Welcome to the Jungle

Varför är min vill-ha-lista så lång? Den matchar tyvärr inte med saldot på kontot… Jag vill ha ett par nya stövlar. Har sett massor med fina i skobutiken här på torget. Hmm. Jag vill också ha ett par stadiga vinterskor/stövlar. Och det anser jag faktiskt att jag behöver. För hur gärna jag än skulle vilje går det icke för sig att ha converse under vintersäsongen i mitt yrke. Alltså är inte vinterskor bara ett ”vill-ha-objekt” utan också ett ”behöver-ha-objekt”. Vidare har jag sett en sjukt snygg  jacka som skulle göra sig bra på mig. Vidare på listan står även en digitalkamera. Den senaste gav upp i Thailand. Av alla ställen… Sytemkameran i alla ära men när jag t.ex. vill fota min enda röda tomat i odligen som de förbannade mördarsniglarna inte gottat sig på känns det lite overkill med systemkamera. Nog för att det är en stor händelse, värd att dokumentera men ändå… Jag behöver också en ny tatuering. Och vid det här laget är vi väl uppe i ca sex månadsinkomster av min FP. Man behöver inte ha fått godkänt i matte C för att inse att det är en dålig ekvation. Tyvärr.

Nåja. Barnet, det äldre, är i alla fall vinterrustad så det räcker (förutom de där skorna då…) så nästa gång är det min tur. Men vart ska jag börja? Givetvis är ju tatueringen den viktigaste utgiften. Men också den största. Gah!

Annars rullar livet och dagarna på. Alla bilder till fotoväggen har kommit och sitter snyggt i sina ramar. Som fortfarande ligger på golvet… Dessa måste upp omedelbums eftersom det stör mig…

A har förvandlats till tonåring eller något liknande. Det är inte helt lätt att hantera alla gånger. Snarare; det driver mig till vansinne vissa dagar. Och henne med verkar det som.

Bebis-Axl flaxar vidare. Dock inte med samma intensitet som tidigare. Hon har taggat ner en smula och är inte lika flaxig. Det är skumt. Vart ska detta sluta? Men vilken ooooooooootrolig skillnad det är att ha en o-kolikbebis mot en kolikbebis Att det kunde vara så här trodde jag aldrig. Visst skriker hon men inte mer än vanliga bebisar. Bara att hålla tummarna för att det fortsätter i samma anda.

Jag ska försöka få ihop ansökan om examen och det var ju inte lika lätt som jag trodde. Ingen vill svara i telefonen heller. Har mailat så vi får väl hoppas på svar. Skulle väl egentligen behöva åka dit och prata med dem i stället men det blir ju så himla meckigt. Jag kan ju inte ta med mig alla barn… Ah!!