Bekännelser och tårtor
fredag, mars 4th, 2011Jag sätter mig ner en stund. Det är en dålig idé för då hinner jag känna efter. Och ska jag vara ärlig? Ja, varför inte, vad skulle jag förlora på det? Jag är så sjukt trött. Jag har tappat gnistan helt och hållet. Jag vill bara lägga mig ner och ta en månads paus. I trappan upp måste jag ta ett steg i taget och ta pauser eftersom mina ben inte vill bära mig. Huvudet snurrar och jag känner mig kräkfärdig. Tröttheten känns precis så där förlamande som i början av en graviditet (nej, jag ska inte ha fler kids) och hjärnan funkar öht inte alls. Jag är tankspridd, glömmer nycklarna i dörren flera gånger på raken och lägger osthyveln i skafferiet. Tålamodet och det goda humöret står på noll och jag vill bara sätta mig ner och grina en skvätt.
Varför? Jag vet inte. Livet är inte tyngre nu än det brukar vara och jag har ungar som sover skapligt. Det finns inga fler måsten än vanligt men ändå tar det stopp.
Det går över, det gör det alltid. Men just nu känns det som väldigt dålig tajming.
Nåja. Jag har fått ihop tårtorna i alla fall. Nu ska jag fixa fiskdammspåsar (samt trolla fram ett fiskespö från ingenstans).
Ska samla ihop barnen och åka buss tvärs över hela stan för att ta en fika med två trevliga flickor och tillhörande bebisar. Men innan jag kommer så långt var jag tvungen att boka frakt på Schenker för ett paket som ska iväg. Egentligen var det ju inte svårt alls men när jag insåg att jag öppnat skiten i Chrome blev det ju lite svettigt innan jag hittade ”skriv ut-knappen”… Nåja. Paketlappen är på och M får lämna in den under dagen.