligen kom vi oss på en vagn och vad händer då? Jo jag är ju givetvis inte ensam om detta problem utan måste försöka trängas ihop med fyra andra vagnar och två rullatorer…  Och ja, det är väl inte hela världen för min del för det är inte varje dag jag åker spårvagn med en förvirrad fyraåring och en barnvagn, men jag tycker sjukt synd om de som faktiskt är rullstolsburna, eller varför inte de gamla, som kanske måste ta den sabla vagnen. Sy FY SKÄMS Göteborgs spårvägar och Västtrafik!

Och när jag nu har skällt lite så bjuder jag på lite bilder

Dt finns få saker som gör mig på så gott humör som shopping. Ja det skulle väl vara shopping med trevligt sällskap då I morse bar det av till Tittut barnmarknad med granne J. Det gäller att ha en uttänkt strategi när man går på sånna loppisar. Annars hittar man ingenting! Men men, med en god plan i huvudet lyckades jag hitta en mängd fynd. För 500:- fick jag följande (plus ett par rosa gallonbyxor som saknas på bilden eftersom A skulle ha dem bums…):

Bland annat hittades tunikor, tröja och body från M&I, en windstopper från POP, vinterjacka från H&M, skor i nyskick från Dins Sko, 2 hello kitty jeans och ett lucialinne mm. Alltså en mängd bra fynd. Och allt i bra eller nyskick. det gillar vi. Men varför nöja sig med detta? Jag hade planer på att åka en sväg till Villervalla och sedan papporna fick de stora barnen med sig på områdets städdag tog jag och granne J våra små (nåja, en pytteliten och en något större) och åkte till stan. Och jajjemän, fynd gjordes även där:

N fick nöja sig med en filt (jag hade kunnat köpa alla!) och en pyjamas som kanske passar om ett år… Resten är till A. Och som vanligt när man är på Villervalla får man ett anfall och vill ta med sig hela affären hem. Det är nästan jobbigare än trevligt att besöka den

Nåja. Hem kom vi oss igen i alla fall och det var bara att sätta fart och skura bakom badkaret som M så snällt släpat fram till mig och sedan fick vi besök av min kusin och hennes man. Mycket trevligt

Och så var det kväll igen. Inga speciella planer som vanligt. Tvätta… Mmm. Skoj. Imorgon ska jag äntligen få tummen ur, pallra mig in till stan och köpa gummistövlar! Tjoho!

Så sitter jag här igen i bebisträsket och inser att ingenting har förändrats sedan sist. Det är det dåliga samvetet som råder i slott och koja. Och nej, för en gång skull pratar jag inte om mig själv. Men jag kan inte undgå vibbarna och undertonerna i de olika situationerna jag möter. Och hur är det då? Jo, om man inte har dåligt samvete över något så ska man minsan se till att få det fixat på stört. Och detta förbannade fenomen stör mig nåt otroligt. Några exempel:

Det första ljuva året:

Ja, egentligen hinner du inte ens kissa på stickan och få ett + innan folk börjar tala om för dig vad du inte får och vad du bör göra som gravid. Jag har hört allt från att man inte får flyga flygplan för att trycket i kabinen pressar ihop bebisen till att man får gula barn om man äter apelsiner. Ja, på fullaste allvar… För att inte tala om alla hemmasnickrade kostråd. Skit i SLV (som dessutom bara är rekomendationer), här är det ”jag hörde att hennes mammas mormor hade sagt att man inte fick…” Och inom detta faller i princip alla våra livsmedel. För säkerhets skull bör vi nog livnära oss på vatten och vitamintabletter. (Eller nej, det går ju inte, för höga doser av A-vitamin är ju gifigt!).

Sen ska då det lilla underverket födas. Och inte hur som helst. Det får icke ske med kejsarsnitt (och gud förbjude om det är planerat!) och den som genomlider helvetet med minsta möjliga smärtlindring vinner. Annars blir man snuvad på den underbara upplevelsen och det kan ge problem för anknytningen.

