Tack!
Vissa dagar suger. Vissa värre än andra. Speciellt hårt suger de dagar då då man vevar upp sina tunga, blinda ögonlock och ser den bistra verkligheten.
Idag är en sådan dag. En dag då jag tvivlar på allt, undrar vem jag är och vart jag hamnat.
Och vet ni. Mitt i den hårt sugande dagen läser jag något fantastiskt. Något som värmer mitt hjärta. Någon som jag inte ens känner i den tunga verkligheten utan bara genom ord gör min dag så mycket bättre. Det värmer det där frusna en smula och ger mig ett visst hopp om att jag kanske ändå alltid äger mina tankar och mina egna ord. De har alltid funnits och jag hoppas att jag aldrig kommer att tappa bort dem. Ibland undrar jag om det är allt jag har och kan, men de har alltid hjälpt mig genom livet.
Så tack, du som påminner mig om att aldrig sluta använda mina tankar.
december 27th, 2010 at 16:33
Det är den dagen du slutar tänka som du ska bli rädd. Den dagen du gör som alla andra, inte av rädsla för att bli lämnad kvar utan för att det är enklast. Då kan man lika gärna ge upp.
december 27th, 2010 at 16:56
Så sant, så sant…