Welcome to the Jungle

Ibland blir det helt enkelt inte som man tänkt sig. Den här helgen skulle vi ha åkt upp och träffat mormor, syster yster med familj, pappa och övriga. A hade laddat för att åka pulka med morfar och jag såg verkligen fram emot att åka, för det händer så sällan.

Men så blev det inte alltså. M ringde igår em och A hade kräkts i kassan på Ikea (sorry alla shoppare, blir ni magsjuka är det vårt fel…). En hygglig väktare hade hjälpt till och det var ju snällt. Sen ytterligare en gång i bilen hem (i en påse, bravo!) och sedan här hemma. Var ju bara att ställa in hela helgen och sätta oss själva i karantän. Verkligen suck. Shit happens, ok, men roligt är det ju ändå inte.

A är pigg och som vanligt idag. Ingen annan av oss har blivit sjuka. Än. Sist fick jag det två dagar efter A. Då var jag gravid i v.13 typ och hade verkligen en riktig kräkvecka. Fy. Men så illa blir det ju inte denna gång.

I går fick jag mail om att man kunde göra sen anmälan på Genuspedagogik 2. Fasen också. Varför kan jag inte bara vara som ”alla” andra, vara nöjd med att sitta här hemma utan att behöva använda hjärnan? Hade jag bara haft N hade jag sökt den för länge sen men nu har jag A här också och hon kräver långt mer jobb än N egentligen. Gah! Kunde de inte bara ha struntat i att skicka det där mailet till mig? Jag hade ju kommit överens med mig själv att släppa den kursen…

… en tvättrådslapp

Jag vill verkligen ha en sån här. Jag tvivlar på att jag sett något roligare, nånsin. Jag tvivlar också på att jag någonsin kommer att få en

Problem har uppstått. VAD köper man till nån som har allt och det han inte har köper han själv och vars önskelista börjar nånstans runt 1o000:-? Gärna som man kan beställa fort som attans… Och jag som var så nöjd över att ha ordnat alla julklappar. Alla utom the one förståss… Själv har jag beställt en tröja till mig själv som M kan slå in och lägga under granen till mig. Mycket praktiskt

———————————————————————————————–

En kvart senare…

Yes! Jag hittade världens bästa grej till världens rörigaste karl…

För första gången på många år ska jag fira jul med en riktig gran. Vi har en helt okej plastgran, symmetrisk och väldigt fejk,  och jag har väl inte tänkt så mycket mer på det. Snarare tyckt att ”ju enklare desto bättre”. Men nu när den står här så känns det faktiskt för första gången i år en smula juligt. Det luktar jul som det gjorde när man var liten

Sen att granjäveln barrar får jag väl leva med. Även om jag redan stör mig på det efter 18 timmar… Men fint är det ändå och finare blir det när jag orkat leta fram pyntet. Kanske borde Ingvar få flytta ner under där. Det borde han ju gilla. Ah, jag har inte presenterat honom ordentligt va?

Visst ser han trevlig ut? Hitflyttad från Norge och allt. Dessutom tror jag att han kommer att matcha bra med årets pynt. Just nu står han bakom TVn och trycker och det tycker han väl inte är jätteroligt…

A har idag åkt med M på diverse jobbmöten och annat. Jag och N får underhålla varandra. Och sen det lilla livet började vända sig vägrar hon att tillbringa en sekund på rygg. Då får man hitta på nya lösningar av det man har att tillgå

Där kan hon sitta och vila när hon inte orkar ligga på mage mer

Ut ska vi inte bege oss idag. Gårdagens regn och nattens minusgrader gör att det är snorhalt idag med och att gruset vi hällde ut bara rullar omkring ovanpå isen. Dessutom läste jag att de har fullt på ortopeden på SU så de är icke läge att bryta ben nu.

Ok. Jag har insett att jag är rätt normal i alla fall. Jag kollade klipp på youtube från Oprah och jag skrattade så jag grät. Det finns de som är värre. Och det roligaste är att det är de medelålders mammorna som skriker högst Och titta på hela klippet hörrni. Mammorna i källaren är fantastiska

A är ett mycket envist barn men jag bävar för att att det blir ännu värre med N. En god vän berättade hur det kunde gå till när dottern skulle kläs på (för övrigt en mycket charmig och ljuvlig tjej) . Och som jag känner igen det där. Precis sån var A med. Helt plötsligt förvandlas det lilla barnet och blir minst 10kg tyngre, 1 meter längre och beter sig som en stor påse sand. Helt lealös.