Då den lilla skrynkliga bebisen äntligen sett dagens ljus kommer vi till nästa kapitel i det dåliga samvetets bok; amning! Nåde dig om du ens tänker tanken att låta bli. Amma bör man annars dör man. Bebisen med. Även om det sprutar blod åt alla håll och bröstvårtorna ramlar av. Tänk på anknytningen!!  Här gäller också att den som kämpat mest och längst vinner. Glöm inte heller bort att WHO är gud och deras råd ska följas till punkt och pricka oavsett om man bor i Sverige eller Uganda.

… därför bör man vänta minst sex månader nu för tiden innan man ger den lilla guldklimpen något annat än guldet från brösten (ja, har du gett ersättningen är det nog kört redan från början så då kan du börja vid fyra månader). Helst ett år. Sen kan man möjligvis ge den lilla en egenodlad ekologisk potatis som man själv planterat och drivit upp i sitt växthus. Köp inte färdig barnmat på burk! Aja baja!

Man får inte heller glömma bort att bebisen inte har något minne och fy för den utslitna mamma som efter sex månaders total sömnbrist lämnar den lille till en far- eller morförälder som lika länge inte gjort annat än drömt om att få passa den lille några timmar. Barnet kommer att förevligt ha glömt bort sin mamma och kommer att växa upp som ett osäkert barn som i slutändan blir kriminell. (Anknytningen gott folk!!)

De följande åren:

Så har så småningom föräldradagarna tagit slut. Trots att man egentligen ska spara dessa så de räcker i 8 år. För alla kan faktiskt vara hemma med sina barn tills de börjar skolan. Det är din moderliga plikt. Om ni inte har råd? Så tråkigt. Sälj huset och blien. Det handlar ju faktiskt om din lilla bebis (5 årings?) välbefinnande. Alla kan leva på en inkomst (givetvis mannens…) För det värsta du kan göra är nämligen att sätta det lilla livet på…

… förskolan!! Det är en institution från helvetet som med alla medel måste undvikas i åt minstone tre år. Barn under tre år har absolut ingen som helst nytta av någon eller något annan/annat än sin mor. Möjligtvis sin far då men han bör fortfarande ägna sig åt att spela andrafiolen. Och om nu detta tragiska inte går att undvika ska man i alla fall se till att barnet absolut inte går längre dagar än 10-15. Max! Att ett litet barn ägnar sig åt att sova från en sisådär 12-14 och således har tre aktiva timmar där är illa nog.

Och föräldramöten bör du gå på. Dock ska du inte intressera sid för vilken sorts pedagogik som bedrivs där utan du ska ägna dig åt att klaga på att det serveras äppen i stället för pärson och att du ser skymten av en kaffemugg i en bokhylla. Du ska också beskylla pedagogerna på plats för de stora barngrupperna i stället för att höra vad de försöker göra med den situation som finns.

… och längre än så sträcker sig inte min livsvärld med barn eftersom A bara är 4 år. Jag återkommer om detta när A börjat skolan. Det ska bli intressant. Och ja, visst överdriver jag en smula och generaliserar å det grövsta. Men gång efter gång är detta vad jag själv och mina vänner får höra från andra som uppenbarligen, enligt dem själva, är snäppet bättre än genomsnittet. Det är så tröttsamt. Vad tjänar vi på att slänga på andra mer dåligt samvete än vad som redan finns? SLUTA MED DET!!

Ja, jag vet väl inte om jag har så mycket att komma med idag så jag visar lite bilder i stället Skavsåren är under kontroll (sånnadäringa plåster fanns ju i skåpet här hemma) och jag har än så länge låtit bli kaklådan. Men jag borde seriöst hitta en sån där gris som grymtar när man öppnar dörren

Så här ser det ut just nu… Vi får väl se vart det slutar och hur det blir då! (Trist väder i dag för övrigt…)

Enda sättet att få barnet att ligga en stund på golvet är givetvis att hänga upp fiskmobilen från Ikea på vagnen. Så här ligger hon under den och flaxar värre än nånsin.

