Nu har jag fyllt i ansökan om legitimation (så långt det går) samt skrivit ut intyg från alla fristående kurser som ska med. Nu ska jag bara låta det ligga här i exakt ett år och och sju dagar innan jag kan skicka in det.
Ordning och reda ska det vara. Då kan jag andas.
Idag öppnar ansökan om lärarlegitimation hos Skolverket. Nej, det är ju inget för mig ännu men iom detta så har de förtydligat reglerna en aning tycker jag. Om jag förstått detta rätt nu då så är det datumet då examensbeviset är utfärdad som är det avgörande. Men då mitt är utfärdat på rätt sida gränsen (före 110701) så kan jag bara vänta på att det här året ska gå och därefter ansöka. Inget introår för mig alltså. Och jag slipper också betala 1500:- för kalaset. Skönt att ha fått detta utrett!
… Om jag tolkat Skolverket rätt den här gången alltså.
Sakta men säkert börjar folks stausuppdateringar på FB fyllas med ”semester i fyra lååååånga veckor! 
”. Själv tänker jag: OMG, det är bara fyra veckor kvar 
För om man sätter fyra veckor relation till sex år så är det banne mig inte långt. Det är sex år sedan jag ”jobbade” sist och i sex år har målet varit det som komma skall om fyra veckor. Det är märkligt, roligt, spännande och läskigt på samma gång.
Så medan alla vanliga människor ägnar sig åt att slappa ska jag sätta fart. Vissa saker måste nämligen åtgärdas innan dessa fyra veckor gått mot sitt slut:
Speciellt den sista punkten blir tuff…
Jag fick höstens kalendarium samt upplägget för en ”kick off” på höstens första planeringsdag på mailen idag. Helt plötsligt börjar det kännas mer verkligt än det tidigare gjort, hjälp!
Jag som har en sån tankspridd hjärna, hur lång tid kommer det ta innan den fungerar igen? Det är ganska många år sedan nu. Och den här gången är det på ett helt nytt sätt (och en helt ny arbetsplats), samt att jag ska komma ihåg mina egna ungar samtidigt. Det känns lite läskigt faktiskt. Känns väldigt skönt att jag ska dit och hälsa på nästa vecka…
Jag har fortfarande ingen ångest över att börja jobba, det ska bli hur roligt som helst. Det är snarare min egen förmåga och ambitioner jag nojar över :-s
Idag är det inte mycket som står på agendan. Dock ska jag ordna de där gurkorna idag har jag tänkt! Får återkomma om det…
Blev också uppringd av en blivande kollega och har bokat in ett besök den 7/7. Det höll på att köra ihop sig eftersom det eviga dilemmat under dessa möten som pågått under våren har varit det samma: vart gör jag av mina barn? Just detta datum befinner sig M dessutom på mc-träff. Men hon kom ju på idén att jag kunde ta dem med och eftersom jag egentligen bara ska dit och hälsa på dem på avdelningen var det ju himla skönt att det löste sig på det viset 
Ska bli skoj att komma dit och och få en lite bättre inblick i hur de har det (sist var ju på den där allra första intervjun då vi alla sökande satt där och bet på naglarna och klurade ut hur vi bäst skulle sälja in oss…). Som en bonus verkade hon vara en mycket trevlig och positiv person så det känns bra!
… blev jag klokare under Lärarförbundets chatt och eftersom Skolverket inte svarar på enskilda lärares frågor får det väl bli en spännande överraskning nästa år:
Gick det fel nånstans? Saknar jag någon gen? För hur mycket jag än älskar mina barn har jag ingen som helst ångest över att börja jobba snart. Snarare tvärtom, det ska bli skitroligt! Och jag är hur nöjd som helst med mina 100% och har ingen önskan om att jobba mindre. Inte heller har jag ångest över att N kanske bara är precis 1 år fyllda när hon börjar på förskolan och att hon kommer att få gå heltid (fast nu blir det väl inte så och därmed kan alla som betraktar mig som en skum moder med anknytningsproblem andas ut ).
Det känns som att man måste ha lite ångest över allt detta. Är det inte så?
Fick ett infall och ringde till köadministrationen för förskoleplatserna. Vårt förstahandsalternativ är det enda som egentligen är aktuellt ur kösynpunkt. Och det är ju bra, eller hur man nu ska se det… N står på plats 77. Ungefär 65 av dessa har i dagarna erbjudits plats. Så nu kan vi inte göra annat än att hoppas att en så där 12-15 st av dessa tackar nej för då finns en minimal chans att hon får en plats. Och alternativet till detta är att vi pyttsar in någon annan förskola i sökningen (inte för att vi skulle få en plats där heller visserligen) men det går ju inte av praktiska skäl. Om det vill sig illa innebär detta att hon kommer att erbjudas en plats först i augusti NÄSTA år. Jag blir matt bara av tanken. Och det finns ju några f-dagar att ta ut men det är mycket begärt att svärföräldrarna ska ställa upp i ett helt år. Det känns inget vidare att be dem om det faktiskt.
Vidare har jag försökt förstå mig på Skolverkets nysläppta regler kring legitimationen men det gjorde mig fortfarande inte klokare. Just idag känner jag att allt inom förskoleämnet står mig upp i halsen. Enda positiva grejen är att det inte var något som helst krångel att ändra A´s plats till hösten, så fr.o.m. 15/8 går hon efter vårt behov.
Här satt jag i morse och googlade efter siffror för Torslandas tillväxt och vips så kommer Torslandatidningen i brevlådan med en mycket lättsmält sammanställning på exakt detta Sammanträffande eller what?!
