Welcome to the Jungle

Jodå. Igår tog jag mig mod och mailade en tandläkare! *applåd* Jag har bantat ner min lista på eventuella plågoandar (ja, förlåt men det är så det känns) till två kandidater. Jag mailade således den som hade en mailadress (och den som fanns närmst) och beskrev hur jag kände. Jag frågade vad de hade för erfarenhet av tandvårdsrädda patienter och att jag skulle komma att behöva både lugnande innan och all tänkbar bedövning under tiden för att alls ta mig dit. Så nu har de en vecka på sig att svara med med något pedagogiskt annars går jag på nästa alternativ som redan på presentationen berättar att de har koll på läget (som jag visserligen måste ringa men det får det vara värt). Så här är alltså mina alternativ:

1. http://www.amhulttandlakarna.se/

2. http://www.tandlakarelenaborjesson.com/

Vad tror ni? De ser väl inte så farliga ut? Och ja. Det spelar ingen roll hur trevliga de är på folktandvården där M går, sorry, men folktandvården kommer för alltid att vara i hopkopplat med tortyr för min del.

Jag berättade för M om mina planer och han förstod nog att han inte riktigt insett vidden av det hela. Men det är väl inte så konstigt. Var och varannan människa säger ju ”Ja… men jag tycker också att det är lite läskigt att gå till tandläkaren…” (och så även han) Och jaja, visst. Men det har knappast hindrat er i 8 år eller? Och om så är fallet, välkommen till min värld! Så därför är det så skönt att höra från en del av er andra som erkänner att ni måste ha lugnande innan och i princip bli burna både dit och därifrån.

Fortsättning följer…

Var på föräldragrupp igår. Bad bvc-sköterskan kika i munnen på N och två tandanlag konstaterades Behöver dock inte betyda att de bryter igenom det närmaste och skönt vore väl det! Vi får se.

Och som ett brev på posten, när jag väl erkänt för mig själv att jag måste till tandläkaren, har jag haft en natt from hell. Aj aj och tankar som snurrat kring den där hemska borren och den där tången de drar ut tänder med… Varken Alvedon eller Ibumetin hjälpte. Till slut tog jag två Treo framåt 4-snåret och kunde äntligen somna. Det märkliga är bara att nu är det borta igen, jag känner ingenting! Som sagt. Det kommer och går. Jag hade dock föredragit om det höll sig borta på natten så jag kunde få sova. Idag ska jag googla ”tandläkarskräck + göteborg” och se om jag hittar nån stackare som är van vid sånna som mig. Men vad säger man? ”Hej, jag måste ha hjälp med mina tänder men bara tanken på att komma får mig att vilja kräkas och jag behöver en dos knark för att överhuvudtaget sätta mig i stolen!”?

Att alla barn är olika är väl ett mantra som jag fått inborrat i min hjärna och som jag själv är en flitig förespråkare av. Märkligt nog tror man ändå att ens egna barn ska vara rätt så lika Men icke. En liten tand är på väg upp på N och jag skymtar även en brevid. A var 11 månader när hon fick sin första. Ska bli intressant att se när de vill ploppa upp.

Och på tal om tänder. Jag har kommit till insikt om att jag själv behöver gå till en tandläkare. Det är bara det att jag har EXTREM tandläkarskräck. Min tandhistoria är kantad av urdragningar, borrningar, tandställningar, bedövningssprutor som inte verkat och röntgenundersökningar som man bara ville kräka sig igenom. Och givetvis skräcken i väntrummet innan… Detta (och att det varit en ekonomisk omöjlighet) resulterade ju givetvis i att så fort tandvården inte längre var gratis och jag blev ”tvångsinkallad” flydde jag hals över huvud därifrån och har således inte besökt tandläkaren sedan jag var 19. Korkat? Ja visst, självklart, och nu sitter jag här med en molande värk som kommer och går. Den är diffus och hanterbar men jag inser ju att det är ohållbart i längden. Helst skulle jag bara vilja bli sövd och få hela skiten åtgärdad men det är ju inget alternativ. Jag har också hört talas om att vissa mottagningar har lustgas? Kanske, kanske skulle det vara ett alternativ? Nåja. Jag ska smälta att jag ens insett att jag borde gå och kanske kan jag ta mod till mig för att beställa en tid innan årsskiftet… Dessutom vägrar M att förstå hur det känns. Det är mer ”äh, men det är väl bara att pallra sig dit?”. Kanske inte någon vidare bra metod… Och ekonomiskt känns det som att jag får välja på tänder eller körkort för gratis kommer det inte att bli.

