Welcome to the Jungle

Jag hade planerat att åka in till stan en sväng idag. Några småsaker stod på listan (en fikabody till N, kanske ett par skor till A, några linnen till mig?). Så jag satte mig på bussen och lagom till att jag slagit ner min lilla (stora?) rumpa klubbade huvudvärken ner mig. Aj aj. Jag tog mig ett varv runt Nordstan och gav sedan upp. Tanken på att jobba mig genom 50000 galna löpare samt ett antal moskédemonstranter kändes så där just idag.

Vad jag hade med mig i påsen på vägen hem? Ett rör Treo och en skakad cola. Dåligt resultat måste jag säga.

M övar sig på att vara föräldraledig och har tagit med sig båda barnen till Amhult. Underbart när huvudet trilskas. Jag tar mig ett paket snabbnudlar, en Treo och lägger mig en sväng tror jag.

Jaha jaha. Ytterligare ett steg mot vuxenlivet har klivits. Igår ringde rektorn och bokade tid för att skriva klart alla papper vilket kommer att ske på måndag. Jag hade räknat med att lönefrågan skulle förhandlas då men det hade inte hon tydligen. Även om jag verkligen är en sopa på det här med löneförhandling (och kanske är det inte så märkligt, jag har ju aldrig gjort det!) så får jag anse mig nöjd med resultatet. Visserligen bor jag i det här fallet vid Sveriges baksida men totalt uselt blev det ju inte heller. Det kändes också faktiskt rätt skönt att allt slit med alla kurser också sågs på med positiva ögon.

Så, vad ska jag göra när jag får min första löneutbetalning då? Kanske köpa en swift till N? Jag ska i alla fall köpa världens bästa vinterskor till vintern utan att behöva gräva i reahögarna i april året efter. För det är jag värd. Haha.

Sprang av en slump på en bok i går på biblioteket som visade sig vara kalas Proppfull med tips och idéer för att utveckla en jämställd verksamhet. Kööööööööp!!

I fredags kväll var det kalas minsann! Det händer inte så ofta. Det går tillräckligt långt mellan gångerna för att jag varje gång ska upptäcka att jag blivit äldre… Inte var det bättre den här gången. Det började med att jag insåg att klänningen (eller ja, i ärlighetens namn var det väl en tunika…) var för kort för att ha till strumpbyxor. Ojoj, när blev en klänning för kort? Nu, tydligen.

Nåja. Det var en trevlig kväll även om nästa tantuppvaknande innebar att jag insåg hur sunkigt det är på Rockbaren. WTF? När blev det sunkigt? Eller har det alltid varit så? Var jag helt enkelt bara tillräckligt nöjd över att ölen var billig förr? Okej, toaletterna har ju varit förjävliga sedan urminnes tider men resten? Nä, det var så där. Den tredje tantvarningen uppenbarade sig på Lisebergshallen dit vi begett oss för att se Hardcore Superstar. Eter ett par låtar tyckte jag att ljudet var för jävla dåligt och hörde bättre på utsidan (!). Dessutom var det en slätstruken konsert som knappas gav gåshud och vi gick innan det ens var slut. Vilken besvikelse av mina gamla gudar…

Fredagskvällen avslutades med en cola (!, tant nr.4?) på Rockbaren innan vi tog bussen hem vid 01.30 nånting…

Efter en powernap på ett par timmar satt jag åter igen på bussen mot stan. Denna gång i sällskap med grannen (för ingen kan shoppa som vi ) på väg mot Baby&Barn-mässan. Jag saknade en del utställare (som t.ex. Blingo och Bambino-Mam) och tyckte att det var dåligt med gratisprylar. Två tandborstar var allt jag fick med mig.

Jaja, det blev ju ändå en del kläder och jag är nöjd, inget superonödigt utan grejer som används av två ungar och sedan säljs på T för samma peng som jag gav för dem. Det kallar jag bra affärer

Och bilder på fynden då…

En hög för A…

… och en hög för N

Jag är fortfarande sladdlös så det har varit lite dåligt med bilder det senaste. Trist, eller hur? Dessutom vill jag ha ordning och reda och föredrar att ha bilder på ett och samma ställe och inte lite varstans. Men men, bilder måste vi ju ha, eller hur?

A har fått ordning på cyklingen. Och behöver helt klart en större variant.

Det är en spännande upplevelse att få smaka på gräs för första gången!

Smakade sådär…

Så här glad blir man när man får sova utan åkpåse!

Tagen på bar gärning! (Vad är det med bebisar och sladdar?!)

Resultatet av Tittut (plus ett par jeans till). Ingen vansinnesshopping som ni ser alltså.

Oh, jag hör hur den skriker efter mig. Men nej, jag betalar inte 69:- i frakt för ett fjuttigt armband.

Ah, det mindre goda humöret håller i sig. Dessutom har sladden till min lilla blå dator gett upp samt att det gått så lång tid sedan jag tog av klädseln på A´s gamla vagn att jag inte längre minns hur den ska sitta… Det spär på irritationen en smula. Det går inte heller att blogga via telefonen så M är snäll och lånar ut sin dator en stund (så vi får väl se hur det blir med bloggandet det närmsta)… Inte heller får jag upp bilder via telefonen till FB av nån anledning. Det är inte så lätt att rycka upp sig när det hela tiden sker små saker som hela tiden ställer till det.

Var på Tittut i morse. En del fynd men inga sånna där riktiga guldkorn. Nåja. Jag åker dit en sväng i morgon med och hittar jag inget då blir det desto mer över att shoppa på mässan för

Vi har röjt upp framsidan av ”trädgården” idag. Det var välbehövligt skulle man väl kunna säga… A tog tag i cyklingen på allvar och efter tre minuter for hon fram. Och kunde dessutom bromsa Kanske behöver vi kika efter en lite större cykel så småningom.

Annars är det mycket prat om död just nu. Alla ungar hamnar ju där förr eller senare och nu har A hamnat där på allvar. I somras förstod hon visserligen vad det var som hände men nu har hon haft snart 9 månader på sig att grubbla över det, och hon pratar ofta om det. Detta tillsammans med att farfar dog i veckan och att ett av Bolibompaprogrammen i kväll handlade om en bilolycka där ett barn dog har väckte många tankar hos henne. Kvällen avslutades med att Nalle dog, mycket sorgligt, och ska begravas i morgon. Min uppgift tills i morgon blir att hitta en lämplig kista till Nalle. Det är både lätt och svårt. Lätt för att jag vet att det är något som måste få ta plats just nu och för att jag inte har några problem med det generellt. Det är en del av livet och det är min (vår) uppgift att ta henne igenom alla hennes funderingar för att det är så himla viktigt. Behöver hon begrava Nalle, ja då gör vi det och så är det med det. Men samtidigt är det svårt för mig, som förälder. För då blir jag påmind om livets rättvisor och orättvisor och att jag aldrig kan vara riktigt säker på att jag kommer att få ha henne (och alla andra nära och kära) med mig genom hela livet. Det är lättare att hantera det med förskolebarnen men när det kommer till ens egna ungar blir det så väldigt personligt.

… passade den inte. Vem är förvånad, en dag som denna?

Ok, mer än 1 år efter jag tog av den och 8 månader efter förlossningen får jag fortfarande inte på mig min ring. Det är deppigt. Så jag köpte nya Äkta stål från Tradera á 51:- resp.69:-/st. Kan det blir bättre liksom?

Nu ska vi bara se om den ena passar också, för det var en vild chansning. Jaja. Härifrån kommer ringar och bilder. Fina grejer och supersnabb leverans

Dagen började med att A snubblade på mattan och slog kinden/tänderna i soffbordet. Läskigt och lite blodigt, men det verkar ha gått bra. Får väl slå en pling till tandläkaren ändå på måndag och höra om de tycker att de behöver kika på det.

