Ge fan i att slå mig i huvudet!
Någonstans mellan 13-13.45 är det som att någon slår mig i huvudet med en slägga. Varje dag, måndag till söndag. Jag blir så outhärdligt trött och skulle kunna sälja mina ben för att få ta en powernap. Men icke. Eftersom jag har begåvats med två underbara barn är det bara att sätta fart och väcka den ena för att gå och hämta den andra.
Pluggandet ligger på is denna vecka. När jag ska försöka få nåt ur hjärnan måste jag få åtminstone lite tid till att förstå det jag läser och inte bara hetsläsa för att vända blad. Den tiden finns icke denna vecka. Inte heller på kvällarna. (Dessutom är det rätt jobbigt när den enda tiden jag har till förfogande råkar infalla just under den där ”någon slår mig i huvudet-tiden”.)
mars 1st, 2011 at 15:00
Jag är så trött… kunde inte sova av stress och B styr ju liksom möjligheterna till sovmorgon om man är den som ska vara hemma= inte. Och hon kan ju bara sova på balkongen så då vill inte jag lägga mig och sova ens i rummet intill den. Så, jag skickar min förståelse!
mars 1st, 2011 at 15:24
Ah, knivigt! Vi får väl ta våra sovsäckar och lägga oss på er balkongen med våra ungar, haha. (Och lite så där känner jag med, N sover ju också ute och det känns inte så mycket ”duktig förälder” att slockna på soffan då
)