OJ vad mycket jag har fått gjort idag när jag enbart har haft en unge, stundtals, i huset 
Alla texter är så gott som klara, upplägget till bloggen är klar och ett första utkast till informationsbroschyren är gjort.
Kommer ni ihåg att jag var lite upprörd här om kvällen ang. det här med bildrättigheter? Och gissa vad? Jo, jag fick rätt! HAHAHA!!
De säger att skadeglädje är den enda sanna glädjen och idag tror jag banne mig att jag är beredd att hålla med (ja, jag vet, det är oerhört barnsligt av mig men jag kan inte låta bli)!
Jag valde att maila Tradera (som annars brukar vara rätt lama när det handlar om att bråka med skojare enligt mina egna erfarenheter…) och frågade om det verkligen var tillåtet för andra att använda både bild och text som jag lagt upp. Givetvis var det ju inte så och av en händelse hade jag faktiskt kvar originalbilden som de behövde. Och nu är ful-auktionen nedstängd. HAHAHA igen.
Det är helt tomt här hemma. Undrar när det hände sist? Måste ha varit i somras nångång? A är som vanligt på förskolan och N har åkt till farmor och farfar. Hon ska stanna över natten och kommer hem i morgon em. Och det är så tomt!
Nåja. Det är ju knappast så att jag är sysslolös. Det hade varit heeeeeelt ljuvligt att bädda ner sig i soffan och titta igenom berget med filmer som väntar (vissa har legat i högen i över ett år…). Eller ärligt talat, bara gå och lägga sig. Men så roligt ska vi inte ha det. I stället ska jag försöka ägna mig åt detta:
För att få sammanlagt (under två dagar då) ca 8 timmars effektiv tid att ägna åt detta är verkligen lyx på hög nivå (Och det har definitivt inte hänt sedan förra våren)! Nu mer handlar den där ”egentiden” inte om att lägga sig i ett bad eller att få sovmorgon, utan om att hinna göra klart tentorna.
I dag är jag sur. Kanske för att morsan stängde in mig i en bur så att jag inte kunde rymma i natt. Jag är också sjukt irriterad på att jag inte kan krypa. Därför tänker jag sitta här hela dagen och vara förbannad tror jag.
Och våga inte komma för nära, då anfaller jag med min knipsare!
Ahh, den smakar ju inte ens gott!!
Näe, nu är jag lite bitter. Mjölken är slut. Jag som hade sparat och doserat under hela gårdagen för att den skulle räcka i dag med. Så finns det inget mjölkpaket när jag äntligen lämnat A på fsk och jag hällt upp kaffet! 
Fasen också… Nästa gång ska jag sätta en postit-lapp på… Åka och köpa ny? Nänä, nån måtta får det väl vara…
Annars? Jo, N verkar också vara lite bitter. För att jag stängde in henne i en bur i går kväll. Hon tittade grinigt på mig på kvällen, ylade under natten och var förbannad tidigt i morse (ja, vid den där tiden då alla normala fortfarande tycker att det är natt…).
Ska jag nämna något positivt också kanske? Jag har hängt undan A´s overall och vinterkängor. Nu får det för F vara vår! Vi bor i GBG!
Åh, vilken lycka! Ett nytt litet liv har anlänt. Visst är det helt fantastiskt? 
Började med att ringa FK för att höra varför i hela världen jag fortfarande inte fått nån FP. Om det är nåt man ska hylla FK för så är det ju i alla fall deras förmåga att beta av en telefonkö. Man känner sig ju en smula missmodig när man får nummer typ 184, men fyra minuter senare var det min tur! Hur som haver fick jag prata med en trevlig man som inte kunde göra något åt det (givetvis) men som lovade att trycka på lite. Tack för det och Hejdå. 20 minuter senare blev jag uppringd av någon som uppenbarligen var min handläggare. En mycket trevlig dam var det. Jag får alltid prata med trevliga människor på FK, det är najs 
Hur som haver hade de/hon bara en fråga. Om jag jobbade vid sidan av min föräldraledighet/studierna? WTF. Under 45 dagar som gått sedan jag lämnade in begäran har de klurat på denna fråga men inte ringt mig. Om jag inte hade ringt, hade jag fått vänta till midsommar på mina futtiga kronor?! Hur som haver så jobbar jag ju inte (herregud, då hade jag väl talat om det!) så hon såg ingen anledning till att det skulle dröja så mycket längre innan pengarna skulle betalas. Det tackar vi för och räknar dagarna ett tag till då…
Annars? Har gjort gipsfigurer med A och laddat Prolistern med auktioner som ska upp.
Vi har skruvat på den borttagna långsidan på N´s spjälsäng eftersom hon puttar undan sin egen säng och trillar mellan hennes och vår. Det känns onödigt. Nu när den väl är på är ju halva smidigheten borta och vi kan väl lika gärna lägga henne i sitt eget rum. Jag ska bara orka forsla bort allt som finns där inne nu först…
Alltså. Jag blir lite matt. Ur en liten futtgrej (att jag hittade en av mina bilder från en såld Tradera-auktion på en pågående) har mina aggressioner vuxit till sig.
Jag har tagit en bild = jag äger den. På precis samma sätt som när du går till en fotograf och tar bilder på dig själv. Då får du köpa kopior på bilden men inte rättigheterna till den.
Jag har ingen lust att vara gnidig och påpeka att det faktiskt är mina bilder som finns här och var och sätta vattenstämplar på dem. Jag delar gärna med mig av dem! Men var snäll och fråga först hörru! 
För några år sedan hamnade jag i en spännande diskussion kring just detta. Några personer hävdade att de skulle bli helt och hållet och totalt förkrossade i fall de skulle bli lämnade av sina kärlekar (ja, det motsatta alternativet att det ev. skulle vara de själva som skulle välja att gå existerade öht inte). De hävdade att de aldrig skulle kunna leva ensamma och att det vore i princip det absolut värsta som skulle kunna hända dem.
Jag vet inte riktigt om jag tycker att detta är intressant, skrämmande, tragiskt eller fascinerande.
Missförstå mig inte. Jag älskar också. Men jag föredrar att leva tillsammans med i stället för genom någon. Jag vill ha kvar min egen identitet i stället för att bara vara en del av ett par. Jag skulle med största sannolikhet också fälla tårar och tycka att det vore trist i fall jag skulle hamna i den situationen. Men det skulle inte få knäcka mig totalt.
Och hur vet jag detta då? Det vet jag givetvis inte. Men kanske har jag trots allt lärt mig något genom alla år. Hoppas jag. Jag har också levt genom i stället för tillsammans och något mer skevt och osunt får man leta efter tror jag. Jag har vänt ut och in på mig själv för att passa andra och passa in. Allt för att få kännan känslan av att kanske vara åtminstonde lite älskad. Så här ett antal år senare känns det bara patetiskt och tragiskt.
Så i stället för att förvandlas till ett offer hoppas jag att jag i stället skulle våga lita och tro på mig själv. Det borde vi alla göra lite mer.
A: ”När jag blir stor ska jag göra massor med tatueringar!”
M: ”Jaja, mamma kan betala…”
A: ”Nej nej! Jag ska göra dem!”
A tränade på sitt framtida yrke genom att fylla i mina stjärnor…
Så här tyckte GP. Vad tyckte jag? Att det var helt ok. Trots ruggigt sur sång här och var och det gigantaiska misstaget att avsluta med Team Gyllenhammar. Det rådde liksom inget tvivel om saken till varför den kören åkte ut redan första gången om man säger så… OMG vilken katastrof.
Nåja, det var en trevlig kväll hur som haver! Sorgligt nog insåg vi att vi precis missat bussen hem när vi kom till centralen. Hade det inte varit för att priset för en taxiresa hit motsvarar ett mindre lands statsskuld hade det varit ett alternativ… Nu fick det bli en hamburgare på Big M. 03.30 landade vi i sängen och omkring 06 var det morgon. Halvskoj. Men jag slapp i alla fall åka till jobbet som vissa andra.
Lite mat och lite underhållning med glada vänner. Blir nog najs!
Fort som attans har dagen gått men trevligt har det varit
Mötte fina J och lilla E på Centralen vid 10 och vi hann med en fika på trevliga café Vi på Backaplan (där vi dessutom fick till en speeddejt med C) innan vi åkte hem en liten sväng. En mycket trevlig dag alltså (Även om det känns som om det är typ 10:e november ute…)
En smula trött efter en skön sovstund
Mmm, äta grodlår!
N tyckte det var najs med besök men blev en smula grinig när E försökte låna grodan…
Fina lilla E!
Yes! Jag fick ett bokningsnummer till Tittut Barnmarknad Känner ni att det finns saker här hemma ni har ett behov av att paxa är det läge att höra av sig Nejdå… Men det ska bli skönt att förhoppningsvis minska berget av bananlådor en smula…
I morgon blir det en fika i den stora staden med trevligt sällskap. Blir najs
Egentligen fattar jag inte alls varför jag ö.h.t. tycker att de är roliga. Det måste vara nåt fel på mig. Fast å andra sidan vill jag ju ha en gigantisk dammsugare också och vill vi inte alla egentligen, innerst inne, ligga och gosa med en liten multiresistent bakterie?