Om den kvinnliga kvinnligheten
Urkärnan i att vara kvinna verkar vara kunna bli gravid och föda (OBS! På det korrekta sättet givetvis, kejsarsnitt vik hädan!) barn.
Ibland hör jag hur barnlösa kvinnor (om jag nu får generalisera i detta känsliga ämne?) menar att de inte känner sig som hela kvinnor och att kvinnligheten på något vis går förlorad. Jag kan inte förstå hur de känner men jag kan förstå att de känner så.
Men! Om det nu råkar vara så att vi lyckas blir gravida och föda barn, kanske både ett, två och fem stycken, är vi fulländade och lyckade som kvinnor då? Nej, minsann, för så fort vi lämnat BB börjar jakten. Jakten på att få den perfekta kroppen tillbaka (tillbaka? Jag visste inte ens att jag hade den innan? Vart låg den då? i Garaget?). När jag fick N hann jag inte ens ut från BB innan den föll över mig. Kvinnan jag delade rum med ett kort slag ojade sig över att hennes mage inte hade gått tillbaka ännu. Det var ju ändå 5 timmar sedan hon födde, så var det inte sist! (Ja, jag är helt seriös.)
Här hittar jag en smaskig artikel som spär på mina funderingar.
Summa av detta: Shame on you, kvinna, i fall du inte kan bli gravid. Men nåde dig om du lyckas och låter det synas efteråt att du kan!
(Och, som en kommentar till artikeln, det enda sättet jag skulle hinna tillbringa tid på gymmet sex dagar i veckan vore om min personliga tränare läste min kurslitteratur för mig samtidigt som jag joggade på löpbandet. Samt om mina ungar skjutsade mig dit.)
mars 21st, 2011 at 20:44
Den artikeln får mig att bli lite sjuk/illamående ;P