Welcome to the Jungle

Hahaha. Jag bara älskar det. Tack Mari.

Hallå? Vart ÄR ni?

Det känns som om jag är instängd i en bubbla. Runt omkring mig surrar plutti-snutt, gulli-gull, rosa grädde, fredagsmys och alla var sååååå lyckliga där de satt och luktade på blommorna! OMG, jag orkar inte med mer sånt!

Jag citerar baksidan av Mia Skäringers bok Dyngkåt och hur helig som helst: ”Jag är bara så trött på superdupermorsor, självuppoffring, martyrskap, husfridsknull, och falska glättiga fasader. Jag längtar efter verklighet, sårbarhet och magar med hudbristningar. Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp.”

Jag kan inte hålla med mer. Jag vill höra bitterfittorna gnälla över hur sjukt trötta de är på att gå upp på morgonen, hur trist det är att betala räkningarna/skala potatis/tvätta/skura/laga middag och jobba arslet av sig. Jag vill höra om fler som ibland blir sjukt trötta på vardagen, som glömmer att ta med extrastrumpor till förskolan 8 dagar i rad och som ibland funderar på vad i hela världen de har gett sig in på.  Låt mig få läsa om livskriser, tårar och verklighet. Om hur sjukt jävla svårt det kan vara att hålla ihop en familj där alla drar åt olika håll. Från dem som har varit med ett tag…

Kan livet bara vara snutte-plutt hela tiden? Seriöst? Eller handlar det bara om självbevarelsedrift, att inte hänga ut sitt dötrista liv på internet? Ah, jag vet inte. Sjukt trist är det i alla fall att hela tiden läsa om att ”nu blir det fredagsmys framför Let´s dance. Hela familjen sitter i knät på varandra och är sååååå lyckliga! <3 <3 <3)”. Att jag enkelt kan lösa det problemet genom att sluta läsa? Ja, bra ide´, men det är så himla göttigt att gotta sig i det samtidigt.

OMG vad jag låter bitter (skönt att nån väger upp lyckan). Tur att jag inte tvingat dig att läsa den här bloggen

Barnet äter burkmat!

(Ps. Det krävdes ett restaurangbesök…)

Idag är jag irriterad på två saker:

1. Att den här bloggen nu mer är så jävla långsam jämt. Hade jag orkat hade jag bytt.

2. Att jag är för trög för att fatta vad FK pratar om (jag frågade dem innan och jag frågade dem under tiden och trodde verkligen att allt var som vanligt eftersom jag tyckte att det var det de sa). Jag tänkte ju att jag skulle ta och piffa till tillvaron nu under våren genom att ta ut lite FP. Under alla tider har jag haft FP baserad på mitt tidigare arbete (före skolan). Det har jag helt plötsligt inte längre (p.g.a. att jag inte jobbar vid sidan av studierna enligt FK, huh?). Så nu får jag lägsta nivån och aldrig i livet att jag plockar dagar då! Det är ju som att kasta dem i sjön. Så nu blir det ingen mer FP på ett bra tag (dvs innan jag hunnit jobba upp den…). Inte för att jag hade någon hög ersättning innan detta heller visserligen, men när man får ut mer i barnbidrag är FP känns det ju totalt meningslöst. Nej, jag tänker inte ringa dem och försöka få någon klarhet i det heller, för det spelar ingen roll egentligen. Jag är bara trött på detta just nu…