Tog sedan en sväng in till stan (själv! M + barn åkte till Net on Net för att köpa sladd). Behövde nya leggings. Som jag förklarade för tjejen i kassan när hon undrade om jag fyllde på lagret hemma är det ju så, precis som med strumpor, att när man köper alla samtidigt går de också sönder allihop samtidigt. Därefter tog jag en sväng genom barnavdelningen i butiken. När jag står i kassan och väntar på min tur kommer, vad jag drog slutsatsen av i alla fall, två föräldrar med sitt lilla barn på ungefär 1½-2 år. Den lilla knatten springer fram till ett ställ där det hänger en gäng färgglada t-shirts med diverse Disneyfigurer på. Då ropar kvinnan/(mamman?) tvärs över halva butiken ”Nej! Kom nu lilla T, där kan du inte vara. Där hänger pokjkläderna och där får du inte köpa något. Kom här nu så tittar vi på flickkläderna!” Det lilla barnet gjorde några försök att att övertala sina föräldrar om att få en röd tröja men utan resultat. Nog för att jag under de senaste åren har haft detta ämne på hjärnan och kanske ”ser” mer än annars, men ärligt talat var jag i denna stund nära att fråga kassapersonalen om en lyftkran för att lyfta upp min haka som hade vandrat ner och förbi hela kroppen till golvet. Och just i denna stund gick det upp ett ljus för mig om varför det aldrig händer något med debatten. Folk vill inte ha förändring tydligen. Gemene man skiter fullständigt i det.

Kanske är det också en ekonomisk fråga? För de kläder och butiker som inte har denna strikta indelning är generellt dyrare. Det är en jäkla skillnad på att köpa en t-shirt på Lindex eller H&M som kostar 49:- jämfört mot  Po.p, Villervalla eller liknande för kanske 249:- för många (inkl. mig själv).  Jag tror att det kanske är en poäng man inte får glömma i diskussionen…

Nåja. En smula deprimerad av detta kom jag nästan av mig i min shopping. ”Synd” att nästa tenta handlar om utbildningssituationer, annars hade ju detta varit ett klockrent exempel att gräva ner sig i.

Jag gick till Bokia och tröstshoppade. Hade ett tillgodokvitto och gissa om jag blev glad när min bokhög matchade den summan på så när 2:- Det blev en trevligt blandad hög med allt från Carolina Gynning och Ozzy till knarkets historia.

Väl hemma igen fick A gå och leka en sväng hos en kompis och jag storstädade huset med våtservetter. Det är fantastiskt hur rent och bra det blir med sånna M slet vidare med sitt övervåningsprojekt. I morgon får vi lite sladdhjälp och det ska bli så skönt!

I kväll hänger jag med mig själv. M är på kalas. Hade jag orkat hade jag pluggat lite men jag känner att jag har fått nog av det ämnet för idag…

Oj oj. Nu har jag sorterat och märkt det mesta som ska med till Tittut i april. Nu fick man ju visserligen inte ha med sig obegränsade mängder med kläder och saker men ändå en hel del. Jag har fyllt upp min lista till bristningsgränsen men alla ni som är aspiranter på att i framtiden gräva i förrådet kan pusta ut, för det märks knappt i lådorna Ofattbart…

A och M har åkt i väg en sväng. Själv underhåller jag N. Snart ska hon sova en stund ute och då ska jag passa på att sortera och gå igenom alla barnkläder i friggeboden. Har ni inte hört av mig inom en vecka håller jag fortfarande på…

Yes! Jag fick ett bokningsnummer till Tittut Barnmarknad Känner ni att det finns saker här hemma ni har ett behov av att paxa är det läge att höra av sig Nejdå… Men det ska bli skönt att förhoppningsvis minska berget av bananlådor en smula…

I morgon blir det en fika i den stora staden med trevligt sällskap. Blir najs

Egentligen fattar jag inte alls varför jag ö.h.t. tycker att de är roliga. Det måste vara nåt fel på mig. Fast å andra sidan vill jag ju ha en gigantisk dammsugare också och vill vi inte alla egentligen, innerst inne, ligga och gosa med en liten multiresistent bakterie?

Ok, vi är lite störda här hemma. Själv hänger jag ju mest på Tradera medan M har för vana att med jämna mellanrum scanna av Blocket. Och visst verkar det som att vi delar samma gen av ha-begär för i kväll utbrast M, helt lyckligt ”Åh! En klarinett! 450 spänn, hur fan kan det vara så billigt? Får jag köpa en klarinett?”

Ehh…

(Nej, ingen av oss kan spela på en sådan tingest…)