*slurp*

”Hmm…” tänker A. ”Ska det verkligen bli folk av den här med?”

Det är fritt fram för vem som helst att sätta hänglås på skafferiet här hemma. Eller kanske installera små elaka saker på kakpaketen som ger mig elstötar när jag försöker ta dem? Ett alternativ är också att någon på ett retsamt sätt talar om för M när han är i affären att han ska ge f-n i kakorna. Och om det är rabatt innebär det inte att man ska köpa tio paket.  När mantrat är upprepat tillräckligt många gånger går det bra att flytta in i min hjärna för fortsatt arbete.

Idag var det veckans invägning. Inte ett hekto ner sen förra veckan. WTF?! Jag som gått i ur och skur! Men om jag kunde lära mig att inte gräva fullt så djupt i dammsugarlådan kanske det skulle gå bättre. Det får vara slut med dustsuckers alltså. I alla fall bör de inte intas typ 6 dagar i veckan. Jag borde köpa de där kuddarna (minns ni?) i stället för att tilla mitt behov. Jag känner verkligen ett enormt behov av dem….

Nu har jag dessutom very bigga blåsor på mina lilltår och kan knappt ta mig framåt i foppatofflorna så hur i hela världen jag ska ta mig ut på promenad imorgon är för mig en gåta just nu.

Idag stoppade jag N i sjalen (det är fantastiskt att se vilken skillnad det blir på flax-Axl i den. Eller ja, kanske inte så konstigt ändå, hon kan ju inte röra sig ) och åkte in till stan. Det är otroligt skönt att slippa ta med vagnen. Nu har man ju åter igen blivit påmind om hur dåligt barnvagns- och handikappsanpassat allt är…

I alla fall. Äntligen skulle det beställas tid! Och jag tyckte att det var hög tid för N att få höra ljudet och känna lukten av smärta Fast det kanske var en taskig tanke, det är ju ändå 18 år kvar tills hon också får vara med Nåja, det gjorde inget för det lilla otacksamma barnet sov sig genom hela det korta besöket. Ah! Men en tid blev det till mig ändå. 9 november. Fattar ni hur långt det är till 9:e november? Det är 7 veckor. Lika länge som som N har varit här. Och det känns ärligt talat som 7 år. Hur som haver är det gött med nåt att se fram emot i hösttristessen Jag måste bara fixa barnvakt. Hjälp?! Det får ordna sig.

Och vilket väder det är idag Tänk om alla höstdagar var sånna. Sol och lagom varmt. Helt perfekt Kanske kan man förhandla sig till en kvällspromenad i kväll?

Jag har också insett att det är en dålig idé att äta ballerinakex med N i sjalen. Inte bara för att möjligheten till viktminskning minskar drastiskt utan även för att det stackars lilla barnet sedan har fullt med kaksmulor i vartenda litet veck på kroppen…

Det är verkligen söndag idag på något vis. Trist väder och segt… Hur som haver har vi i alla fall varit i väg och röstat. Hela familjen. A samlade valsedlar och tyckte att det var svårt att välja eftersom hon inte kunde läsa Hörde ett annat barn i A´s ålder, tala om för ett annat att ”här ska man välja vem som ska betsämma. Jag tycker att det är jag som ska få bestämma så du kan rösta på mig”. Klokt Så nu får vi väl se vad som händer. Det känns lite som pest eller kolera ska jag säga. Intressant ska bli att se reultatet på kommunvalet med. Jag hoppas att fler med mig anser att denna stadsdel borde bli en egen kommun i stället för att slås ihop med dess raka motsats… Men som sagt, den som lever får se.

Efter detta övertalade jag M till att åka förbi Backaplan en snabbis. Hoppade in (i världens regnskur) på Kappahl och köpte en ljuvlig lurvoverall till N. Jag gillar inte att den har fötter på. Axl är alldeles för flaxig för att de där små fötterna ska stanna kvar där det är tänkt men det får gå ändå.