Jo minsann. Mamma K har varit ute och svängt sina lurviga! Eller ja. Det där låter nog värre än det var

Hur som haver blev jag hämtad av härliga R i fredags em. På väg hem till henne fick jag dessutom en kik på hennes jobb och det var en skön känsla att komma in och känna ”åh, vad jag saknar detta!”.  Det hade varit betydligt värre om jag hade tänkt ”Näe, fy. Jag vill aldrig mer sätta min fot på en förskola!”

Nåja. R var en god värd som tog hand om sin gäst på bästa sätt och jag hann nog aldrig halvvägs ner i glasen innan det blev påfyllning *fniss* För att inte tala om en choklad made in heaven! Det borde bara varje människas rättighet att i alla fall nån gång då och då få en sån låda… Kvällen fortsatte på stan med god mat och trevligt sällskap för att sedan avslutas hemma hos R. Och hur mycket jag än älskar mina små huliganer går det inte att förneka att det var vansinnigt skönt att sova helt ensam i en säng utan att A sparkade på mig eller att jag behövde leta nappar till N!! Jag undrar om man kan ha en stående bokning så där en gång varannan månad där? Haha. Rena lyxen och fantastiskt trevligt var det i alla fall

Jag insåg också under helgen hur mycket jag saknat (och saknar) en del av mina vänner och det gjorde gott för humöret och tankarna att träffa dem =)

Åhh vad jag tycker att det är jobbigt med sånna här vuxengrejer. Att sitta och jämföra försäkringar är visserligen viktigt men ack så trist. Idag har vi varit hos Länsförsäkringar och jag hade gladeligen sagt ”Ja tack!” till allt om det inte vore för att vi har Skandia inbokat nästa torsdag. Imorgon hoppas jag på samarbete från samtliga barn då jag ska styra upp mitt medlemskap i Lärarförbundet samt kanske ta en koll på vad de där Lärarförsäkringar är för nåt.

Jag känner mig som N av sånt här…

Har precis lagt det lilla livet i sin säng. Hon hade ju så klart slocknat där nere så jag väckte henne för att fylla på tanken lite s.a.s. Dock var hon ju så vansinnigt trött att hon somnade halvvägs. Vi får väl se hur länge hon står sig. Om man är van vid att få sova till typ 7.30 är man ju inte så våldsamt sugen på att servera mat mitt i natten…

Vart kommer allt damm från? Jag tror att dammråttornas näste är under trappan men jag kan inte utrota dem. Jag suger upp dem med snabeldraken jämt känns det som men ändå är de där de sabla rackarna. Och varför har ingen annan damm i sina hus?! Kan jag ringa Anticimex kanske?

Idag fick jag väcka N strax före 8. Då hade hon sovit i 11 timmar med undantag för lite nappletande kl.06. Hoppas det håller i sig som det gjort med A genom åren. Nåja. Nu vaknar ju A omkring 5.30 när M går upp. Det var bättre förr

A berättar en saga för N på morgonkvisten om Grodan och vinden (lägg märke till rekvisitan. Inte alls förskoleskadad )

Ja, kanske ska vi ta en sång för dagen med:

Innan mörkret faller

innan mörkret faller
ska jag lämna några varma rader
ska jag vara din starka vän
ska jag visa några bättre sidor
och lova dig nånting igen

jag har förlorat dagar…

(L. Winnerbäck)

Kanske borde jag sluta ta med termos upp och helt enklt släpa mig ner och fixa en flaska till N när hon vaknar? Det senaste har hon sovit mellan 21 och 07 och jag kan ju säga att vattnet inte har 40 grader i termosen efter det. (Jo, jag fixar ju i ordning allt och går och lägger mig med henne 21) Eller så kanske jag helt enkelt löser det genom att hälla 60 grader i. Men om hon vaknar tidigare nångång blir det ju jobbigt med. Då är det ju för varmt..? Eller så kanske jag kan börja uppföra mig som folk och börja lägga mig senare igen när jag vet att jag får sova. Att lägga sig kl.21 måste ju vara Jackpot i vuxenpoängspelet.

