En snäll bebis?
Hur ofta har man inte hört det? ”Är bebisen snäll?” Ärligt talat, vad menar man med det egentligen? Att bebisen inte slåss? Att den inte vandaliserar busskurer? Att den äter, bajsar, sover och däremellan är tyst och glad? Vad är motsatsen till en snäll bebis? En elak? N har en tillfällig (hoppas jag) svacka. Hon är missnöjd mest hela sin vakna tid. A hade kolik och skrek sig blå (nåja…) tre timmar varje kväll, dag ut och dag in, tills hon var 10 veckor. Jag stängde in mig på toa och grät floder för jag orkade inte med henne. A kan ju knappast ha kvalificerat sig in i begreppet ”snäll bebis”. Eller? Är N en snäll bebis?
Ja, vad vill jag komma fram till med detta? Att frågan ”är hon snäll” är en helt absurd fråga. Jag brukar svara ”Nej, hon är väldigt elak”. Det brukar resultera i himlande ögon och suckar. Det är roligt 
När vi ändå talar om märkliga bebissaker så måste jag bara klaga lite på de där små bruna glasflaskorna med diverse innehåll (d-droppar, magdroppar…) man använder sig av. OK. Meningen är ju att man ska hinna räkna dropparna men jag fattar verkligen inte varför det måste droppa såååååå långsamt!! Här ges allt man kan ge; minfom (visserligen är detta i en mer sammarbetsvillig plastflaska), d-droppar och sempers magdroppar. Och ni kan ju själva räkna ut hur ilsk (dvs ännu mer iskl än annars) lilla Axl hinner bli innan alla doser har landat i den lila munnen och maten kan serveras. Vid det laget är bebisen inte snäll längre kan jag lova Det måste ju gå att tillverka de där flaskorna utan att det tar 15 sekunder mellan varje droppe?!
För övrigt har fiskmobilen fårn Ikea ytterligare en gång visat att den är da shit! Det är ju roligt att bebisen åtminstonde är nöjd (snäll?!) två minuter om dagen; vid blöjbyte.
En snäll bebis?
… ja, kanske finns det hopp?