(bild från www.kappahl.se)

Jag sprang snabbt in på Johanssons skor och OJOJ vad många snygga stövlar det fanns *suck* Jag hade varken tid eller pengar till några där och då men helt klart är att jag behöver ordna detta nån dag. Eurosko måste jag också kolla först innan jag bestämmer mig…

Just nu har A en kompis här. Det härjas och stökas med samtidigt är de så stora att de kan leka själv på hennes rum. Det är ju kalas =) Och sams är de också

I kväll är det dax för promenad igen. Jag är faktiskt riktigt stolt över mig själv att jag har lyckats göra detta till en vana

Ja, fikamonster som man är (i skrivandes stund ätandes dammsugare…) är det väl självklart att man inte kan motstå en pyjamas med bullar på?! Det kommer så småningom att dyka upp en bullpyjamas i större storlek men manisk som jag är måste N ha en även nu (undrar vad hon säger om 15 år när hon ser bilder på sig själv i en kanelbullepyjamas?!). Och erkänn nu, visst är det bland det coolaste ni sett?

Jag hade LÄTT köpt en till mig själv om det funnits. Men jag måste nog tipsa Lindex (för det är där underverket finns) att de borde göra en med dammsugare på med. För det hade varit ännu coolare

Fredag idag ja och på schemat stod läkarbesök på BVC. Nu var det tredje gången under en och samma vecka vi var där så vi känner oss som stammisar skulle man väl kunna säga Allt var bara bra och Axl gick godkänd genom besiktningen Nymatad som hon var charmade hon läkaren med leende efter leende *stolt mamma*

När vi ändå var ute och svirade tog vi därefter en sväng till Lindex (hämtade ut mer paket…) och Maxi. En och annan korv slank ner i magarna innan vi åkte hem.

Väntar på bussen

På väg =)

En korv på Maxi är inte fy skam!

Väl hemma hade posten kommit och jag hade fått min bärsjal som jag köpt. När A föddes var det relativt ovanligt med folk som bar sina bebisar i sjal och jag höll på att skratta ihjäl mig när jag såg detta. Men som med sååå många andra saker har jag omvärderat mitt tyckande lite Och efter att ha släpat N till BVC på bussen i selen i måndags bestämde jag mig för att ge detta med sjal en chans. Risken att man bryter ryggen av sig är ganska stor om man bär bebis mer än 10 minuter i BB-selen…

Bäst att öva på Nasse innan man stoppar äkta vara där i

Riktigt mysigt ju!

”…och här har jag det ju rätt så bra ändå tror jag”

Och än så länge har vi bara spankulerat om här hemma med den men det känns riktigt bra. Och inte var det våldsamt svårt att lära sig knyta den heller. Jag valde en grå i stället för en cerise. Tanken är ju att även M kanske ska kunna bära henne. Nu tror jag visserligen att det ska hemskt mycket till innan han snurrar in sig i en sjal. Det är nog en smula för bohemiskt för honom. Men oddsen är väl större om den inte är cerise kanske :-p

Hur ofta har man inte hört det? ”Är bebisen snäll?” Ärligt talat, vad menar man med det egentligen? Att bebisen inte slåss? Att den inte vandaliserar busskurer? Att den äter, bajsar, sover och däremellan är tyst och glad? Vad är motsatsen till en snäll bebis? En elak? N har en tillfällig (hoppas jag) svacka. Hon är missnöjd mest hela sin vakna tid. A hade kolik och skrek sig blå (nåja…) tre timmar varje kväll, dag ut och dag in, tills hon var 10 veckor. Jag stängde in mig på toa och grät floder för jag orkade inte med henne. A kan ju knappast ha kvalificerat sig in i begreppet ”snäll bebis”. Eller? Är N en snäll bebis?