Det är skönt när ens tankar kan upptas av dessa triviala problem.

Det finns också trevliga händelser. En god vän har fått en liten dotter Den 30/9. Nåja, så våldsamt liten var hon inte (dock inte riktigt i samma viktklass som N, haha!) men är säkert alldeles perfekt! Ska bli roligt att se henne så småningom Grattis grattis

Jag tar en liten paus från Internetlivet ett tag. Jag behöver en paus från det mesta. Helst skulle jag vilja sitta i en liten röd stuga långt uppe på en speciell plats men i brist på körkort och tillräckligt många armar för att få med mig 2 barn plus all skit på bussar och tåg sitter jag kvar här så länge.

Eftersom vi trots allt sitter här framför ett ganska öppet forum och för att jag inte orkar pilla med lösenordsskyddade inlägg får ni hålla till godo med en representativ sång då och då i stället för alla mina tankar.  Det går säkert fint att leta upp låten på youtube om ni vill spexa till det lite.

Gråa dagar

Hjärter Dam vänder blad för en ny eskapad
hon har börjat på en ny roman
det mörknar över ån och över tv-tablån
det är leda och slentrian

det finns en fagrare glans …

(L. Winnerbäck)

Så sitter jag här igen i bebisträsket och inser att ingenting har förändrats sedan sist. Det är det dåliga samvetet som råder i slott och koja. Och nej, för en gång skull pratar jag inte om mig själv. Men jag kan inte undgå vibbarna och undertonerna i de olika situationerna jag möter. Och hur är det då? Jo, om man inte har dåligt samvete över något så ska man minsan se till att få det fixat på stört. Och detta förbannade fenomen stör mig nåt otroligt. Några exempel:

Det första ljuva året:

Ja, egentligen hinner du inte ens kissa på stickan och få ett + innan folk börjar tala om för dig vad du inte får och vad du bör göra som gravid. Jag har hört allt från att man inte får flyga flygplan för att trycket i kabinen pressar ihop bebisen till att man får gula barn om man äter apelsiner. Ja, på fullaste allvar… För att inte tala om alla hemmasnickrade kostråd. Skit i SLV (som dessutom bara är rekomendationer), här är det ”jag hörde att hennes mammas mormor hade sagt att man inte fick…” Och inom detta faller i princip alla våra livsmedel. För säkerhets skull bör vi nog livnära oss på vatten och vitamintabletter. (Eller nej, det går ju inte, för höga doser av A-vitamin är ju gifigt!).

Sen ska då det lilla underverket födas. Och inte hur som helst. Det får icke ske med kejsarsnitt (och gud förbjude om det är planerat!) och den som genomlider helvetet med minsta möjliga smärtlindring vinner. Annars blir man snuvad på den underbara upplevelsen och det kan ge problem för anknytningen.

Då den lilla skrynkliga bebisen äntligen sett dagens ljus kommer vi till nästa kapitel i det dåliga samvetets bok; amning! Nåde dig om du ens tänker tanken att låta bli. Amma bör man annars dör man. Bebisen med. Även om det sprutar blod åt alla håll och bröstvårtorna ramlar av. Tänk på anknytningen!!  Här gäller också att den som kämpat mest och längst vinner. Glöm inte heller bort att WHO är gud och deras råd ska följas till punkt och pricka oavsett om man bor i Sverige eller Uganda.

… därför bör man vänta minst sex månader nu för tiden innan man ger den lilla guldklimpen något annat än guldet från brösten (ja, har du gett ersättningen är det nog kört redan från början så då kan du börja vid fyra månader). Helst ett år. Sen kan man möjligvis ge den lilla en egenodlad ekologisk potatis som man själv planterat och drivit upp i sitt växthus. Köp inte färdig barnmat på burk! Aja baja!