Dessvärre ligger artikeln inte publicerad så där lätt och smidigt men om ni är vansinnigt nyfikna (och det är ni va? ) kan ni läsa här och bläddra fram till sidan 4 *fniss* Vad som beskrivs är att te.x. antalet barn i förskoleålder (1-5 år) ökat med 50% de senaste 10 åren. Se där ja. Vi kan också se att det är ungefär lika vanligt att vara 28 år som 74 82:orna ligger verkligen i underläge skulle man kunna säga
Om det är nån gång som det hade varit extra intressant att vara student så är det under den kommande hösten. Från 1 juli gäller den nya läroplanen där förskollärares ansvar för det pedagogiska arbetet tydliggörs. Det hade varit oerhört intressant att se hur olika förskolor nu så smått måste upphäva den tysta överenskommelsen om lika ansvar och lika arbete trots olika utbildning och lön.
Ni som hängt med ett tag vet att det inte är mycket i min värld som är bara är antingen svart eller vitt. Det finns ofta två sidor av samma mynt. Dock finns det några saker som jag vägrar att acceptera. Barn som far illa i förskola/skola/fritids är ett exempel. Och de är nog ett par stycken dessvärre. Det finns också bara en enda sak som är värre än själva mobbningen, utsattheten, kränkningarna eller diskrimineringen. Och det är när lärare är fullt medvetna om problematiken men väljer att blunda. Jag blir vild och galen när jag hör om sånt här och jag kan för mitt liv inte förstå hur man som lärare, med det uppdrag och den utbildning man har (även om jag i det här fallet anser att den är bristfällig eftersom många inte ens kan skilja begreppen åt och se dem), stå och se på, alternativt skylla i från sig. Eller än värre, att mena att man får skylla sig själv eftersom man är lite märklig/udda/konstig… SKÄMS PÅ ER!
Jag vänder mig emot ett behavioristiskt synsätt där orsaken alltid går att finnas hos den enskilda individen, d.v.s. hos mobbaren själv. Ett målande exempel på detta är Jan Guillos bok Ondskan som jag tror att en del av er är bekanta med (om inte annat kanske ni har sett filmen). Och om man i det här fallet bortser från ytterliga samhälleliga faktorer som påverkar händelserna på internatskolan så kvarstår frågan: sker mobbningen (eller kamratuppfostran som den där kallas) enbart på grund av de individuella personernas egenskaper eller står hela skolsystemet och ser på, d.v.s. är en lika bidragande faktor till problemen? Nu är ju inte denna berättelse purfärsk och en hel del har förändrats sedan dess, men grundidéerna finns fortfarande kvar och jag är övertygad om att det finns långt många fler orsaker till att mobbning förekommer än de som går att finna hos enskilda individer med trasig uppväxt.
Så alla föräldrar till utsatta barn; försök orka lite till och försök att sätta er in i de lagar förskolan/skolan/fritids råder under och vilka skyldigheter de har. Det är banne mig inte lätt, men be om hjälp från annat håll i så fall!
Och alla lärare, oavsett vilken inriktning ni har; reflektera en stund över ert uppdrag. Det är inte bara en teoretisk kunskapsbas vi ska ge ungarna och skulle du verkligen kunna leva med att ett barn vill ta sitt liv för att du väljer att blunda?
Det chattas på lärarförbundet.se om förskolans nya reformer. Fortfarande är det inte utrett om hur Skolverket kommer att definiera ”ett år” (ett års heltidsarbete före 1/7 2012 är det som gäller), blir det ett kalenderår eller ett läsår också i förskolan? Ingen vet. Har jag maximal otur kommer jag att behöva göra ett provår för att få min legitimation först 2013. För att det saknas en futtig månad. En månad jag inte kan göra något åt då det är minimal chans att bli anställd under semesterstängningen liksom… Det vore sorgligt. Nåja, det återstår att se vad som sker om detta.
–
Update: Samtidigt läser jag på skolverket.se att detta gäller de som får ut sitt examensbevis efter 1 juli 2011 (när fick jag mitt? nov 2010?).
Lite klarhet, BITTE!
Det känns svinbra! Idag har jag skrivit på anställningsavtalet och jag är superpeppad. Det är väldigt mycket som är nytt och väldigt mycket som kommer att ske första tiden så visst känns det lite nervöst också. Det är mycket kring organisationen som ännu inte är klart men det jag fått ta del av känns bra. Jag vet t.ex. ännu inte helt vilken sorts avdelning jag kommer att bli placerad på men om den preliminära planeringen kring det står sig blir jag mycket nöjd
Jaha jaha. Ytterligare ett steg mot vuxenlivet har klivits. Igår ringde rektorn och bokade tid för att skriva klart alla papper vilket kommer att ske på måndag. Jag hade räknat med att lönefrågan skulle förhandlas då men det hade inte hon tydligen. Även om jag verkligen är en sopa på det här med löneförhandling (och kanske är det inte så märkligt, jag har ju aldrig gjort det!) så får jag anse mig nöjd med resultatet. Visserligen bor jag i det här fallet vid Sveriges baksida men totalt uselt blev det ju inte heller. Det kändes också faktiskt rätt skönt att allt slit med alla kurser också sågs på med positiva ögon.
Så, vad ska jag göra när jag får min första löneutbetalning då? Kanske köpa en swift till N? Jag ska i alla fall köpa världens bästa vinterskor till vintern utan att behöva gräva i reahögarna i april året efter. För det är jag värd. Haha.
Sprang av en slump på en bok i går på biblioteket som visade sig vara kalas Proppfull med tips och idéer för att utveckla en jämställd verksamhet. Kööööööööp!!