Men A väntade i alla fall tills hon blev ca 1½ år innan hon blev helt omöjlig. Innan dess var hon rätt nöjd med det mesta och kunde ligga i timmar och filosofera. Men N, hon har inte tid med sånt. Nu har hon ju lärt sig att snurra runt och och då ska det ju självklart övas hela tiden. Det är fasen omöjligt att få på det lilla barnet en blöja för det hinner knappt säga ”smack” innan hon är runt. Och väl där så blir hon sååå arg efter ett tag eftersom hon självklart blir trött. Jag vänder henne tillbax och då blir hon ännu argare och slänger sig runt igen. Herregud… Men facit i hand från A kan jag bara vänta mig det värsta Men söta som få är de ju så klart!

(Och ni som är lite smartare än mig på detta kan väl vara vänliga att tala om för mig hur jag gör för att få in filmklippet här i själva inlägget, bitte)

Jag har fått pris! Jag visste väl att jag var i alla fall lite bäst Jag tackar J ödmjukast för detta, som helt ärligt gjorde min dag

Och så här ser det ut:

Och om jag nu har förstått detta rätt så går det till på följande vis:

Cherry on top award:

1. Tacka den person du fick den av
2. Kopiera utmärkelsen till din blogg
3. Dela tre saker som du gillar, med dina läsare
4. Skicka utmärkelsen till fem bloggar som du tycker förtjänar denna utmärkelse

Beautiful blogger award:

• Skriv 7 saker om dig själv och skicka även denna till några av dina favoritbloggare

Okej, då kör vi!

Tre saker jag gillar:

• Nagellack
• Hårfärg
• Tatueringar

7 saker om mig själv:

1. Jag tror på ett livslångt lärande (hoho, det är synd att mina gamla lärare på högskolan inte läser detta
2. Jag får kramp när jag inte har ordning och reda, speciellt på papper och sånt
3. Jag ställer höga krav på mig själv. Ibland för höga.
4. Jag gillar inte  sällskapsspel
5. Jag tycker att det läskigaste som finns är avloppsbrunnar och rör
6. Jag tycker att tandkrämsspott är det näst läskigaste som finns
7. Min stora skräck är att jag ska sluta tänka utanför min egna hjärna *ryser*

Ja, så var det med det. Och då till de bloggar som får dessa två awards:

• The dollhouse (ja, nu var det ju därifrån jag fick detta, men denna blogg är en stor favorit. Klokt och tänkvärt finns det gott om där)
• Cloo – för inspiration och underbara kläder
• Mari – kort och gott; bara skön att läsa
• Stand by me as life unfolds – underhållande och lättsamt
• Julia – ja inte kan kusinen få vara utan när hon har en så fin blogg (och nu tänker ni alla, om hon inte slutar tjata om den där förbannade sagan ska jag aldrig mer läsa den här bloggen!)

Japp, så var det med det. Nu ska jag fira med julmust och Efterlyst. Och keep on blogging så jag har nåt att göra mellan varven gott folk!

Ja jag vet. Ni är så nyfikna på vad jag tyckte om Eclipse, eller hur?

Så vad tyckte jag då? Givetvis tyckte jag att den var bra. Vad annars? M jobbade kväll på mässan i söndags och goa J var här på dagen och lämnade den. M missade första halvtimmen men såg faktiskt resten med mig. Jag tror inte att han var så imponerad och muttrade nåt om att ”är han verkligen så snygg?” Jag kände mig som en tonåring igen när jag himlade med ögonen och suckade om att ”aaaaa men… Det är ju hela grejen förstår du väl, allting!” För är det inte så det är? Hur nöjd jag än är med mitt villaliv som tvåbarnsmorsa, närmre de 30, vars dagar för tillfället kretsar kring morotspuré och tvättmaskinen, så är det inte dumt att om så bara för en stund få vara en del av en fiktiv värld. En värld där ingenting är omöjlig. ”Om jag kunde drömma” som sagt… (Sen är det ju klart att det är ju väldigt vackra landskap att titta på, eller vad säger du J? Men det är ju liksom bara en bonus *s*)

Men ja, åter till filmen.  Med god marginal fick den godkänt. Men visst störde jag mig lite på slutet. Men å andra sidan, om de delar sista boken i två filmer är det väl inte å konstigt att det blev på det viset. En sak i taget s.a.s. Det känns också bra att jag inte blev så totalt deprimerad den här gången, haha. Det var inte fullt lika dystert som sist

Och stackars M sliter med mitt nya intresse, men han hade i alla fall (helt på eget bevåg) laddat batteriet i den bärbara dvd´n här om kvällen så jag kunde lägga mig i sängen och kolla extramaterialet. Det är äkta kärlek det!

