Welcome to the Jungle

Åh, nu hittade jag ett sånt där bra citat igen! Den här gången i Maskulinitet på schemat – pojkar, flickor och könsskapande i förskola och skola (red. Marie Nordberg).

Sid. 215: Normaliseringen av den tudelade könsmodellen och tanken om två skilda könsmanuskript, förklarar varför jämställdhetsföreläsare, skribenter i jämställdhets inriktade rapporter, eleven Tom och andra gång på gång måste peka ut vad som är manligt och kvinnligt samt vart gränsen går.

Och det är precis därför jag är så skeptisk mot kompensatorisk pedagogik. För där verkar hela idén bygga på ett särskiljande och där ”rätt” och ”fel” uppmuntras eller hyllas, om än i omvänd ordning. Det går inte att tillämpa den sortens pedagogik utan att först göra klart för sig själv (och barnen) om vad som är ”kvinnligt” och vad som är ”manligt” för att sedan värdera och jämföra dessa mot rådande normer. Så innan vi ens har påbörjat arbetet till förändring har det grusats och vi har i stället bidragit till att återskapa och reproducera rådande könsnormer.

… är begränsning, något jag borde ha lärt mig för länge sedan. Förslagsvis borde min handledare på högskolan ha upptäckt detta redan 2005 och spärrat in mig i en liten begränsningsgrupp där vi alla fick lära oss att begränsa oss lite mer

Så, idag ska jag öva på att begränsa mig. Jag hade planer om detta för ett tag sedan. Det har inte gått så bra. Jag har obegränsat mig så mycket jag inte ens har hunnit börja med del 2 av tentan.