Man får inte heller glömma bort att bebisen inte har något minne och fy för den utslitna mamma som efter sex månaders total sömnbrist lämnar den lille till en far- eller morförälder som lika länge inte gjort annat än drömt om att få passa den lille några timmar. Barnet kommer att förevligt ha glömt bort sin mamma och kommer att växa upp som ett osäkert barn som i slutändan blir kriminell. (Anknytningen gott folk!!)

De följande åren:

Så har så småningom föräldradagarna tagit slut. Trots att man egentligen ska spara dessa så de räcker i 8 år. För alla kan faktiskt vara hemma med sina barn tills de börjar skolan. Det är din moderliga plikt. Om ni inte har råd? Så tråkigt. Sälj huset och blien. Det handlar ju faktiskt om din lilla bebis (5 årings?) välbefinnande. Alla kan leva på en inkomst (givetvis mannens…) För det värsta du kan göra är nämligen att sätta det lilla livet på…

… förskolan!! Det är en institution från helvetet som med alla medel måste undvikas i åt minstone tre år. Barn under tre år har absolut ingen som helst nytta av någon eller något annan/annat än sin mor. Möjligtvis sin far då men han bör fortfarande ägna sig åt att spela andrafiolen. Och om nu detta tragiska inte går att undvika ska man i alla fall se till att barnet absolut inte går längre dagar än 10-15. Max! Att ett litet barn ägnar sig åt att sova från en sisådär 12-14 och således har tre aktiva timmar där är illa nog.

Och föräldramöten bör du gå på. Dock ska du inte intressera sid för vilken sorts pedagogik som bedrivs där utan du ska ägna dig åt att klaga på att det serveras äppen i stället för pärson och att du ser skymten av en kaffemugg i en bokhylla. Du ska också beskylla pedagogerna på plats för de stora barngrupperna i stället för att höra vad de försöker göra med den situation som finns.

… och längre än så sträcker sig inte min livsvärld med barn eftersom A bara är 4 år. Jag återkommer om detta när A börjat skolan. Det ska bli intressant. Och ja, visst överdriver jag en smula och generaliserar å det grövsta. Men gång efter gång är detta vad jag själv och mina vänner får höra från andra som uppenbarligen, enligt dem själva, är snäppet bättre än genomsnittet. Det är så tröttsamt. Vad tjänar vi på att slänga på andra mer dåligt samvete än vad som redan finns? SLUTA MED DET!!

Det är fritt fram för vem som helst att sätta hänglås på skafferiet här hemma. Eller kanske installera små elaka saker på kakpaketen som ger mig elstötar när jag försöker ta dem? Ett alternativ är också att någon på ett retsamt sätt talar om för M när han är i affären att han ska ge f-n i kakorna. Och om det är rabatt innebär det inte att man ska köpa tio paket.  När mantrat är upprepat tillräckligt många gånger går det bra att flytta in i min hjärna för fortsatt arbete.

Idag var det veckans invägning. Inte ett hekto ner sen förra veckan. WTF?! Jag som gått i ur och skur! Men om jag kunde lära mig att inte gräva fullt så djupt i dammsugarlådan kanske det skulle gå bättre. Det får vara slut med dustsuckers alltså. I alla fall bör de inte intas typ 6 dagar i veckan. Jag borde köpa de där kuddarna (minns ni?) i stället för att tilla mitt behov. Jag känner verkligen ett enormt behov av dem….

Nu har jag dessutom very bigga blåsor på mina lilltår och kan knappt ta mig framåt i foppatofflorna så hur i hela världen jag ska ta mig ut på promenad imorgon är för mig en gåta just nu.

