Welcome to the Jungle

Jag saknar verkligen skolan. Ja, kanske inte just den teoretiska biten för den har jag ju ändå, men den sociala delen.

Det är kanon att plugga på distans på många sätt och vis. Men oj vad jag saknar att ha nån att bolla idéer med, att dricka kaffe ihop med, galna gupparbeten, gemenskapen och den kollektiva irritationen Nu får jag i stället plåga min närmsta omgivning (och ni som läser den här bloggen…) med mina tankar. Och ja, det är ju visserligen trevligt, men det blir ju mest en envägskommunikation (även om ni är duktiga på att kommentera tycker jag ).

Och ja, jag blir nog lite knäpp av det, för när jag väl pratar med folk kan jag inte sluta. Det kan säkert upplevas som en smula tröttsamt tror jag, men ni får väl ha överseende med det ett tag till fram över.

Vid frukostbordet:

”Tänk om vi hade varit fyra tjejer som bodde här, att pappa var en tjej alltså. Då kunde pappa städa och du kunde ligga i soffan och vila. Du behöver lite mer lugn och ro mamma.”