N har kämpat i många veckor och nu idag lyckades hon äntligen snurra från rygg till mage. Så glad hon blev! En stund… För sen blir det problem. Hon blir nämligen hemskt arg när hon inser att hon inte kan 1. komma framåt 2. rulla tillbax till rygg. Nåjå, hon får väl ligga där och skälla så kommer hon väl på det så småningom.

N-style

Bakar lussekatter

Lussesniglar

Även pappan bidrog till skapandet i år…

Resultatet

Årets luciabilder

Okej. Vi tog 2 seriösa med.

Jodå, det händer ungefär en gång per år att vi slår på stort och ser en film ihop. Det finns alltid saker som kommer i vägen och även om vi båda gillar film är vi väl inga inbitna filmtittare någon av oss (jaja, inte innan jag själv förvandlades till manisk d.v.s.) och tar oss således inte tid till detta. Men idag frågade ändå min kära M om vi inte kunde ha lite ”chips- och filmkväll”. Jag såg genast min chans att skoja lite (med hans redan klena sinne i denna fråga) och svarade med stor entusiasm Ja! Vi åker och hyr Eclipse så kan vi ha filmmarathon med ALLA TRE filmerna hela natten! Med lätt flackande blick muttrade han något om att han hellre skulle skotta bort all snö i hela området än ägna en kväll åt det…

Nåja. Jag kommer ändå att överleva då jag vet att jag kommer att få den lilla guldklimpen levererad så småningom av J. Det ser jag fram emot Och böckerna har jag läst ut. Allihop. I´m still alive. De är bra. På lagom nivå och påverkar mig inte lika mycket som filmerna gör. Fortfarande obegripligt. Jag kom igår kväll på att jag inte sett extramaterialet till New moon och släpade med mig den bärbara DVDn till sängen. Och vips så var jag helt deprimerad igen…

Så vad tror ni? Blir det någon filmkväll? Tveksamt. Jag har svårt att tro att vi skulle kunna hitta en film i samlingen här som vi båda gillar. Men å andra sidan så beställde jag ju faktiskt Solsidan som kom i veckan (medan jag var maniskt inne i böckerna och inte såg på TV mer än Bolibompa) och där skulle vi väl kunna skratta vid samma tillfällen i alla fall så det finns ännu hopp!

Ok M, eftersom jag vet att du läser min blogg nån gång i bland gör jag det lite visuellt i år. Utan inbördes ordning:

http://www.jarlhammar.se/shop/index_rockbysw.html

http://shop.amandaegilson.com/ringar-orhangen/namnring.html

Ok, det sista var ett skämt. Hahaha. Jag vet att du är dödligt (haha igen) less på den där sagan

Så efter många om och men har jag äntligen fått det =)

Två saker stör mig.

1: eftersom jag började 2005 och lärarprogrammet hunnit ändras en miljon gånger är det utfärdat med de gamla poängen. Det ser ju rätt så mycket fattigare ut med 140 i stället för 210. Men men. Jag visste ju att det skulle bli så.

2: Fattar inte varför mina fristående kurser (vilka jag fick med, det var ju trevligt) á 50hp inte är betygsatta. Det hade ju varit najs att få glänsa lite. Aja, skit samma. Det var som sagt trevlig att jag fick med dem i samma dokument så jag ska väl inte klaga.

Märkligt nog känns det som att det är nu jag ska fira. Men vad? Att jag har typ 250000:- i studieskuld kanske?

Igår em var var A och lekte en stund hos W. På väg hem tittade hon upp mot himlen och snön som föll i mörkret. Hon vände sig mot mig och tittade på mig så där fundersamt, men glatt, och sa Mamma, jag tror att det är alla i himlen, alla änglarna och A, som kastar snöboll och har roligt när det snöar så här. Då blir det så här stökigt här nere när snön ramlar ner. Mitt älskade, kloka och underbara lilla hjärta… Det var så fint och självklart på något vis så jag kunde inte hejda de små tårarna i ögonvrån.

Jag tror inte att det är lätt alla gånger att vara barn, men det finns en sorts självklarhet i deras tänkande som jag önskar att vi kunde få behålla när vi blir vuxna. Gränsen mellan fantasi och verklighet blir flytande och allt är möjligt. Tänk om vi inte alltid hindrades av vårt rationella tänkande, utan om vi lite oftare kunde se livet (och kanske döden med för den delen) ur ett barnperspektiv. Vore det inte underbart?

Och se så fint de har gjort åt oss, jag tror visst att det gick livat till där uppe i natt