Welcome to the Jungle

Det är verkligen trevligt med lite besök ibland. Fina A-K och H har varit här

Kompisbus

H, lika smarrig som en påse lördagsgodis!

Postfördelningen i hushållet. Min vs. hans del.

N har en ny grej för sig. Jag fattar ingenting. Är det ett nytt Friskis-moment?

I går fick jag ett smakprov av J´s tjusiga orkidé. Det fick mig att fundera över hur våra egna växter ser ut här hemma.

Den typiska växten här hemma är en garderobsblomma. Oändligt tacksam och totalt omöjlig att ta livet av. På andra plats har vi någon sorts palm och så länge den får vatten nån gång per månad och lite sol är den nöjd. Fine.

Sedan händer det ibland att vi (och andra…) försöker hotta upp vårat hem med en trevlig växt. Det går alltid dåligt. Alla växter som har blommor (utom just orkidéer faktiskt) är dömda att döden dö i detta hem. Diverse snittblommor brukar klara sig ett par dagar visserligen.

Men, sedan kommer det stora problemet: att slänga den döda växten. Det blir liksom bara inte gjort. Det är mängder med gånger som jag kommit på att ”just det, där står det en vas med tulpaner som vissnade för tre veckor sedan”, gärna i samband med ett tjusigt besök…

Problemet går dock att undvika. Så fort blomman ser lite hängig ut bär man in den i tvättstugan. Tada! Problemet löst (läs: gömt). Ett annat sätt är att helt enkelt gå in stenhårt för att blomman ska leva. Således är vår Julstjärna just nu den mest ompysslade växten här hemma . Varför? Jo, för att jag vet att den kommer att dö och jag orkar inte slänga den. Och i tvättstugan är det fullt.

Julstjärnan vs. Amaryllisen