…andra går med plastpåsar i skorna eftersom de läcker in. Jag har inga skor som tål vatten. Förutom mina fodrade gummistövlar men de är lite väl varma nu. Och det suuuuuger! Dagar som denna, med monsunregn över Blöteborg, hinner jag inte ens komma ut på vägen innan jag kan vrida vattnet ur sockarna. Och ärligt talat är det sådär kul att åka till bvc med prasslande plastpåsar i skorna… Jag måste verkligen ha vattentäta skor! Men vad köper man? *suck*

Idag har vi varit på BVC. Igen. Men det gör inte så mycket för det är trevligt där Lillpuman vägde 5440g och var 57cm. En stadig bit helt enkelt

Annars har vi en snubbe här ute som gräver upp vår gräsmatta just nu. Det är nice. Att slippa göra det själv alltså. ALLT (förutom elen) har min kära karl gjort själv på detta hus så detta är LYX! Att betala för det är väl inte riktigt lika nice Men det blir nog bra. Det börjas med muren, tror jag, så kommer resten sen. (Men R, du är jättevälkommen att sitta på muren och kasta ägg sen, haha)

Flax-Axl har svårt att komma till ro på dagarna. Verkar som att hon håller på att ställa om mat- och sovklockan och då blir det knas ett tag. Inte heller blir det bättre av dagar då allt blir snett och jag måste väcka henne 18 gånger när hon sover. Då blir hon riktigt grinig. Ja, vem blir inte det?! Nåja nåja. Det ordnar väl till sig. Huvudsaken är att hon sover längre på natten nu.

Så hände det igen… Men den här gången hade samtliga änglavakt. Tack och lov. Men det är väl inte så konstigt att man hinner tänka många tankar trots att man vet att allt gått så bra som det nu kunde gå. Ett liv kan släckas så ofattbart fort och orättvist.

På sätt och vis är det tragiskt att det måste ske olyckor för att man ska stanna upp och tänka efter. Tänka på vad man har och hur otroligt tacksam man är för det. Tänka på alla man håller kärt, hur nära eller långt borta de än är och hur mycket de betyder för en.

Jag känner ofta att jag är för långt borta. Från allt och alla. Det är så många som jag vill vara närmre, som jag ofta saknar och som jag önskar att jag kunde träffa oftare. Men alla har vi våra liv på olika platser runt om och det är inte mycket mer man kan göra åt det.

I detta inlägg och under denna kväll tänker jag på er alla. Ni som känner er träffade har alla en speciell plats i mitt hjärta och jag är otroligt tacksam för att ni finns.

♥

Knappt har man hunnit krysta ut ungen och komma på vad som är fram och bak på de där små blöjorna innan frågan kommer: ”Ska hon döpas?” eller ännu hellre: ”När blir det dop?” Det faschinerar mig att detta fortfarande är så stort och så självklart. Idag föds vi inte längre in i Svenska kyrkan utan det är genom dopet som man tas upp i den kristna tron och församlingen. Ungefär. Det har ju ingenting med namngivning att göra (för det sköter Skatteverket för alla som inte visste det…). På svenskakyrkan.se finns följande att läsa: ”Genom hela kyrkans historia har dopet varit den synliga bekräftelsen på varje människas självklara samhörighet med Gud.” … ”Med dopet hör man hemma i en gemenskap som sträcker sig bakåt genom historien ända till Jesus själv, och framåt tillsammans med alla andra människor som på något sätt vill höra till Jesus. Man välkomnas in i Svenska kyrkan och den lokala församlingen.” och ”I dopet säger prästen barnets namn högt och tydligt. Kanske är det första gången släkt och vänner hör det. Många tror därför att dopet bara är en namngivningscermoni. Men dopet rymmer så mycket mera. Dopet är ett tecken på att ditt barn hör ihop med Gud som aldrig överger någon.” 

Ja, jag vet inte. Behövs fler anledningar till att jag inte vill döpa mina barn? Och hur kan detta vara så svårt att förstå? En fin tradition? Nej, för mig är det inte det och jag skulle känna att det vore vansinnigt att stå i en kyrka och låta mitt barn upptas i en tro jag själv inte har. Och det är väl min uppgift, om någons, att vara den som aldrig överger mina barn? Så nej, inte heller Axl kommer att döpas. (Och ordet ”dopad” har jag lånad av grannen för att det är så himla roligt!)