Ja, vad vill jag komma fram till med detta? Att frågan ”är hon snäll” är en helt absurd fråga. Jag brukar svara ”Nej, hon är väldigt elak”. Det brukar resultera i himlande ögon och suckar. Det är roligt

När vi ändå talar om märkliga bebissaker så måste jag bara klaga lite på de där små bruna glasflaskorna med diverse innehåll (d-droppar, magdroppar…) man använder sig av. OK. Meningen är ju att man ska hinna räkna dropparna men jag fattar verkligen inte varför det måste droppa såååååå långsamt!! Här ges allt man kan ge; minfom (visserligen är detta i en mer sammarbetsvillig plastflaska), d-droppar och sempers magdroppar. Och ni kan ju själva räkna ut hur ilsk (dvs ännu mer iskl än annars) lilla Axl hinner bli innan alla doser har landat i den lila munnen och maten kan serveras. Vid det laget är bebisen inte snäll längre kan jag lova Det måste ju gå att tillverka de där flaskorna utan att det tar 15 sekunder mellan varje droppe?!

För övrigt har fiskmobilen fårn Ikea ytterligare en gång visat att den är da shit! Det är ju roligt att bebisen åtminstonde är nöjd (snäll?!) två minuter om dagen; vid blöjbyte.

En snäll bebis?

… ja, kanske finns det hopp?

…andra går med plastpåsar i skorna eftersom de läcker in. Jag har inga skor som tål vatten. Förutom mina fodrade gummistövlar men de är lite väl varma nu. Och det suuuuuger! Dagar som denna, med monsunregn över Blöteborg, hinner jag inte ens komma ut på vägen innan jag kan vrida vattnet ur sockarna. Och ärligt talat är det sådär kul att åka till bvc med prasslande plastpåsar i skorna… Jag måste verkligen ha vattentäta skor! Men vad köper man? *suck*

Idag har vi varit på BVC. Igen. Men det gör inte så mycket för det är trevligt där Lillpuman vägde 5440g och var 57cm. En stadig bit helt enkelt

Annars har vi en snubbe här ute som gräver upp vår gräsmatta just nu. Det är nice. Att slippa göra det själv alltså. ALLT (förutom elen) har min kära karl gjort själv på detta hus så detta är LYX! Att betala för det är väl inte riktigt lika nice Men det blir nog bra. Det börjas med muren, tror jag, så kommer resten sen. (Men R, du är jättevälkommen att sitta på muren och kasta ägg sen, haha)

Flax-Axl har svårt att komma till ro på dagarna. Verkar som att hon håller på att ställa om mat- och sovklockan och då blir det knas ett tag. Inte heller blir det bättre av dagar då allt blir snett och jag måste väcka henne 18 gånger när hon sover. Då blir hon riktigt grinig. Ja, vem blir inte det?! Nåja nåja. Det ordnar väl till sig. Huvudsaken är att hon sover längre på natten nu.

Jag har länge klurat på vad jag ska göra åt det hopplösa håret. Hon vill inte kamma sig och definitivt inte ha flätor, toffsar eller vad det nu kan vara. På sin höjd ett spänne som håller undan luggen i två sekunder. Rufsig och trasslig är hon jämt men att klippa håret är inte heller att tänka på. Nåja. Luggen var största problemet så den fick vi helt enkelt göra nåt åt och så här blev det (lite finputsning fick det dock bli efteråt):

Så får det vara tillsvidare. 2 november är det fotografering så innan dess får vi väl ändå besöka en frisör kanske. Sist jag klippte henne var för tre år sen, innan fotograferingen första året på förskolan. HAHA. Bad idea… Därför går vi till frisören nu mer

Annars har dagen inte bjudit på några spännande äventyr. Jag matade N 21.30 och stoppade henne i säng som vanligt i går kväll. Vid 02 flaxade hon omkring i sin säng men verkade inte särskillt hungrig så jag lade över henne till mig och vips så sov hon till 04.30 innan hon ville ha mat. 7 timmar alltså. Nice Och när väl det momentet var avklarat kom M hem. Efter en helkväll/natt skulle man väl kunna säga Och ja… sen blev han kvar i sängen halva dagen medan vi andra hade en söndag som alla andra dagar.

