Welcome to the Jungle

I år ska vi slå på stort och förodla våra växter. Jag tror att det är enda sättet att få större och biffigare tomater än vad grannen har

Jag och A diskuterar det här med flick- och pojkleksaker. Jag frågar A om vad tjejgrejer egentligen är för något:

”Aaaa men… Hello Kitty och Spiderman och sånt!”

—

På väg hem från förskolan:

”Mamma, du är bäst! Du kan läsa och laga mat! Och städa. Och sova. Men inget mer tror jag…”

—

Det stora samtalsämnet just nu är det kommande födelsedagskalaset:

”Vi måste ha hattar! Och ljus! Och en MONSTERDRÄKT!!”

Någonstans mellan 13-13.45 är det som att någon slår mig i huvudet med en slägga. Varje dag, måndag till söndag. Jag blir så outhärdligt trött och skulle kunna sälja mina ben för att få ta en powernap. Men icke. Eftersom jag har begåvats med två underbara barn är det bara att sätta fart och väcka den ena för att gå och hämta den andra.

Pluggandet ligger på is denna vecka. När jag ska försöka få nåt ur hjärnan måste jag få åtminstone lite tid till att förstå det jag läser och inte bara hetsläsa för att vända blad. Den tiden finns icke denna vecka. Inte heller på kvällarna. (Dessutom är det rätt jobbigt när den enda tiden jag har till förfogande råkar infalla just under den där ”någon slår mig i huvudet-tiden”.)