Welcome to the Jungle

Denna dag är en mindre bra dag. Jag är så sjukt trött i huvud och kropp och lagom till att det var dax att gå upp och ge N mat gick strömmen. Men suck och stön! Ingen bolibompa till A, inget te till morsan och ingen varm mat till N. Trollade fram en tetra med ersättning (fantastiskt att jag ibland har huvudet med mig när jag är i affären) och ger henne den. Kall. Men men, hon bäljade ju i sig så det gick väl ingen nöd på henne.

Bestämmer mig för att sparka igång datorn och tar loss usb-modemet ur routern. Sätter i min lilla dator. Har glömt pin-koden och knappar in fel kod 3 ggr. Kortet låst. PUK-kod krävs. Rotar runt i arbetsrummet. Hittar den. Tror jag. Fel kod. Suck. Det var till det gamla sim-kortet. Ringer M. Hittar nya koden och får igång skiten. Routern vill dock fortfarande inte samarbeta men jag är för trött för att bry mig. Tar en Treo och försöker rycka upp mig. Strömmen kommer tillbaka. Granne J, underbara människa(!), ringer och frågar om A vill komma och leka. Hon hämtar henne en stund senare och lovar att hon ska fixa lunch till barnet. Och då har hon redan 2 egna att springa efter…!

Vad skulle jag göra utan de som faktiskt finns i min närhet och styr upp både min ork och mitt humör ibland? Jag är för dålig på att tacka alla fantastiska människor som hjälper mig med stort och smått. Jag är kass på att köpa blommor och skicka kort så jag säger det nu i stället och hoppas att budskapet åtminstonde går fram: TACK!! ♥

Jag har således ägnat en timma åt att kolla mail, packa böcker och Traderavinster som ska skickas, betala mina egna vinster (för jag tyckte ju tillräkligt synd om mig själv för att köpa en skip hop-väska) och druckit två koppar te. Disken skiter jag faktiskt i.

I em är det föräldragrupp på bvc. Jag måste rycka upp mig (igen). Ta en dusch och hitta sminket. Ta på mina barn rena kläder, kamma håret (på samtliga familjemedlemmar utom N) och släta ut påsarna under ögonen. För jag kan ju inte sitta där och se ut som ett vrak

Och jag bara visste att det fanns kloka människor som kunde styra upp mina mindre viktiga beslut Overallen behåller vi Problemet med de långa hällorna löste grannen snabbt och lätt (sy upp dom!). Tur att våra hjärnor fungerar med jämna mellanrum i alla fall, haha!