Bekännelser och tårtor

Jag sätter mig ner en stund. Det är en dålig idé för då hinner jag känna efter. Och ska jag vara ärlig? Ja, varför inte, vad skulle jag förlora på det? Jag är så sjukt trött. Jag har tappat gnistan helt och hållet. Jag vill bara lägga mig ner och ta en månads paus. I trappan upp måste jag ta ett steg i taget och ta pauser eftersom mina ben inte vill bära mig. Huvudet snurrar och jag känner mig kräkfärdig. Tröttheten känns precis så där förlamande som i början av en graviditet (nej, jag ska inte ha fler kids) och hjärnan funkar öht inte alls. Jag är tankspridd, glömmer nycklarna i dörren flera gånger på raken och lägger osthyveln i skafferiet. Tålamodet och det goda humöret står på noll och jag vill bara sätta mig ner och grina en skvätt.

Varför? Jag vet inte. Livet är inte tyngre nu än det brukar vara och jag har ungar som sover skapligt. Det finns inga fler måsten än vanligt men ändå tar det stopp.

Det går över, det gör det alltid. Men just nu känns det som väldigt dålig tajming.

Nåja. Jag har fått ihop tårtorna i alla fall.  Nu ska jag fixa fiskdammspåsar (samt trolla fram ett fiskespö från ingenstans).

2 Responses to “Bekännelser och tårtor”

  1. Camilla Says:

    Eeeh, är för trött för att peppa… Men du förtjänar pepp, uppskattning och minst 2 dygns ostörd vila!
    för att strö lite salt i såren kan jag meddela att din chokladhylla gått sönder ;)

  2. Karin Says:

    Tack! <3

    Haha, känns lite passande ;-) Får ta upp chokladhyllan och Baklavan på måndag ;-)

Leave a Reply


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu