Slarvig
Under de tre år som A gick heltid på förskolan var jag skitpetig med att allt alltid skulle finnas där. Från minsta lilla extrastrumpa, till stövlar och mössor (och självklart tydligt namnat!). Gjorde jag detta i hopp om att få en stämpel som ”den optimala förskoleföräldern”? Nej, inte alls, utan för att jag vet hur krångligt allt blir när det aldrig finns rätt kläder till ungarna.
Men sedan hände nåt. N föddes och A gick ner till 15 timmar. Och nu är klädkatastrofen ett faktum. För hur mycket jag än försöker ha koll på allt blir det banne mig omöjligt när man släpar allt fram och tillbaka varje dag (tis-tors). Och varför gör jag det då? Jo, för att barnen är ute när jag lämnar A och det är väldigt mycket smidigare att låta henne ta på sig här hemma i stället för på förskolan då jag måste släpa in klumpen N på ena armen genom dörrar och grindar, knö med 24 andra ungar som ska ut och där A har ”facket” längst in i hörnet.
Så nu längtar vi alla till hösten, av olika anledningar, när det blir lite mer ordning och reda.