Så, då har vi rett ut detta och kan återgå till det normala livets frågor och händelser. A är idag hos farmor och farfar, till hennes stora lycka. Själv har jag inte tänkt göra mycket. Jag hade en städ- och tvättdag igår så det kan jag i alla fall slippa. N hade en halvdålig kväll och natt och gjorde verkligen skäl för sitt ”andra” namn. Det började med att hon bröt ut i ett illvrål när M skulle lägga henne igår kväll och det har ju aldrig hänt (i hennes 4 veckor långa liv…). Efter en stund gav hon sig men ägnade sedan resten av kvällen och natten åt ett ormande och flaxande utan dess like. Tack och lov sov hon ju ändå emellanåt. Jag är väldigt sugen på att låta henne flytta in i sitt eget rum men det får vänta tills hon i alla fall sover förbi 02-maten och sover till 05-06 nånting. Sen är hon ju nappoman på kvällen och när den ramlar ur är livet inte roligt. Så tills vidare får hon ligga kvar inne hos oss.

Kvällsmys på en söndag

Ännu en dag. En rikig söndag. Fast utan söndagsångesten och det är inte så dumt. Men samtidigt undrar jag vad jag ska göra med min hjärna och mina fingrar nu när jag inte går i skolan längre?! Kan jag något annat än att gå i skolan egentligen? Höstterminen har börjat och här sitter jag… Nog för att det är fantastiskt roligt och intressant att vara föräldraledig (hmm, eller ja… nu är jag väl inte helt ärlig kanske, i alla fall inte de första tre månaderna…) men ärligt talat alltså. Hur man än vänder och vrider på det saknar jag att prata med vuxna männsikor! Speciellt med tanke på att jag läste på distans hela vårterminen…

Jaja, skit samma.

Idag har det verkligen varit blandat väder Granne J kom förbi en sväng och berättade att de hade varit på stranden och badat. En timme senare såg det ut så här här hemma:

Ingen dålig regn- och hagelskur kan jag lova

A skulle ju givetvis ut och springa i regnet och halkade runt på haglet som Bambi. Men nöjd (och blöt!) var hon

Jaja. Och resten av familjen då? Jodå. M trillade in nångång här under natten efter kvällens partaj. Jag skulle nog nästan kunna säga att han var nära på städad. Inte illa. Sedan fick han sovmorgon denna dag. Så nu hoppas jag verkloigen att han är nöjd

N har haft en rätt bra vecka. Hon ormar och flaxar fortfarande(fast det är ju sån hon är *s*)  men marathonskrikningarna har faktiskt *peppar peppar* lyst med sin frånvaro de flesta kvällar. Om det beror på Sempers magdroppar eller på Minifom eller vad det nu är vågar jag inte svara på (och inte heller sluta med!) men skönt är det. Jag håller tummarna för att det håller i sig. Men med A började ju skrikveckorna först vi 5 veckor (eller nånstans där i alla fall) så än ska vi inte ropa ”hej”.

Idag har det varit en sån där dag då man inte vet om den har varit bra eller dålig. Den har helt enkelt bara varit. Ibland när vi alla är hemma samtidigt är det som att vi bara trampar omkring som en hög osaliga andar och inte vet vad vi ska ta oss till. Inte har vi heller tagit oss för och gjort nåt seiöst. Är vi ovana vid att umgås alla tillsammans? Ja, kanske är det så.

M har i alla fall städat två akvarium och nu ska vi väl äntligen bli av med ett av dem hoppas jag… Själv har jag faktiskt lyckats få ihop 12 bilder till fotoväggen och beställt dem. Jag beställde några bilder till på mina barn för jag känner att det nog faktiskt finns en person som kanske borde få se dem, som inte ens vet att det blivit ett barn till. Eller att jag alls varit gravid… Men det är mycket hon har missat de här åren.  Nåja, några smakprov från bilderna kanske?

Blir nog bra… (Bebisen på bilden är A, 6 veckor, f.ö.)

Och jahapp! Så blev jag visst gräsänka ikväll igen M försvann som en oljad blixt in till stan i en taxi för att se på Nationalteatern. Jag förstår honom. Jag hade inte heller stannat hemma om jag hade fått frågan… Jag hoppas att han inser att denna kväll skrivs upp på ”listan”. För tro inte att det är gratis. Nänä Så jag får väl sitta här med mina ostbågar och kolla på Bröllopsfotografen på TV4 och hoppas att det blir en lugn kväll.