Min nya vana är att gå en promenad varannan kväll när M lägger A. (Ännu är nämligen inte alla mina 19kg borta…) Det är bra! Ofta är granne J med och det är trevligt, så idag har vi varit ute en sväng. Det känns som om man får passa på innan det är kolsvart vid 19 *suck* Snart är vi där…

N fick ett kvällsbad innan promenaden och blev tvingad till att ligga på mage en stund. Finns det nån bebis som tycker det är kul, egentligen?!

Väggen är klar!

Jaa… Efter en del om och men har äntligen bilderna kommit på plats. Visst blev det bra? Och det kan vi tacka M och hans laser för… Annars hade de väl fortfarande legat på golvet.

Idag har jag kommit mig utan för detta husets väggar. Inte så tokigt. Dagen började på Gårda Johan för att kika på mur- och marksten. OMG vad mycket det finns att välja på och ännu mer OMG vad det blir dyrt. Tänk att man kan lägga en massa pengar på sten liksom..! Men vi får väl börja i en ända, d.v.s. muren och så får vi ta det andra efter det. Huvudsaken just nu känns som att komma igång och att hindra folk från att köra på vår gräsmatta. Moowwaahhhaa!

Efter besöket där blev det en sväng till Lindex för att hämta ut paketet med A´s leggings och Maxi. Därefter hade vi en kort stund här hemma till att få upp bilderna på väggen och sedan försvann M iväg till gamlestan och helgens partaj. Själv ägnade jag den tidiga kvällen åt att försöka få A i säng som var ilsk som ett bi över att pappa inte var hemma. Det är skönt de dagar allt flyter på när man är ensam. De kvällar det inte gör det kommer tålamodsbristen fram igen… Nåja. Nu sover hon verkar det som. N ligger i vagnen brevid mig och jag firar lördagen med en skvätt Dooley´s och spanar in ytterliga webshopar värda ett besök…

Det känns som om vädret matchar humöret idag. Grått och trist. Vi verkar alla (nåja, 3 av 4 i alla fall) ha någon sorts svacka här. N har svårt att komma till ro på dagarna och blir grinig av det. Både jag och A känns småsura och trötta och givetvis smittar vi av oss på varandra tills kaos utbryter och ingen orkar med den andra. Jobbigt! Dagen kantas av en miljon konflikter om allt och inget och vem blir gladare av det? Och ju längre dagen går desto mindre blir tålamodet. Ah! Så märker man med en gång att det mesta går att lösa om man bara andas lite först. Men det är inte alltid man har ork att göra det tyvärr. Vem snodde mitt tålamod? John Blund?

Nåja. Jag inser att jag borde kasta datorn all världens väg. För nu har jag varit på blingo.se och dregglat över barnkläderna där och lagt in dem på ”vill-ha-listan” också. Jag blir så trött på mig själv. Varför är jag inte bara helt ointresserad av allt sånt? Jag är också en fena på att hitta på bra ursäkter till varför jag inte borde få fixa lite shopping där. Men det känner jag ju fler som kan så det kanske inte är hela världen *fniss*

Och idag är det fredag. Som vanligt känns det inte roligare än om det vore tisdag. Kvällen blir nog tidig. Som alla andra dagar. Morgondagen ägnas åt sten (ja, vi ska åka och kika på sten så där rök alla mina punkter på ”vill-ha-listan” för de närmsta 15 åren) och för M´s del är det partaj. IGEN ja. En del har det bra som sagt. Och ja. Visst, jag skulle kunna åka med men jag tycker att det är på tok för tidigt att lämna bort min lilla Axl över natten. Annat hade det varit om barnvakten kom hit för ett par timmar på kvällen och vi kom oss hem igen men nu är det inte så och då får det vara. Så lördagkvällen blir väl även den som alla andra för min del. På söndag kanske vi får besök av en kär vän + familj vilket skulle vara mycket trevligt. En del träffar man som sagt alldeles för sällan!

Så… nu ska jag ta en sväg genom min minneslista på Tradera och tröstshoppa nåt (idag igen).